Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

"Jag tänkte att så länge jag försöker så kommer jag att bli bättre"

Linda Svensson, Anita Täpp Publicerad

 "Jag hade redan provat att jobba som telefonförsäljare. Det var ett riktigt skitjobb. De första tio försäljningarna var enbart provision. Från elva sälj skulle man få timlön. Jag sålde ingenting. Det kostade mer att parkera bilen än jag fick i lön.

Jag hittade det här jobbet som eventsäljare i Platsbanken. Det gav ett seriöst intryck. Jag blev kallad till intervju och fick jobbet. Jag kände mig lite utvald.

Man började med en halvdagsutbildning, jag vet inte om vi fick betalt eller inte. Jag tror inte det. Det var en väldigt motiverande utbildning om säljtekniker, engagemang och hur man fångar intresse. Första arbetsdagen delades vi in i grupper som skulle sälja åt olika uppdragsgivare. Jag hamnade i en grupp som skulle sälja åt en hjälporganisation. Det kändes bra.

Man var tvungen att ha minst ett sälj varje dag för att få grundlönen - 400 kronor om dagen. Hade man mer än tio sälj per vecka fick man bonus. Jag vet bara en kille som kom över tio sälj. Hjälporganisationen ville ha två sälj per säljare och dag. Jag låg under det, och jag var ändå en av de duktiga.

Vi tog upp med företaget att vi ville ha en annan stege för lön och provision, men de verkade inte intresserade. Jag brukade kanske få ihop sju åtta sälj i veckan, men alla räknades inte. Det var en åldersgräns på 25 år, om kunderna var yngre än det så räknades det inte.

De peppade oss mycket i början. Då trodde jag fortfarande att det var seriöst och att jag skulle kunna göra ett slags minikarriär och bli till exempel teamledare. Jag tänkte att så länge jag försöker så kommer jag att bli bättre.

En dag ringde de och frågade om jag ville ut och resa, för det hade jag sagt när jag började. Jag fick två timmars betänketid, annars skulle chansen gå till någon annan.

Första veckan var bra, sedan började vi glida ifrån varandra i gruppen. Då skulle vi åka till ett annat ställe. Det var bara jag som hade körkort, så jag fick köra hyrbilen. När vi kom till campingen där vi skulle bo vägrade de låta oss hyra stuga där. De sade att vårt företag redan hade en skuld på 700?000 kronor. Vi ringde kontoret som till slut ordnade plats åt oss på en annan camping. Den dagen vände hela min bild av företaget. I början hade jag försvarat det när mina föräldrar frågade. Men nu såg jag hur dåligt organiserat det var. Det kändes inte som att de brydde sig så mycket om oss.

Det gick åt mycket pengar när vi var ute och reste. Man fick ju betala all mat själv, och man kan inte ta med sig matlåda när man står i köpcentrum eller på gator i tolv timmar. Det blev pizza eller hamburgare till lunch.

Jag märkte att jag verkligen gick back. Jag tjänade inte lika mycket som jag gjorde av med. Så jag ringde kontoret och bad dem skicka en ersättare. Den jag pratade med blev jättearg. Jag ringde facket och frågade om de hade rätt att hålla kvar mig där, och det hade de tydligen eftersom jag hade skrivit på ett avtal. Samtidigt tryckte de på från kontoret. De ringde och sade att vi var tvungna att skärpa oss och göra klart det här uppdraget. När vi kom hem sade jag upp mig.

Jag ångrar inte att jag jobbade där, men man ska vara medveten om att de bara vill tjäna pengar. Och det gör de genom att utnyttja unga. De lockar folk med att man kan tjäna mycket pengar. Vi skulle utan problem kunna tjäna mellan 25?000 och 30?000 i månaden sade de. Jag gick back med 8?000 på de här två månaderna." 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Silverrävar efterlyses av djurparker och nöjesfält

Att jobba som säsongsanställd attraherar i första hand yngre. Men Parks and Resorts, som äger Gröna Lund, Furuvik, Kolmården och Skara Sommarland arbetar aktivt för att rekrytera fler äldre, enligt rekryteringschefen Sanna Nordström.
Johanna Rovira Publicerad 26 mars 2025, kl 13:00
Sanna Nordström, Parks & Resorts.
Parks and Resorts satsar på mångfald - till säsongsanställda på Gröna Lund, Furuvik, Kolmården och Skara Sommarland söks nu aktivt seniorer, enligt rekryteringschefen Sanna Nordström. Foto: Privat/

Varför efterlyser ni silverrävar och pantertanter? 

Vi har jobbat länge med olika typer av riktade satsningar för att öka andelen seniora sökande och i grunden handlar det om att vi vill vara en park för alla och att våra gästers mångfald ska återspeglas hos våra anställda. 

 

Hur har det gått? 

Vi har ökat antalet seniora kollegor i samtliga parker förra året och det fanns säsongsanställda som fyllt 75 år i alla parker. Även i år ser det ut att finnas ett stort intresse. Vi tycker det är bra att vi får medarbetare som har både livs- och arbetserfarenhet och vi ser enbart fördelar med mångfald, inkluderat ålder. Det ger en fin dynamik i gruppen. 

 

Finns det några nackdelar? 

Nej, vi kan inte se några. Oavsett vem man är passar man inte för alla roller, det handlar inte om ålder. Vi har inte fått någon negativ respons på våra riktade kampanjer. 

Arbetsmarknad

Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”

Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2025, kl 13:00
Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”
Ålderism. Ett litet skolbarn i rollen som chef på kontor.
Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”
Arbetsmarknad

Mellkvist: ”Ålderism är ett slöseri av gigantiska mått”

Ålderismen har bitit sig fast på svensk arbetsmarknad.
– Vi behöver en helt ny standard i synen på ålder, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen.
Johanna Rovira Publicerad 24 mars 2025, kl 13:00
Ålderism. Ett litet skolbarn i rollen som chef på kontor.
Sverige är sämst i Norden på att anställa personer över 55 år, vilket visar på en utbredd ålderism på arbetsmarknaden. Foto: Shutterstock.

“Yngre personer är helt enkelt smartare”. Facebookgrundaren Mark Zuckerberg är en av få som öppet och oförblommerat, vid 23 års ålder uttryckte den fördom många arbetsgivare i hemlighet tycks hysa, om man ser till de faktiska förhållandena på svensk arbetsmarknad. Sverige är sämst i Norden på att anställa folk över 55 år, visar undersökningar , och möjligen värst i världen på att ringakta äldre arbetskraft. 

Problemet med ålderism är universellt, men skiljer sig åt mellan olika länder, säger John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen 

Han är definitivt mot fördomen att ålder skulle ha något att göra med kompetens och kapacitet. Pluskommissionen jobbar aktivt för att förändra synen på livserfarenhet och bättre ta tillvara all outnyttjad kompetens. 

Skev syn på ålder i Sverige

Även vid en internationell jämförelse ligger Sverige pyrt till när det handlar om åldersfixering, menar John Mellkvist och pekar ut flera faktorer som samverkat till den skeva synen på ålder. 

I länder som legat i krig finns ofta en högre aktning och grundrespekt för äldre. Sverige har länge varit fredat från krig och har inte samma naturliga tradition av att hylla sina veteraner. Vi är också starkt teknikorienterade, vill gärna framstå som ett modernt land, vilket skapat en ängslighet i näringslivet, nämner John Mellkvist som några orsaker. 

Det är inte jätteenkelt att bevisa, men mycket pekar i riktningen att Sverige är bland de sämsta i världen på området. Enligt studier av World Values Survey hamnar vi som land botten vad gäller respekt för äldre.                

John Mellkvist.
John Mellkvist. Foto: Jenny Hammar.

Sverige sticker också tydligt ut på världskartan vad gäller individualism, och enligt studier finns ett klart samband mellan ett individualistiskt levnadssätt och hur åldersfientlig man är. En annan orsak till åldersfixeringen är våra trygghetssystem, exempelvis anställningsskyddet som enligt John Mellkvist lätt invaggar oss i en falsk säkerhet. 

Anställningstryggheten är viktig, men det verkliga skyddsnätet i arbetslivet blir allt mer förmågan att ställa om och röra sig på arbetsmarknaden. Flexibilitet är det nya svarta för det arbetsliv vi behöver skapa. 

Rata äldre kostar miljarder

Ett nytt arbetsliv och en fräschare syn på åldrande är nödvändigt, menar Pluskommissionen som nyligen visat att samhällskostnaden för svensk arbetsmarknads njugga inställning till senior arbetskraft är närapå 70 miljarder kronor årligen. Då är inte notan för personligt lidande och ohälsa på grund av utanförskap medräknad. Detta är ett slöseri av gigantiska mått, konstaterar John Mellkvist. Och kortsiktigt tänkt av arbetsgivarna. 

Om du vill behålla den yngre arbetskraften måste du visa att du vill satsa på de äldre. 

Hälsoframgångar gör att åldersgränserna har förskjutits. En åttioåring i dag kan vara pigg och vital, sjuttio sägs vara det nya femtio, och så vidare. Men fördomarna om ålder lever trots detta kvar. 

Vi måste rigga vår arbetsmarknad så vi inte drar alla över en ålderskam. Vi behöver se fler goda och vägledande exempel. Vi behöver en helt ny standard i synen på ålder.

Ålderismen blir obsolet 

Han är spänd på hur vi om tio år, när en rimligare syn på åldrandet förhoppningsvis vunnit gehör, kommer att se tillbaka på vår samtid. Han gissar att vi då betraktar ålderismen på samma förundrade sätt som vi i dag blickar tillbaka på vår tidigare liberala inställning till rökning.  

Frågan är om Zuckerberg, som om tio år fyllt femtio, har ändrat uppfattning. För även om hög ålder trots allt är något de flesta av oss kommer att uppnå förr eller senare om vi har hälsan, kan inte det samma sägas om smarthet.