Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Livslångt lärande ska få fler att jobba längre

Befolkningen i Europa åldras snabbast i världen. Det sätter press på pensionssystemet, vården, ekonomin och arbetsmarknaden. För att välfärden inte ska äventyras måste fler arbeta längre. Med vidareutbildning under hela arbetslivet kan pensioneringen skjutas upp, visar en ny studie.
Kamilla Kvarntorp Publicerad 2 oktober 2018, kl 11:07
Anders Wiklund/TT
För att fler ska stanna längre på arbetsmarknaden krävs vidareutbildning och yrkesutbildning under hela arbetslivet. Anders Wiklund/TT

År 2050 väntas 24-31 procent av befolkningen i Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Sverige, Danmark, Island, Estland och Norge vara över 65 år. Låga födelsetal, högre medellivslängd och stora pensionsavgångar är tre viktiga förklaringar till utvecklingen. Från de baltiska länderna har avflyttningen av ung välutbildad arbetskraft dessutom varit stor.

Vi måste ge folk den bästa möjliga utbildningen så att de kan växla mellan olika branscher i takt med att de blir äldre

När befolkningen blir äldre ökar trycket på pensionssystemet och efterfrågan på offentligt finansierade välfärdstjänster som sjukvård och äldreomsorg. För att välfärden ska kunna finansieras i framtiden måste fler arbeta längre. Det är de flesta forskare, ekonomer och politiker eniga om.

– Arbetar inte fler kommer pensionssystemen att kollapsa. Men forskning visar att människor blir äldre och håller sig friska längre. De kan därför arbeta längre, och många vill också fortsätta att jobba efter att de nått pensionsåldern, säger Paul Becker, gästforskare på det tyska Max Planck-institutet, som i fredags presenterade en rapport om den åldrande befolkningen runt Östersjön. 

Det klassiska argumentet för att inte senarelägga pensioneringen är att anställda med fysiskt tunga arbeten, som byggarbetare och vårdpersonal, inte klarar att arbeta längre än vad de gör i dag. Men hälsan och medellivslängden förbättras för alla yrkesgrupper, enligt Paul Becker.

– Samtidigt måste vi säkerställa att det finns möjlighet att sluta arbeta för dem som inte orkar fortsätta, säger han.

För att fler ska stanna på arbetsmarknaden längre betonar forskarna vikten av att människor får vidareutbildning och yrkesutbildning under hela arbetslivet.

– Vi måste ge folk den bästa möjliga utbildningen så att de kan växla mellan olika branscher i takt med att de blir äldre. På äldre dagar kan till exempel fysiskt arbete ersättas med mer planeringsarbete, säger forskaren Andreas Edel, också från Max Planck-institutet.

Han tillägger att det är angeläget att inte vänta med att planera för den senare delen av arbetslivet tills man redan har fyllt 60 eller 65 år.

– Behovet av vidareutbilding bör tas upp redan i gymnasiet och på universitetet. Karriärplanering borde också erbjudas vid ländernas arbetsförmedlingar och finnas tillgänglig hela livet. Där ska det gå att få hjälp med att reda ut vad man skulle kunna arbeta med när man blir äldre och om det behövs någon vidareutbildning, säger Andreas Edel.

Äldre människor arbetar långsammare, men gör färre dyra misstag

Frågan är om det är nödvändigt att fler arbetar längre när artificiell intelligens och robotar väntas ta över många arbetsuppgifter i framtiden.

– I samband med industrialiseringen försvann många jobb, men människor fick nya arbetsuppgifter. Jag tror att det blir på samma sätt nu. Det livslånga lärandet innebär att vi förbereder oss och anpassar oss till den nya teknologin och att arbeta inom nya branscher, säger Andreas Edel.

En utmaning när det gäller att öka andelen äldre på arbetsmarknaden är att minska företagens fördomar om att äldre medarbetare är mindre produktiva och har större sjukfrånvaro än annan personal.

– En studie visar att äldre människor arbetar långsammare. Men de gör färre dyra misstag tack vare sin arbetslivserfarenhet. Åldersblandade arbetsplatser har även andra fördelar. Personalen går inte i pension samtidigt och kunskapsöverföring mellan generationerna underlättas, säger Andreas Edel.

Arbetsmarknad

Hennes jobb – skapa ditt fredagsmys

Hon är hemkunskapsläraren som blev mamma till sourcream & onion och många andra chipssmaker. Möt Inger Gustafsson, som trots 30 år som produktutvecklare inte tröttnat på snacks.
Ola Rennstam Publicerad 12 april 2024, kl 06:01
produktutvecklaren Inger Gustafsson på Estrella arbetar med att ta fram nya smaker.
I labbet tar produktutvecklaren Inger Gustafsson fram de chipssmaker som ska lanseras första kvartalet 2025. Under arbetet väger hon upp en exakt mängd kryddor och blandar i en påse med osaltade chips – och smakar sig fram.  Foto: Nicke Messo

Hur hamnade du på Estrella?

 – Jag är utbildad hemkunskapslärare och har alltid haft ett stort intresse för matlagning och smak. Det kan vara svårt att tänka sig nu, men 1987 var det ont om lärarjobb och jag sökte säkert 50 tjänster innan jag såg en annons där Estrella sökte en produktutvecklare. Jag har kvar samma tjänst, men uppgifterna har ändrat sig mycket sedan dess.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att jag får vara kreativ och innovativ. Jag känner verkligen att man litar på min kunskap. Vi är tre produktutvecklare i Göteborg och tre på vårt bolag i Norge, det är verkligen ett samarbete.

Hur får ni fram en ny smak?

– Vi börjar med att ta fram ett antal olika smakinriktningar för den produkt som ska lanseras ett år senare. Vi inspireras av allt från trender i krogvärlden till önskemål från våra kunder. I samarbete med våra leverantörer tar vi sedan fram kryddblandningar som vi testar, justerar och diskuterar oss fram till några smaker som vi är nöjda med. Det blir mycket smakande! Till slut får en panel med konsumenter tycka till.

Vilken är den största utmaningen?

– Att skapa balans. Du vill få till en bra start som gör smaken spännande, den ska vara saftig och ha en fyllighet och på slutet ge en ”lagom” eftersmak som inte dör av för snabbt. Man ska inte bli mätt på smaken efter tre chips.

Vilken smak är du mest stolt över?

– Jag var med och tog fram sourcream & onion på 80-talet som spred sig över hela Europa. Våra säljare hade hittat en variant i USA, men den var ganska smörig. Vi sökte något som kunde passa här och när jag lade till mer gräddfil gifte sig syran och löken. Det blev en omedelbar succé, vi nådde personer som aldrig brukade äta chips.

Har du gjort några mindre lyckade produkter?

– Smak är subjektivt och det är inte alltid mina favoriter som lanseras. Ibland har vi satsat på ”snackisar” som smak av varma mackor och äpplepaj. Ärligt talat tyckte jag chipsen med hamburgarsmak var ”så där”.

Äter du mycket chips på fritiden?

– Det kan bli lite mycket av det på jobbet så jag äter mer jordnötsringar och nötter hemma. Men det är en viktig del i jobbet att exempelvis testa konkurrenternas sortiment.

Hur ser du på hälsoaspekten med snacks?

– Man ska äta allt med måtta, men jag tycker att chips har oförtjänt dåligt rykte. De innehåller vitaminer, vegetabiliska fetter, fibrer och proteiner.

5 saker du inte visste om chipstilverkning

  1. Under 2023 konsumerade svenska folket 266 911 120 påsar snacks. Den genomsnittliga svensken äter cirka 5,8 kilo per år, nionde högst i Europa.
     
  2. Vid Estrellas fabrik i Angered utanför Göteborg tillverkas årligen strax under 24 000 ton snacks. Här finns också huvudkontor och produktutveckling.
     
  3. Det går åt nära fyra kilo potatis till ett kilo chips. Rå potatis innehåller en stor del vatten som ångas bort under tillverkningsprocessen.
     
  4. Estrellas grundare Folke Andersson har en arena uppkallad efter sig i Ecuador: Estadio Folke Anderson, som rymmer 14 000 människor.
     
  5. 22 minuter. Så lång tid tar det för potatisen att förvandlas till ett färdigt chips i fabriken. Knölen sorteras, tvättas och skivas innan den friteras i 175 gradig olja. Därefter åker chipsen genom en stor trumma som fördelar kryddblandningen jämnt.
Estrellas fabrik i Angered.
Efter att chipsen friterats i 175 gradig olja åker de genom en stor trumma som fördelar kryddblandningen jämnt. Foto: Nicke Messo

ESTRELLA

  • 267 anställda, från 20 olika länder. De flesta arbetar vid anläggningen i Angered utanför Göteborg.
  • Bolaget grundades 1946 av Folke Andersson. De första åren importerades bananer från Sydamerika. Produktion av chips och popcorn inleddes 1957.
  • Unionenklubben på Estrella har 77 medlemmar.
Arbetsmarknad

Transport vill ta över kabinanställda

Transportarbetarförbundet är i öppen strid med Unionen. LO-förbundet har börjat organisera kabinanställda − en bransch som tillhör Unionen − med uttalat syfte att ta över hela avtalsområdet.
Ola Rennstam Publicerad 8 mars 2024, kl 14:18
Till vänster kabinpersinal, till höger Transportarbetarförbundets huvudkontor.
Transportarbetarförbundet och Unionen är i öppen konflikt. Transport organiserar nu kabinpersonal, som normalt tillhör Unionen, i ett försök att utvidga sitt inflytande över avtalsområdet. Foto: AP/Claudio Bresciani/TT.

Det har seglat upp en konflikt mellan Unionen och Transportarbetarförbundet. Bråket gäller vilket fackförbund som anställda inom flyget ska tillhöra. Enligt Transports förbundsordförande, Tommy Wreeth, är många kabinanställda missnöjda med Unionens sätt att företräda dem och vill nu gå över till LO-förbundet.

Tommy Wreeth.
Tommy Wreeth. Foto: Martin Hörner Kloo.

I en krönika i tidningen Transportarbetaren går Tommy Wreeth till attack mot Unionen och konstaterar att hans förbund nu officiellt börjat organisera kabinpersonal inom flyget. Syftet är att ”ta över hela avtalsområdet från Unionen på sikt”. Han passar också på att dela ut en råsop mot Unionen:
”Deras nuvarande förbund Unionen verkar mest intresserade av deras avgift och mindre intresserade av fackligt medlemsnära arbete", skriver Tommy Wreeth i krönikan.

Unionen har en annan bild av stämningen bland medlemmarna inom flyget. Samtidigt är ledningen medveten om att det finns en frustration kring hur villkoren i branschen har försämrats under de senaste åren, särskilt efter pandemin.

− Generellt är medlemmarna inom flyget nöjda med Unionen men vi vet också att det finns missnöje. Vi har nu en tät dialog med alla klubbar för att reda ut eventuella missförstånd och se hur vi kan hjälpa dem istället för de lämnar till ett annat förbund, säger Martin Johansson, andre vice ordförande i Unionen.

Vilken är er kommentar till Transports agerande i den här frågan?

Martin Johansson.
Martin Johansson. Foto: Peter Jönsson.

Det är bara ett halvår sedan vi fick till ett avtal mellan Unionen och LO för att hantera den här typen av frågor, och nu väljer de att bryta mot det avtalet genom att försöka organisera en grupp som vi sedan länge organiserar och tecknar avtal för. Det är tråkigt och bekymmersamt, säger Martin Johansson.

Kollega har varit i kontakt med de tre kabinklubbar, som enligt Transportarbetarförbundet, har uttryckt att de är beredda att lämna Unionen. Samtliga tillbakavisar uppgifterna, man påpekar dock att man uttryckt missnöje med hur förbundet företrätt dem men att man nu har en bra dialog.

Tommy Wreeth vill inte uppge vilka företag det rör sig om eller hur många som gått över till Transport, men skriver i ett mejlsvar att det finns en lång historik av missnöje med Unionen bland kabinanställda.

Enligt Unionen finns ett avtal mellan LO och Unionen om att inte ta över varandras medlemmar. Bryter ni mot det avtalet?

"Transport har inte sökt medlemmar inom avtalsområdet. Det är kabinanställda som kontaktat oss och uppgett att de är missnöjda med Unionen och att de vill byta till Transport. Vi har sedan informerat Unionen, LO och arbetsgivarorganisationen om situationen, enligt praxis."

Du går hårt mot Unionen i din krönika och skriver att Unionen inte är någon riktig fackförening och att Unionen bara är intresserad av medlemsavgifterna. Står du fast vid den kritiken? På vilket sätt är Unionen inte någon riktig fackförening?

"Jag skriver att medlemmar i Unionen vänt sig till oss och att de söker efter en riktig fackförening som är närvarande och tar fighten. Jag skriver ingenting om vad Unionen är eller inte är. Jag skriver också att det "verkar" som att Unionen mest är intresserade av deras avgifter och det är ordagrant den kritik som framförts till oss från de som kontaktat oss. Om kabinanställda varit nöjda med Unionen hade vi sannolikt inte varit där vi är. Sedan kan Unionen säkerligen agera bättre inom andra branscher och till andra medlemsgrupper."