Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Det var i onsdags som nyheten kom; vd Lars-Eric Aaro får inte förnyat förtroende av LKAB:s styrelse. Det är en kraftig omsvängning. Så sent som i februari uttryckte styrelseordföranden Sten Jakobsson ett stort förtroende för Aaro, en tillit som nu alltså är förbrukad. Som plåster på såren tar Lars-Eric Aaro med sig ett avgångsvederlag på 18 månadslöner, totalt 7,2 miljoner kronor.
Enligt Unionenklubbens ordförande Sakari Alanko var beskedet i allra högsta grad oväntat. Han kritiserar också styrelsens sätt att hantera uppsägningen av Lars-Eric Aaro.
– Det kom som en blixt från klar himmel. Vi har inte hört något om detta alls. Det är förvånande att Sten Jakobsson uttalar sig så starkt mot honom. I princip sågar man vår förre vd öppet i media. Jag ogillar hur det har hanterats, man borde ha skött det mycket snyggare, säger Sakari Alanko till Kollega.
Efterträder gör Jan Moström, tidigare affärsområdeschef för gruvor på Boliden. Även kring honom har det förekommit en del skriverier, och bland annat har han tillskrivits epitetet ”Slaktaren från Boliden” av flera tidningar.
LKAB:s styrelse uppger också att Jan Moström ska fokusera mycket på kostnadseffektivitet och produktivitet. Men trots det är Sakari Alanko inte särskilt oroad.
– Jag såg en del svarta rubriker kring honom, så jag ringde upp min Unionenkollega på Boliden och han kände inte igen den bilden. Journalister är bra på att skruva upp sånt här.
Lars-Eric Aalto sitter kvar på vd-posten fram tills Jan Moström tar över i september.
Efter flera goda år har LKAB tvingats minska kostymen avsevärt. Kraftigt fallande malmpriser och svag konjunkturutveckling i Kina och Europa är de största förklaringarna. Sedan förra året har priserna sjunkit med så mycket som 75 procent.
Som en konsekvens av detta lanserade LKAB i höstas sparbeting på omkring 1 miljard kronor, och för bara några veckor sedan meddelade företaget att man minskar bemanningen med omkring 400 tjänster fram till början på nästa år. Omkring 100 tjänstemän berörs av nedskärningarna.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
