Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Luleå hockey laddar om för att klara pandemin
Många idrottsklubbar går på knäna i coronapandemins spår. En del har nu så dålig ekonomi att de har hamnat hos Kronofogden.
– Vi är hårt drabbade, men än så länge har vi klarat oss, säger Lena Bäckström på Luleå hockeys kansli.
– Vi är hårt drabbade, men än så länge har vi klarat oss, säger Lena Bäckström på Luleå hockeys kansli.
Coronapandemin har fått stora ekonomiska följder för många idrottsklubbar. Enligt en granskning som SR:s Ekot har gjort har antalet elitidrottsklubbar som är registrerade hos Kronofogden, till följd av obetalda räkningar, ökat kraftigt under våren.
Det inte minst beroende på uteblivna publikintäkter, på grund av begränsningen på max 50 deltagare under en allmän sammankomst eller offentlig tillställning.
Sedan regeringen förklarat att man vill lätta på publikrestriktionerna och göra undantag för en del evenemang, som fotbolls- eller ishockeymatcher, skönjer idrottsklubbarna nu ändå ett ljus i mörkret.
Men då måste arrangören också vidta åtgärder för att minska smittorisken vid matcherna. Som att det exempelvis ska finnas ett publiktak och att alla i publiken ska sitta minst två meter från varandra.
Vad som mer exakt gäller blir först klart när Folkhälsomyndigheten, på regeringens uppdrag, tagit fram mer specifika rekommendationer för det liksom hur man exempelvis ska hantera publikinsläpp och köbildningar. Men målet är att undantaget ska kunna göras från den 1 oktober.
Luleå hockey är en av de många hockeyklubbar som drabbats hårt av pandemin.
– Det är dystert. För även om vi har fått ta del av det statliga stödet och både ishockeyspelarna, anställd personal, ledare och tränare har korttidspermitterats så har vi behövt säga upp två anställda och avsluta samarbetet med en konsult, säger Lena Bäckström, fackligt förtroendevald i Unionen, på klubbens kansli.
Andra följder är framför allt att Luleå hockey, som blev etta i SHL-serien, inte fick chansen att gå till slutspel och ta SM-guld vilket betyder stora förluster i publikintäkter.
En oro man nu känner är hur det kommer bli med klubbens sponsorer, som också är en viktig inkomstkälla, framöver.
– Än så länge har vi sponsorerna kvar. Men en del av de företagarna är ju också hårt drabbade av coronapandemin och då finns en risk för att de drar in sina sponsorpengar om det här inte vänder snart, säger Lena Bäckström.
Nu försöker man dock se mer positivt på framtiden. Och även om man ännu inte fått mer detaljerade anvisningar om vad som krävs för att man ska kunna ha matcher med publik igen så jobbar man med frågan.
– Vi har skissat på olika lösningar när det gäller insläpp och utsläpp liksom hur vi kan spärra av en del rader och sittplatser för att publiken ska kunna hålla tillräckligt avstånd med tanke på smittorisken. Sedan kommer vi ha funktionärer som håller ordning, säger Lena Bäckström.
– Normalt har vi plats för en publik på 6 200 personer och nu tror vi att vi kanske kommer kunna ha mellan 500 och 1 000. Så det blir ändå ett stort ekonomiskt avbräck.
Fotnot:
Idrottsklubbarna har tidigare fått en halv miljard kronor i statligt stöd. Nu har regeringen föreslagit att idrotten ska få ytterligare 1 miljard kronor i ett nytt stödpaket. Eftersom det ska förhandlas mellan regeringen, Centern och Liberalerna är det ännu oklart om och i så fall när det blir så.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
