Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

I väntan på asyl

På två år har 32-årige Ahmed Srahins liv förändrats drastiskt. Från ett liv och karriär i Syrien till livet på ett flyktingboende utanför Skara i väntan på asyl.
Linnea Andersson Publicerad
Kollega
"Systemet och rutinerna för att komma in i Sverige är för långsamma", tycker Ahmad Srahin, flykting från Syrien. Kollega

Ahmad Srahin är 32 år och levde tills för ett par år sedan ett typiskt liv för en högskoleutbildad man i sin ålder. Han hade en karriär som dataingenjör i Syrien och tack vare sitt arbete bodde och jobbade han periodvis i Abu Dhabi och Kuwait. Som syrier var det aldrig några problem att resa och förutom jobbresorna turistade Ahmad runt om i världen. Men så kom kriget till Syrien och Ahmad bestämde sig för att lämna allt bakom sig – sitt hemland, sin familj och sitt arbete.

– Jag flydde inte för att jag svalt utan för att mitt land inte är fritt. För att jag tappade hoppet om att överleva, säger Ahmad Srahin och berättar att han ofta får frågan hur han, en berest akademiker med Adidasskor på fötterna och en smartphone i fickan, kan vara flykting.

Vägen in i Europa var minst sagt dramatisk. Vid två försök att ta sig från Turkiet till Grekland med båt kantrade båtarna och Ahmad och de andra flyktingarna räddades ur Medelhavet av turkiska flottan. När de i stället, med hjälp av flyktingsmugglare, skulle ta landvägen in i Grekland över bergen övrgav smugglarna dem. I sju dagar vandrade de runt i skogen utan att veta var de befann sig.

Från början hade Ahmad siktet inställt på Tyskland men fick under flykten höra att det var bättre och mer jämlikt i Sverige och så hamnade han här trots att han inte kände någon i Sverige.

Men tiden som asylsökande har varit tuff. I dag bor Ahmad på ett av Bert Karlssons flyktingboenden i Axvall två mil utanför Skara och när vi träffas har han väntat på asyl i 16 månader, trots att syrier enligt svensk lag ska beviljas uppehållstillstånd.

– Jag ångrar inte att jag kom hit men jag förväntade mig att bli behandlad som en människa. Sverige är ett vackert land och människor är välkomnande, men systemet och rutinerna för att komma in i samhället är för långsamma.

Trots att Ahmad talar bra engelska tycker han att det är svårt att kommunicera med svenskar. Han är frustrerad över att han inte fått lära sig svenska i och med att Svenska för invandrare, sfi, bara erbjuds den som redan fått uppehållstillstånd.

– Jag önskar att jag stod här och pratade svenska i dag.

Innan flykten från Syrien hade Ahmad Srahin aldrig varit arbetslös, inte en enda dag i sitt liv. För att känna att han bidrog till samhället även här i Sverige började han jobba gratis som volontär på Myrorna. Men efter fyra månader hade han inte råd längre. Som asylsökande förväntas du klara dig på 24 kronor om dagen och det räcker inte ens till en tur- och returbiljett på bussen till Skara, där Myrorna finns. I dag volontärar han två dagar i veckan hos Svenska kyrkan med att hjälpa andra nyanlända flyktingar, tack vare att kyrkan betalar bussbiljetterna. Andra på boendet fördriver tiden med att dricka te, promenera eller helt enkelt sova bort dagarna.

Ahmad delar rum med fem andra personer på asylboendet som är fullt av människor från olika kulturer, som talar olika språk och bär på olika trauman. Det blir ofta bråk och det finns ingenstans att gå undan eller vara för sig själv, berättar Ahmad och visar bilder från boendet. Det är slitet och en av toaletterna saknar sittring sedan flera veckor tillbaka.

Att Ahmad och andra asylsökande står ut trots den psykiska påfrestningen och det limbo de befinner sig i, tror Ahmad är tack vare människans förmåga att anpassa sig.

– Jag har förlorat min dröm, tappat bort den på vägen och ärligt talat känner jag mig nere. Men jag har inte gett upp.

*Efter lång väntan fick Ahmed Srahin sitt uppehållstillstånd i mitten av december. Han bor kvar på asylboendet i väntan på kommunplacering.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Företagarna om etableringsjobb: ”Riktigt fiasko”

”Ett riktigt fiasko”. Det kallar Företagarna reformen med etableringsjobb. Och kravet på kollektivavtal är bara i vägen, enligt organisationen. TCO håller inte med.
Sandra Lund Publicerad 18 november 2025, kl 13:04
Bilden är delad och visar Lise-Lotte Argulander från Företagarna till vänster. Hon har ljust lockigt hår och mörka kläder, och står med armarna i kors. Till höger syns TCO:s ordförande Therese Svanström. Även hon har armarna i kors, hon bär knallgul kavaj, har mörkt hår uppsatt i tofs och glasögon. I bakgrund är det mycket böcker.
Etablerigsjobb ett fiasko? Lise-Lotte Argulander från Företagarna tycker inte parterna ska blanda sig i reformer för långtidsarbetslösa. Något som TCO:s ordförande Therese Svanström inte håller med om. Foto: Oskar Omne/Eva Tedsjö

Vid årsskiftet har etableringsjobben funnits i två år. 

En reform som skulle ge tusentals jobb till långtidsarbetslösa och nyanläda, med schysta villkor där arbetsmarknadens parter förhandlat fram villkoren.

Som Kollega kunde avslöja förra veckan är det dock bara 84 personer i en sådan anställning just nu.

Det är ett riktigt fiasko. Tyvärr har man misslyckats grovt här vilket man inte kan lasta Arbetsförmedlingen för. Det är enbart parternas fel, säger Lise-Lotte Argulander, arbetsmarknadsexpert på Företagarna.

Var brister de?

– Framför allt i administrationen, både för arbetsgivarna och de som ska ta etableringsjobb. För mindre företag som ska ta in någon utöver ordinarie arbetsstyrka  är det för krångligt. Krav på både centrala och lokala kollektivavtal är besvärligt. 

Stänger ute småföretag

Kravet på kollektivavtal skiljer etableringsjobb från andra subventionerade anställningar. 

Företagarna, som företräder 60 000 små och medelstora företag, har varit kritisk till anställningsformen från start. 

–  Det blir inte konkurrensneutralt när statliga stöd kräver kollektivavtal. Sex av tio mindre företag har inte kollektivavtal och därför stänger reformen ute stora delar av arbetsmarknaden, säger Lise-Lotte Argulander.

Mindre företag är här 1-49 anställda.

Johan Britz: "Skärpning"

Även arbetsmarknadsminister Johan Britz har mejlat en skriftlig kommentar till Kollega angående det låga antalet individer i etableringsjobb.

Och även han anser att problemet ligger hos arbetsmarknadens parter.

Jag är missnöjd. Det måste till skärpning. Regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att arbeta stödjande för att arbetslösa ska komma i etableringsjobb, men då måste parterna ta ansvar för att det också finns några jobb att fylla. Ansvaret ligger nu på parterna att få upp volymerna, skriver han.

TCO: Gärna fler reformer

Therese Svanström, ordförande för tjänstemannafackens centralorganisation TCO, vill inte recensera etableringsjobben i sig, men tycker det är bra med partsgemensamma reformer för att lösa problematiken kring arbetslöshet.

TCO har lanserat ett förslag på ytterligare en anställningsform med stöd, förstärkningsjobb.

Från forskningen vet vi att stöd i anställning och arbetsmarknadsutbildningar ger mest valuta för pengarna. Så vi måste steppa upp och vi behöver fler former för anställning med stöd, inte färre. 

Färre i anställning med stöd

Enligt TCO har antalet personer i statligt subventionerade jobb minskat sedan 2018. 

Enligt den fackliga centralorganisationen låg antalet deltagare före 2018 på runt 60 000 personer varje år. 

Nu har drygt 22 000 personer en subventionerad anställning.

Enligt Therese Svanström kräver anställningar med stöd resurser på Arbetsförmedlingen. Som bantats ned senaste åren.

Myndigheten har också fått en tuffare grupp att jobba med när människor som mer har en genomgångsarbetslöshet får hjälp på andra håll, som från omställningsorganisationer. 

Dessutom är många arbetsgivare pressade i dag och har svårt att se värdet att ta emot anställda i stöd, säger hon om varför matchningen blivit svårare.