Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Den är kolossal. 33 ton tung, 14 meter lång och sex hjul. Kanonen kan nå mål över fem mil bort.
Artillerisystemet Archer – svenska försvarets nya, men kraftigt försenade, prestigeprojekt – utvecklas och tillverkas i Bofors gamla fabrikslokaler i Karlskoga av den brittiskt ägda försvarskoncernen BAE Systems. Utvecklingskostnaderna på 1,2 miljarder har svenska och norska staten delat på.
Det är egentligen inga hemligheter...
Archers finess är dess kvickhet och mobilitet: fordonet kan fälla ut stödben och kanonrör, ge eld och lämna platsen inom loppet av en dryg minut, ett förlopp som helt och hållet manövreras inifrån förarhytten. Det är egenskaper som efterfrågas på dagens slagfält. Driftsingenjören Ronald Pirhi jobbar med att planera Archerproduktionen.
– Det är egentligen inga hemligheter, det som är värt att veta om Archer finns på Wikipedia och Youtube, säger han medan han guidar runt bland arbetsstationerna. Det mesta som vi monterar är vanligt gods, det är sällan vi hanterar hemliga komponenter, då brukar kunderna montera dit dem själva.
FMV, Försvarets materielverk, har beställt 48 pjäser varav hälften var tänkt att säljas till det norska försvaret, men i höstas hoppade norrmännen plötsligt av projektet. Vad som ska hända med de överblivna fordonen är ännu oklart, men i väntan på nya köpare rullar produktionen av Archer på som planerat.
Per capita är Sverige världens tredje största exportör av försvarsmateriel, eller strategiska produkter som det numera kallas från offentligt håll. Det låter lite mer modernt – och oskyldigt. Försvarsindustrin sysselsätter cirka 19 000 personer i landet, samt ytterligare tiotusentals hos underleverantörer. Att tala om svensk försvarsindustri är dock en sanning med modifikation, många av de stora svenska bolagen som Kockums, Hägglunds och Bofors har i dag utländska ägare.
I Karlskoga, där det tillverkats vapen och ammunition sedan 1500-talet, är näringen inte längre lika dominerande som under Boforstiden men den ger fortfarande arbetstillfällen åt ett drygt tusental individer.
BAE Systems Bofors tillverkar även marina pjäser och den tillhörande 3P-ammunitionen och företagets produkter säljs i huvudsak på den globala marknaden. I stadens norra utkanter huserar försvarskoncernen Saab, landets överlägset största vapenexportör med stridsflyget Jas Gripen, spaningsradarn Erieye och drönarprojektet Neuron i sin produktkatalog. Men i Karlskoga tillverkar företaget främst granatgevären Carl Gustaf och AT4 med tillhörande ammunition.
Exportsuccén Carl Gustaf har sålts till 40 länder och använts i bland annat Vietnam, Irak och Afghanistan. Tiden då svenska försvaret var största kunden är för länge sedan förbi, men till följd av det förändrade läget i omvärlden finns det nu riksdagsmajoritet för kraftigt ökade anslag till verksamheten och inköp av nya vapen och fordon.
För att få exportera försvarsmateriel krävs det enligt lag tillstånd från ISP, Inspektionen för strategiska produkter. Enligt regeringens riktlinjer, som dock inte är tvingande, bör vapenexport inte beviljas om ett land är, eller riskerar bli, involverat i en väpnad konflikt eller där det förekommer omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Svenska Freds är kritiskt till statens allt generösare tillämpning av tillståndsreglerna.
– Trots regelverket säljer Sverige till krigförande länder som USA och Indien och diktaturer som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten där det sker systematiska kränkningar av de medborgerliga rättigheterna. Den arabiska våren var ett uppvaknande för många då det framkom att Sverige beväpnat en rad regimer i Nordafrika och Mellanöstern som bekämpat folkliga krav på demokrati, säger ordförande Anna Ek.
Det sägs att vapenexporten håller folk i arbete, men...
I dagsläget saknas krav på demokrati, men en utredning ser över om det ska införas. Flera partier efterlyser också en ökad insyn i besluten från ISP och Exportkontrollrådet eftersom ledamöternas tystnadsplikt gör att avgörande fakta kommer fram i efterhand, när affären redan är i hamn.
Företagen själva är inte särskilt intresserade av att diskutera något moraliskt ansvar för hur produkterna som exporteras från Sverige används i fält. I stället betonar man att de är viktiga redskap för att bevara fred och stabilitet och nödvändiga för att skydda personal på fredsbevarande uppdrag.
Svenska Freds anser att statens stora stöd till försvarsindustrin i stället borde satsas på att ställa om till civil produktion. Det skulle leda till fler arbetstillfällen på sikt.
– Det sägs att vapenexporten håller folk i arbete men det är tveksamt om det är samhällsekonomiskt lönsamt. Staten lovar alltid att göra motköp till samma summa som man säljer Jas-plan för och att förlägga produktion i andra länder, vilket gjort att civila arbetstillfällen också har försvunnit, säger Anna Ek.
Ronald Pirhi på BAE Systems har förståelse för dem som inte tycker att Sverige ska exportera vapen men själv funderar han sällan på var produkterna hamnar.
– När jag började inom försvarsindustrin tog jag mig så klart en funderare. Under anställningsintervjun hos min förra arbetsgivare var chefen väldigt tydlig. Vi gick ut i verkstan, tittade på några delar i en monter och han förklarade att de var för vapenindustrin. Sen pekade han på dörren, hade jag några åsikter var det ingen idé att gå vidare, säger han.
– Jag har inga invändningar mot att tillverka vapen, det är svårt med moraliska aspekter när jag vet vad vi tillverkar. Vi följer de lagar och regler som finns, men det är ledningen som sköter den biten – vi gör bara vårt jobb.
Ett beslut om en mer restriktiv vapenexport skulle slå hårt mot Karlskoga, enligt Ronald.
– Jag har svårt att se att stan skulle överleva. Hade jobben funnits hade det inte varit så svårt att ställa om till civil produktion, svårigheten är att hitta dem.
Vi råkar ut för aktivister som vill sabotera.
Angelica Nordquist började sin karriär i tillverkningen på Saab Dynamics, ledsnade, utbildade sig till maskiningenjör på universitetet och kom tillbaka till företaget. Nu jobbar hon som produktionstekniker, bland annat med projekt som ska göra tillverkningen av granater säkrare och mer ergonomisk.
– Det är stor skillnad på vilka risker man utsätts för på kontoret jämfört med i verkstäderna. Men som produktionstekniker är jag ute mycket i produktionslokaler och i bunkrar där vi har explosiver och då kan man hamna lite mellan stolarna, säger hon.
Industriområdet är enormt och Angelica Nordquist kör en halvrisig Golfkombi när hon tar sig runt mellan anläggningarna. Byggnaderna är oansenliga, på insidan är det desto mer påkostat. Det är här som Saab Dynamics tillverkar Carl Gustaf och tillhörande ammunition. Här arbetar man med explosiva ämnen, till exempel ammunition, som kräver högteknologisk exakthet. Numera är doseringen automatiserad men till ganska nyligen var viss hantering tvungen att ske manuellt, vilket givetvis medförde en hel del risker. Vad produkterna som Saab tillverkar används till är inget som diskuteras på fikarasterna.
– Nej, det är inget stort samtalsämne. Däremot råkar vi ut för aktivister som vill sabotera. För några år sedan bröt sig aktivister in och förstörde grejer, folk tycker att det är tråkigt.
Nätverket Ofog har genomfört många uppmärksammade aktioner mot kärnkraftverk och vapentillverkare genom civil olydnad och vad de själva beskriver som symbolisk skadegörelse. Ett exempel inträffade natten till den 16 oktober 2008 då två aktivister tog sig in på BAE:s område och rispade och hamrade på vapendelar på väg till Indien och USA. De dömdes till tre månaders fängelse och skadestånd på 386 000 kronor.
Angelica Nordqvist betonar att Saab följer de regler som staten satt upp för vapenexport och är inte orolig över att produkterna skulle hamna i orätta händer.
– Klart att man funderar, men jag ligger inte sömnlös över det. Det är viktigt att varje land har rätt att försvara sig mot angrepp och våra produkter är avsedda för det. Jag hoppas att de inte bidrar till att folk blir dödade i krigförande länder utan att produkterna används som ett försvar.
Export av försvarsmateriel kräver tillstånd enligt lagen om krigsmateriel och beviljas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik.
Regeringens riktlinjer, som dock inte är tvingande, säger att vapenexport inte bör beviljas om ett land är, eller riskerar bli, involverat i en väpnad konflikt eller att det förekommer omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter.
The clock is ticking for the struggling battery manufacturer Northvolt. During the autumn, debts have piled up with the Swedish Enforcement Authority, and recently several of the company's major shareholders withdrew from negotiations for new financing. Since its inception in 2015, Northvolt has raised SEK 110 billion, but now the money is almost gone. According to CEO Peter Carlsson, they need to raise just over SEK 10 billion in the coming year, but so far the search for new financing has been fruitless.
Therefore, Northvolt has now taken the next step to save the company. The management has applied for a so-called Chapter 11 procedure, a type of reconstruction process in the USA that was recently used by the airline SAS. One possible explanation for the battery manufacturer turning to an American court is that it is considered doubtful that Northvolt would be granted a Swedish reconstruction, as it requires the company to be fundamentally viable. Another advantage of Chapter 11 is that the management is likely to retain control over the company.
However, there is a downside – for the employees. In an American process, Northvolt's employees will not be able to benefit from the Swedish state guaranteed wages - lönegaranti - according to several legal experts contacted by Kollega.
– The Swedish state does not pay any guaranteed wages if the company has not initiated a reconstruction or bankruptcy in Sweden. If Northvolt only initiates a Chapter 11 procedure in the USA, all the company's obligations to employees in Sweden to pay wages and other compensation according to the employment contract remain, says Hans Andersson, chairman of the Swedish Association of Restructuring and Bankruptcy Administrators.
If Union members at Northvolt do not receive their wages, the union can, however, request the company to be declared bankrupt in a Swedish court.
– If Northvolt does not pay wages on time, the employee or the union can collect the wages through the Enforcement Authority and ultimately request that the company be declared bankrupt if the wages are not settled, explains Hans Andersson.
Filip Vujcic, a union lawyer at Unionen, also assesses that members cannot benefit from the state guaranteed wages when a corporate reconstruction is initiated in the USA.
– This means that Unionen, in the event of future unpaid wages, needs to safeguard its members' rights through wage collection. According to Swedish bankruptcy rules, a corporate reconstruction in the USA does not prevent a member's bankruptcy application from being examined in a Swedish court, he says.
Will Unionen request Northvolt to be declared bankrupt if members do not receive their wages?
– Unionen does not comment on that question at this time.
*In wage collection, Unionen usually sends a demand letter to the employer, who has seven days to pay the wages. If the wages are still not paid, the employer receives a payment order via service. If that does not help either, Unionen sends a bankruptcy application to the district court.
This text has been translated with the help of AI.
Klockan tickar för den krisande batteritillverkaren Northvolt. Under hösten har skulderna har hopat sig hos Kronofogden och nyligen hoppade flera av bolagets större aktieägare av förhandlingarna om ny finansiering. Sedan starten 2015 har Northvolt tagit in 110 miljarder kronor, men nu är pengarna i stort sett slut. Enligt vd:n Peter Carlsson behöver man få in drygt tio miljarder under det kommande året men hittills har jakten på ny finansiering varit resultatlös.
Därför har Northvolt nu tagit nästa steg för att rädda bolaget. Ledningen har ansökt om ett så kallad Chapter 11-förfarande, är en sorts rekonstruktionsprocess i USA som nyligen användes av flygbolaget SAS. Ambitionen är att processen ska frigöra cirka 2,7 miljarder kronor. En tänkbar förklaring till att batteritillverkaren väljer att vända sig till en amerikansk domstol är att det anses tveksamt att Northvolt skulle beviljas en svensk rekonstruktion, eftersom det kräver att bolaget i grunden är livskraftigt. En annan fördel med Chapter 11 är att företagsledningen med stor sannolikhet kan bibehålla kontrollen över företaget.
Det finns dock en baksida – för de anställda. Vid en amerikansk process kommer Northvolts anställda inte att kunna ta del av den svenska statliga lönegarantin, enligt flera juridiska experter som Kollega varit i kontakt med.
– Den svenska staten betalar inte ut någon lönegaranti om bolaget inte inlett en rekonstruktion eller konkurs i Sverige. Om Northvolt endast inleder ett Chapter 11-förfarande i USA kvarstår bolagets alla förpliktelser mot löntagarna i Sverige för att betala lön och andra ersättningar enligt anställningsavtalet, säger Hans Andersson, ordförande i Svenska rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet.
Om Unionens medlemmarna på Northvolt inte får ut sina löner kan förbundet dock begära bolaget i konkurs i svensk domstol.
– Om Northvolt inte betalar ut lön på utsatt tid kan den anställde eller fackföreningen driva in lönen genom kronofogden och i slutändan begära att bolaget försätts i konkurs om inte lönen regleras, förklarar Hans Andersson.
Även Filip Vujcic, förbundsjurist på Unionen, gör bedömningen att medlemmarna inte kan ta del av den statliga lönegarantin när en företagsrekonstruktion inleds i USA.
– Det innebär att Unionen i händelse av framtida obetalda löner behöver tillvarata sina medlemmars rätt genom löneindrivning*. Enligt svenska konkursregler utgör inte en företagsrekonstruktion i USA ett hinder för att pröva en medlems konkursansökan i en svensk domstol, säger han.
Kommer Unionen att begära Northvolt i konkurs i händelse av att medlemmarna inte får ut sina löner?
– Unionen kommenterar inte den frågan i nuläget.
*Vid löneindrivning skickar Unionen i regel ett kravbrev till arbetsgivaren som har sju dagar på sig att betala ut lönen. Om lönen ändå inte betalas ut får arbetsgivaren en betalningsuppmaning via delgivning. Om inte heller det hjälper skickar Unionen en konkursansökan till tingsrätten.
Vårvintern 2020 lamslår pandemin världen. På reseföretaget där Margareta Hallin arbetar råder kaos.
– Jag förstod direkt att det här inte kommer att gå bra, minns hon.
Så kom beskedet. Efter 33 år i resebranschen blev hon uppsagd.
– Jag minns att jag satt på min plats med ansiktet i händerna, tittade ut genom fönstret, grät en skvätt och tänkte att nu är den här tiden över.
Margareta Hallin hade nästan hela sitt yrkesliv arbetat med marknadsföring i resebranschen. Nu återuppväcktes en gammal dröm om att starta eget. ”Är det nu jag ska göra det? Och vad vill jag i så fall göra?”
Hennes väg tillbaka ter sig i backspegeln som en sinnrikt, närmast organiskt vävd affärsutveckling – mer än något annat styrd av lust, kreativitet och samspel. För att nysta i hennes historia får man börja i tonåren. Där finns en röd tråd som leder till dagens framgångar.
Margareta Hallin trivdes aldrig riktigt i skolan. Däremot var hon kreativ, stickade och sydde sina egna kläder och så gillade hon matte och svenska.
– Exakt de ämnena har jag nytta av nu.
Dessutom lyckades hon alltid hitta roliga jobb trots att hon saknade utbildning.
På resebyråkedjan Resia gjorde hon allt från att inreda butiker och skyltfönster till att ordna event. När de första bloggarna dök upp 2007 blev hon intresserad och startade 2008 en egen blogg för att lära sig hur det fungerade. Ett par år senare lyckades hon sälja in idén om att starta blogg på Resia. Hallins reseblogg blev snabbt populär med 70 000 besök i månaden.
Som uppsagd funderade hon på vad hon ville och kunde. Hon hade Instagramkontot 50something.se med ett par tusen följare som hon skulle kunna göra något av. Kontot hade hon startat efter att hon fyllt 50 och upplevt en stilkris.
Att kontot nu var lite inaktivt berodde på att döden kommit emellan. Hennes man fick återfall i cancer. Under ett par år satte hon allt på paus för att stötta honom.
– Øivind var alltför ung när han dog, bara 47. Det är en sorg som alltid kommer att finnas. Men livet går vidare, det gör faktiskt det.
Förlusten av Øivind har präglat henne. Trots att hon mått jättedåligt och haft mycket ångest är det en erfarenhet som gjort henne modigare.
– Jag vågar utmana mig själv och säga ja till livet.
När hon blev uppsagd tog hon direkt kontakt med omställningsorganisationen TRR. Hon berättade om sitt intresse för mode och livsstil och om sitt Instagramkonto, som hon ville använda för att inspirera andra.
Hon hade hört att färganalyser var på väg tillbaka och lyckades övertyga konsulten på TRR om att få gå en sådan utbildning. Starta eget-konsulten på TRR sa dock: ”Du med din ålder och erfarenhet ska hjälpa företag med deras sociala medier.”
I väntan på starta eget-bidraget sökte hon runt 25 jobb som ”social media-manager”. Hon fick inte ett enda svar.
– Antagligen tror ingen att en kvinna i min ålder kan något om sociala medier. Det är rätt sorgligt hur mycket kompetens företagen missar på grund av ålderism och förutfattade meningar.
Att inriktningen sedan kom att bli en helt annan än konsulten föreslog berodde på att hon följde sin magkänsla. Hon fick hjälp av TRR att lägga upp en budget och affärsplan och gjorde på eget bevåg en marknadsplan. Hon skickade enkäter till kvinnor som följde henne och testade sina idéer på dem.
– Jag har alltid haft många idéer. Det är en inre kraft jag har. Och så har jag en tillit att jag alltid kommer att klara mig. Men jag hade faktiskt inte klarat mig utan starta eget-bidrag det första året.
Hon visste genom sitt Instagramkonto att mode och stil för kvinnor 50+ var något även andra kvinnor funderade kring.
– Jag minns så väl när jag fyllde 50. Jag kände jag mig inte längre hemma i min garderob. Kroppen förändrades. Samtidigt kändes det rätt härligt och gott att få åldras. Det är nästan som att skapa sig en ny identitet, jag ville känna mig välklädd men inte utklädd. Det är viktigt för välbefinnandet.
Under pandemin och korttidspermitteringen började hon sy och sticka igen. Hon postade på Instagram, fick mycket uppmärksamhet och märkte snabbt att hon hamnat rätt. Där fanns ett utrymme som behövde fyllas.
Hon var med i en sygrupp där många klagade över hur svårt det var att följa symönster.
Så svårt är det faktiskt inte, tänkte hon och beslöt sig för att skapa några snygga mönster med lättfattliga beskrivningar. Med dem i bagaget startade hon sykurser över nätet. Snart hade hon kurser varje kväll.
Parallellt med den utvecklingen växte följarantalet i rasande takt. Hon började få allt fler förslag på samarbeten med företag.
I dag skulle hon kunna fylla Wembley stadium med 90 000 följare. Det är ingen överdrift att säga att de hjälpt henne utveckla sitt företag.
Flera följare skrev: ”Jag vill inte gå på sykurs men kan jag få köpa dina mönster?” Margareta Hallin anlitade då två mönsterkunniga systrar i Borås, som såg till att hennes mönster blev korrekt utformade. Mönstren sålde som smör. Följare ville också köpa tyger. Hon tog då hjälp av en digital plattform som säljer tygrullar som blivit över hos skandinaviska designer.
Ett annat önskemål blev: Jag vill inte sy, kan jag köpa dina kläder?
I dag syr fyra sömmerskor i Litauen kläderna Margareta Hallin designar. Hon har skaffat en större lokal i centrala Göteborg där hon säljer egendesignade kläder, mönster, tyger, men även handplockade varor från andra designers och företag hon valt att samarbeta med.
– Jag ville samla allt på ett ställe och även kunna ha mindre event här.
Här står nu en kvinna med båda fötterna på jorden, ett öppet sinne och en tillit till att livet trots hårda smällar är fullt av möjligheter. Även om hon ibland undrar lite grann vad hon håller på med.
– Herregud, jag är 61 år och öppnar butik när de flesta av mina vänner trappar ner. Men det var hit jag ville komma och jag är verkligen lyckligt lottad. Det är så fint att få vara här.
Text: Anna Rehnberg
Aktuell: Nyöppnad butik i Göteborg. Instagramkontot 50something.se och webshop med samma namn. En bok som ska handla om stil och om hur man använder hela sin garderob utkommer hösten 2025. Hamnade förra året på plats 64 på Göteborgspostens maktlista.
Ålder: 61.
Bor: Lägenhet i Göteborg.