Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Nicholas Rendik blickar ut över trädgården. Kanske är den som allra vackrast nu: påskliljor och tulpaner i massor mot en fond av vårens gröna löv. I skogen ett par hundra meter bort finns fantastiska löpstigar.
Kontrasten mellan Halltorp och Södertälje, där han och familjen bott i flera år, är påtaglig. Närmaste stad är Kalmar, drygt tre mil norrut. I Halltorp finns inga affärer, pendeltåg, kaféer eller restauranger.
– Jag har alltid trivts bra i skogen. Jag är nog mer en landsbygdsmänniska och tycker om att ha stora ytor omkring mig. Men jag kommer sakna syrran och hennes barn som bor i Stockholm.
Flyttlasset gick i början av mars. Det nya hemmet är en gård från 1800-talet, som funnits i frun Sofia Henningssons släkt i årtionden. För några år sedan köpte familjen huset för att ha som fritidsboende, men tanken på att flytta dit permanent har funnits länge. Sofia är sjuksköterska och kan hitta jobb i hela Sverige, men för Nicholas har det varit bökigare. Han är produktspecialist på Alfa Laval och har inte kunnat hitta någon motsvarande tjänst i området kring Kalmar.
Men så kom pandemin och hemarbetet. Plötsligt insåg både han och hans arbetsgivare att det faktiskt är möjligt att sköta jobbet på distans.
– Jag tycker att det är bättre att jobba hemifrån. Jag pratar mycket i telefon och i ett kontorslandskap stör jag andra och måste leta efter ett rum. När jag sitter hemma och jobbar kan jag bara lyfta luren. Dessutom sitter jag mycket själv och grottar ner mig i ritningar och konstruktioner. Men vi har vårt testlabb i Stockholm, så jag åker dit ett par gånger i månaden.

Från stadslägenhet i Södertälje till 1800-talsgård utanför Kamlar. Ett av många mervärden är att flytten gör familjen ekonomiskt skuldfri. Foto: Beatrice Graalheim
Familjen har två döttrar, tre och fem år gamla. Inför flytten var Sally, den äldsta, lite ledsen över att behöva lämna kompisarna på förskolan.
– Hon sa att det var okej att flytta om hon fick en giraff. Det blir kanske svårt, men katt skulle vi kunna skaffa.
Den nya förskolan är bra, med mycket utevistelse. Avståndet från hemmet är lite längre än i Södertälje och Sofia måste ta bilen för att ta sig till jobbet. Nicholas har 20 meter till sitt.
– Jag har kontoret i ett litet hus på gården. Där finns höj- och sänkbart skrivbord och en bra kontorsstol. Ergonomiskt är det precis lika bra som på kontoret på Alfa Laval. Eller bättre, för här får jag gå på hårdvaxat furugolv. Och det känns bra att ha kontoret en bit från huset. När arbetsdagen är slut stänger jag av datorn och låser dörren.
Flytten till landet har gjort livet lite mindre stressigt. Naturen finns precis inpå knuten och folk i trakten är vänliga, hälsar och tittar varandra i ögonen när de möts. Men visst är det isolerat och Sofia är lite rädd för att de ska få ett sämre socialt liv.
– Jag är väl romantikern och Fia realisten. Hon vet vad livet på landet innebär. Men bägge är överens om att det här är bra. Jag är ganska säker på att vi inte kommer att ångra oss. Vi har haft det här huset ganska länge och förstår nog ganska bra hur det är att bo här.

Nicholas Rendik har numera 20 meter till jobbet – ett litet hus på gården. Foto: Karl Nilsson
Kanske är familjen Rendik Henningsson en del av en trend. Förra året hade storstadsregionerna Stockholm och Västra Götaland nettoutflyttning. Det innebär att fler flyttade därifrån än flyttade dit. De senaste åren har storstäderna ändå vuxit, men det beror till stor del på invandring från andra länder och på högt barnafödande.
Enligt en rapport från tankesmedjan Futurion finns en tydlig global rörelse bort från storstäder som San Fransisco, London, Auckland och Stockholm. En tredjedel av Londonborna vill till exempel flytta från stan och många av dem som inte vill flytta är kvar av ekonomiska eller arbetsrelaterade skäl.
Coronapandemin och det ökade distansarbetet kan vara en av orsakerna till flyttströmmarna. Före pandemin jobbade runt tre procent av arbetstagarna i Sverige på distans, enligt rapporten från Futurion. Förra året gjorde 43 procent av arbetstagarna det, med stor variation mellan branscher.
Andra orsaker till flykten från storstäderna är städernas höga bostadspriser (se faktaruta), enligt Emma Lundholm, docent i kulturgeografi vid Umeå universitet.
– Det är ganska många barnfamiljer som flyttar ut på grund av bostadsmarknaden. De flyttar för att ha råd med det boende de vill ha. Bostadsmarknaden påverkar även inflyttningen. Det är väldigt svårt att komma in på bostadsmarknaden om man inte har kontakter eller kan fortsätta bo hemma, säger hon.
Ändå är hon inte övertygad om att ökat distansarbete kommer att leda till någon stor utflyttning till landsbygden.
– Det har pratats om distansarbete i decennier: ”När kommunen får bredband kommer it-konsulterna hit.” Men hittills har vi sett väldigt lite av det. Yrkesgrupper med hög sannolikhet att flytta från storstäderna jobbar i offentlig sektor och är inte IT-konsulter eller arkitekter. De är snarare lärare, sjuksköterskor eller sjukgymnaster. Den främsta anledningen är att det är jobb som man kan få nästan var som helst. Man kan också tänka sig att yrkesgrupper med lägre löner har svårare att hävda sig på bostadsmarknaden.
Fram till pandemin var distansarbete väldigt ovanligt. Att många nu har upptäckt att det går att sköta sitt jobb hemifrån skulle kunna leda till att fler flyttar.
– Det återstår att se, men om arbetsgivare blir mer positiva till distansarbete kan man tänka sig en sådan utveckling. Landsbygden har potential på det viset att fler säger sig vilja bo där än antalet människor som verkligen gör det. Men det beror också på hur stort distansarbetet verkligen blir efter pandemin.
Det som tidigare uppfattats som positivt med städer har under pandemin uppfattats som farligt
Emma Lundholm tror att distansarbete passar människor olika bra. Den som är i den senare delen av sitt arbetsliv, som har ett stort kontaktnät och känner sig trygg på jobbet, är förmodligen mer benägen att arbeta på distans. Den som nyss kommit in på arbetsmarknaden har fördelar av att jobba från ett kontor.
Emma Lundholm säger också att pandemin kan ha ändrat vår syn på städer och glesbygd.
– Det som tidigare uppfattats som positivt med städer – tätheten, pulsen och människorna – har under pandemin uppfattats som farligt. På så vis kan man tänka sig att landsbygden framstår som attraktivare, med färre människor, mindre trängsel och mer utrymme.

Familjen Rendik Henningsson lämnade Södertälje för landsbygden utanför Kalmar. Foto: Karl Nilsson
För Nicholas Rendik och hans familj innebar flytten till landet att de blev skuldfria. Storstädernas bostadspriser har ökat kraftigt de senaste åren – och villapriserna har stigit allra mest.
Det växande suget efter hus tyder på en längtan efter trädgård och grönområden, enligt rapporten från Futurion. Och på sikt kan ändrade flyttmönster påverka huspriserna även på landsbygden. Den utvecklingen har exempelvis setts i Nederländerna: flera landsbygdsområden där har haft en prisutveckling på över 20 procent, mot Amsterdams 3,4 procent.
Johan Freij är affärsområdeschef för skog och lantbruk på Danske Bank. Han säger att de ser en tydlig trend mot att fler vill byta sitt boende i stan mot en mindre gård på landet.
– Vi har inte sett det här tidigare. Små gårdar har varit relativt svårsålda, men priserna på tätortsnära gårdar har gått upp kraftigt den senaste tiden. I mina ögon är det en tydlig coronaeffekt: när människor inser att de kan arbeta på distans ökar intresset för att bosätta sig på landsbygden.
Enligt Johan Freij påverkar priserna flyttviljan: en gård på 30 hektar i norra Uppland eller Västmanland kostar lika mycket som en 36 kvadratmeter stor lägenhet i Stockholms innerstad. Men det är möjligheten till distansarbete som är den avgörande faktorn.
– Flytten möjliggörs av distansarbetet. Under coronapandemin har vi fått frågor från människor som vi tidigare inte sett som typiska gårdsköpare. Det är i huvudsak boendet man vill åt, även om man också lockas av möjligheten att odla grönsaker och kanske ha något djur. Men det är inte en ideologiskt driven flytt till landsbygden, som den vi såg på 60- och 70-talen.
Hur framtiden för storstäderna och landsbygden blir återstår att se. Kanske kan pandemin och distansarbetet bli det lyft för landsbygden som glesbygdspolitiker så länge har drömt om. Kanske inte.
– Det finns en norm och en färdig berättelse där unga från glesbygden förväntas flytta för att komma ut i världen och se något annat. Bland barnfamiljer finns en tendens att flytta från storstäderna. För dem finns en annan stark berättelse: att det är bättre för barn att växa upp på landet, med cykelavstånd till skolan och med hus med trädgård, säger Emma Lundholm.
Nicholas och Sofia är övertygade om att deras barn får det bättre i Halltorp än i Södertälje. Dottern Sally är kanske inte lika säker.
– Hon trivs bra här. Men häromdagen sa hon: ”Nästa gång vi flyttar ska vi nog flytta till en stad.” Och hon har sagt att hon ska flytta till Stockholm när hon flyttar hemifrån. Hon saknar sin faster där.
Källa: SCB
8 MILJONER FÖR EN VILLA
Källa: Mäklarstatistik
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.