Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
På en bondgård strax utanför Norrtälje har lokalerna städats ur. Kopparpannor som tidigare puttrat av grunden till punsch, whisky och gin, har ersatts av mäsk vars slutprodukt inom kort tid kommer användas av vårdpersonalen på det lokala sjukhuset.
Majoriteten av den sprit som tillverkas på Norrtelje Brenneri säljs på restauranger, taxfree och mässor. När det under våren stod klart att folksamlingar ska undvikas i spåren av pandemin, innebar det också en rejäl nedgång i produktionen.
– Vi insåg att det skulle få stora konsekvenser för företaget så vi satte oss ner och började titta på olika lösningar och kom, tillsammans med de anställda fram till att vi skulle korttidspermittera vår personal, säger Kristina Anerfält-Jansson, grundare till bränneriet.
Men samtidigt som bränneriet drog ner på personal och produktion, började ett annat behov höras. Det fattades handsprit, framför allt i vården. Tre dagar efter att personalen fått gå hem, var de tillbaka med nya recept på desinfektion.
– Vi satte igång direkt, men det var en hel del att processa både mentalt ock praktiskt. Dels skulle vi inte längre göra något drickbart, tvärtom. Dels var det en massa regler och förordningar att ta hänsyn till för att det skulle bli rätt, säger Kristina Anerfält-Jansson.
Nu har den första leveransen kommit till vårdpersonalen på Norrtälje sjukhus. Man förmår att destillera ungefär två kubik om dagen, vilket ska täcka behovet. Än så länge har man endast kommunens sjukhus som prioritet, men skulle det bli över är det i första hand region Stockholm som kan bli aktuellt.
– Vården gör ett jättejobb nu. Vi är glada om vi kan hjälpa till med det lilla vi kan. När vi frågat om handspriten känns okej har de varit nöjda, och tycker att den luktar punsch, vilket nog mer är mentalt eftersom de vet att det är vi som tillverkat den.
Hur länge Norrtelje Brenneri kommer att tillverka handspriten är oklart. Så länge behov och efterfrågan finns fortsätter de, även om grundaren helst skulle återgå till det normala.
– För allas skull hoppas jag att det vänder snart. Vi vill ju hellre tillverka goda drycker än något man tvättar händerna med. Men som situationen ser ut nu ser det ut som vi fortsätter ett tag till, både för att överleva som företag men också för att hjälpa sjukvården i den mån vi kan.
Tillverkning av skyddsvisir på Plast Petter. Bild: Privat/Plast petter
Plast Petter i västgötska Hova är ett annat företag som påverkats av coronakrisen. Där har man ställt om verksamheten för att kunna anpassa sig till den nya efterfrågan som uppstått och börjat tillverka skyddsvisir.
– I och med att vi har fått en stor nedgång på ordrar har vi ställt om för att kunna hjälpa sjukvården med utrustning, berättar Fredrik Ahlström, vd på Plast Petter.
Företaget är tillverkare av kontorsprodukter i mjukplast. Att de nu har ändrat till att producera skyddsvisir har blivit räddningen. Efterfrågan på de produkter som vanligtvis finns i deras sortiment har minskat till följd av coronakrisen och företagets ekonomiska situation hade förmodligen sett helt annorlunda ut om de inte valt att förändra sin verksamhet.
– Då hade vi nog haft det väldigt tufft och vi hade fått dragit ner på vår produktion. Nu kan all personal jobba kvar, säger Fredrik Ahlström.
De skyddsvisir som nu tillverkas fanns redan som en produkt hos Plast Petter sedan tidigare. Nu har de gjort en mindre produktutveckling av visiret och börjat tillverka det på nytt. Företaget har ungefär 30 anställda och företagets tillverkning pågår nu dygnet runt.
– Det kommer hela tiden in nya beställningar från bland annat vårdcentraler, sjukhus och landsting, säger Fredrik Ahlström.
Vårvintern 2020 lamslår pandemin världen. På reseföretaget där Margareta Hallin arbetar råder kaos.
– Jag förstod direkt att det här inte kommer att gå bra, minns hon.
Så kom beskedet. Efter 33 år i resebranschen blev hon uppsagd.
– Jag minns att jag satt på min plats med ansiktet i händerna, tittade ut genom fönstret, grät en skvätt och tänkte att nu är den här tiden över.
Margareta Hallin hade nästan hela sitt yrkesliv arbetat med marknadsföring i resebranschen. Nu återuppväcktes en gammal dröm om att starta eget. ”Är det nu jag ska göra det? Och vad vill jag i så fall göra?”
Hennes väg tillbaka ter sig i backspegeln som en sinnrikt, närmast organiskt vävd affärsutveckling – mer än något annat styrd av lust, kreativitet och samspel. För att nysta i hennes historia får man börja i tonåren. Där finns en röd tråd som leder till dagens framgångar.
Margareta Hallin trivdes aldrig riktigt i skolan. Däremot var hon kreativ, stickade och sydde sina egna kläder och så gillade hon matte och svenska.
– Exakt de ämnena har jag nytta av nu.
Dessutom lyckades hon alltid hitta roliga jobb trots att hon saknade utbildning.
På resebyråkedjan Resia gjorde hon allt från att inreda butiker och skyltfönster till att ordna event. När de första bloggarna dök upp 2007 blev hon intresserad och startade 2008 en egen blogg för att lära sig hur det fungerade. Ett par år senare lyckades hon sälja in idén om att starta blogg på Resia. Hallins reseblogg blev snabbt populär med 70 000 besök i månaden.
Som uppsagd funderade hon på vad hon ville och kunde. Hon hade Instagramkontot 50something.se med ett par tusen följare som hon skulle kunna göra något av. Kontot hade hon startat efter att hon fyllt 50 och upplevt en stilkris.
Att kontot nu var lite inaktivt berodde på att döden kommit emellan. Hennes man fick återfall i cancer. Under ett par år satte hon allt på paus för att stötta honom.
– Øivind var alltför ung när han dog, bara 47. Det är en sorg som alltid kommer att finnas. Men livet går vidare, det gör faktiskt det.
Förlusten av Øivind har präglat henne. Trots att hon mått jättedåligt och haft mycket ångest är det en erfarenhet som gjort henne modigare.
– Jag vågar utmana mig själv och säga ja till livet.
När hon blev uppsagd tog hon direkt kontakt med omställningsorganisationen TRR. Hon berättade om sitt intresse för mode och livsstil och om sitt Instagramkonto, som hon ville använda för att inspirera andra.
Hon hade hört att färganalyser var på väg tillbaka och lyckades övertyga konsulten på TRR om att få gå en sådan utbildning. Starta eget-konsulten på TRR sa dock: ”Du med din ålder och erfarenhet ska hjälpa företag med deras sociala medier.”
I väntan på starta eget-bidraget sökte hon runt 25 jobb som ”social media-manager”. Hon fick inte ett enda svar.
– Antagligen tror ingen att en kvinna i min ålder kan något om sociala medier. Det är rätt sorgligt hur mycket kompetens företagen missar på grund av ålderism och förutfattade meningar.
Att inriktningen sedan kom att bli en helt annan än konsulten föreslog berodde på att hon följde sin magkänsla. Hon fick hjälp av TRR att lägga upp en budget och affärsplan och gjorde på eget bevåg en marknadsplan. Hon skickade enkäter till kvinnor som följde henne och testade sina idéer på dem.
– Jag har alltid haft många idéer. Det är en inre kraft jag har. Och så har jag en tillit att jag alltid kommer att klara mig. Men jag hade faktiskt inte klarat mig utan starta eget-bidrag det första året.
Hon visste genom sitt Instagramkonto att mode och stil för kvinnor 50+ var något även andra kvinnor funderade kring.
– Jag minns så väl när jag fyllde 50. Jag kände jag mig inte längre hemma i min garderob. Kroppen förändrades. Samtidigt kändes det rätt härligt och gott att få åldras. Det är nästan som att skapa sig en ny identitet, jag ville känna mig välklädd men inte utklädd. Det är viktigt för välbefinnandet.
Under pandemin och korttidspermitteringen började hon sy och sticka igen. Hon postade på Instagram, fick mycket uppmärksamhet och märkte snabbt att hon hamnat rätt. Där fanns ett utrymme som behövde fyllas.
Hon var med i en sygrupp där många klagade över hur svårt det var att följa symönster.
Så svårt är det faktiskt inte, tänkte hon och beslöt sig för att skapa några snygga mönster med lättfattliga beskrivningar. Med dem i bagaget startade hon sykurser över nätet. Snart hade hon kurser varje kväll.
Parallellt med den utvecklingen växte följarantalet i rasande takt. Hon började få allt fler förslag på samarbeten med företag.
I dag skulle hon kunna fylla Wembley stadium med 90 000 följare. Det är ingen överdrift att säga att de hjälpt henne utveckla sitt företag.
Flera följare skrev: ”Jag vill inte gå på sykurs men kan jag få köpa dina mönster?” Margareta Hallin anlitade då två mönsterkunniga systrar i Borås, som såg till att hennes mönster blev korrekt utformade. Mönstren sålde som smör. Följare ville också köpa tyger. Hon tog då hjälp av en digital plattform som säljer tygrullar som blivit över hos skandinaviska designer.
Ett annat önskemål blev: Jag vill inte sy, kan jag köpa dina kläder?
I dag syr fyra sömmerskor i Litauen kläderna Margareta Hallin designar. Hon har skaffat en större lokal i centrala Göteborg där hon säljer egendesignade kläder, mönster, tyger, men även handplockade varor från andra designers och företag hon valt att samarbeta med.
– Jag ville samla allt på ett ställe och även kunna ha mindre event här.
Här står nu en kvinna med båda fötterna på jorden, ett öppet sinne och en tillit till att livet trots hårda smällar är fullt av möjligheter. Även om hon ibland undrar lite grann vad hon håller på med.
– Herregud, jag är 61 år och öppnar butik när de flesta av mina vänner trappar ner. Men det var hit jag ville komma och jag är verkligen lyckligt lottad. Det är så fint att få vara här.
Text: Anna Rehnberg
Aktuell: Nyöppnad butik i Göteborg. Instagramkontot 50something.se och webshop med samma namn. En bok som ska handla om stil och om hur man använder hela sin garderob utkommer hösten 2025. Hamnade förra året på plats 64 på Göteborgspostens maktlista.
Ålder: 61.
Bor: Lägenhet i Göteborg.