Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

De fortsatte jobba efter 65

Allt fler jobbar efter 65 – trots seglivade fördomar om äldres arbetsförmåga. För Ann-Mari Niklasson krävdes det en stroke innan hon motvilligt drog sig tillbaka vid 80.
Anita Täpp Publicerad
Kent Eng
Kollega har träffat tre personer som fortsatte jobba efter 65. Ann-Mari Niklasson gick inte i pension förrän hon var 80 år. Kent Eng

Vid 80 års ålder tyckte Ann-Mari Niklasson fortfarande att jobbet som ekonomiansvarig på ett stort advokatkontor i Uddevalla var roligt. Men då ville ledningen ändå att hon skulle gå i pension. Hon tror själv att det beror på att hon ett år tidigare haft en stroke.

Fram till dess hade Ann-Mari inte haft mer hälsoproblem än att hon hörde lite dåligt. Det tyckte hon var väldigt irriterande, men använde ändå motvilligt en hörapparat ibland.

Men en dag, på våren 2019, när hon som vanligt var på jobbet, började hon plötsligt må konstigt och upplevde att skrivbordet rörde sig ifrån henne.

På sjukhuset fick hon veta att hon drabbats av en kraftig stroke, som dock endast drabbat balanssinnet. Efter några veckors vård och återhämtning var hon tillbaka på jobbet, om än på halvtid till att börja med. Visst var det lite snabbt och visst var hon lite medtagen i början, medger hon.

– Fast jag hann ändå med alla arbetsuppgifter.

Men Ann-Mari upplevde ändå att stroken gjorde att hennes ålder kom i fokus.

– Jag fick veta att ledningen hade börjat diskutera en efterträdare till mig. Och eftersom de visste min inställning till jobbet så höll de det hemligt i början, vilket gjorde mig ledsen. Men när jag började använda mitt sunda förnuft så insåg jag också att det ändå var dags att sluta. För det är klart att stroken också hade skakat om mig, säger hon.

– Och när de sedan hittade en jätteduktig tjej som gick bredvid mig i ett halvår innan jag gick i pension så kändes det bättre. Och man måste ändå vara realist.

Senare har Ann-Mari fått höra att hon fick stroken därför att hon jobbade så mycket.

– Men aldrig i livet att jag tror på det. För jag var inte stressad och trivdes jättebra på jobbet. Och även mycket yngre människor kan få en stroke.

Den sista mars 2020 gick Ann-Mari i pension. För andra gången. För hon gick faktiskt i pension redan vid 65, när hon jobbade på samma advokatkontor, som då dock var mycket mindre. Även den gången var det med bävan, förklarar hon.

– Då berodde det mest på att jag var väldigt less på de arbetsuppgifter jag hade, samtidigt som min chef funderade på att sluta. Och jag hade faktiskt också börjat känna att jag identifierade mig för mycket med jobbet och tänkte att jag banne mig behöver göra något annat.

De tyckte inte det fanns någon anledning att ha kvar en person som var så pass gammal som jag

Men det tog inte lång tid innan Ann-Mari insåg att pensionärstillvaron inte var något för henne.

– Då hade min mångårige särbo gått bort och jag levde ensam. Om det hade suttit någon i andra soffhörnan så kanske det hade känts på ett annat sätt. Men nu började jag nästan genast att vantrivas hemma och visste inte vad jag skulle göra med all tid.

– Visserligen har jag flera väninnor och umgås också mycket med mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Och jag har alltid gillat att gå långa promenader, sticka och virka och att läsa böcker. Men det är bara roligt när man gjort lite nytta före. Så jag tröttnade på det, säger hon.

Och redan efter tre månader hade hon fått ett nytt jobb, på en bokföringsbyrå i Uddevalla. Där blev hon sedan kvar i fem år innan företaget köptes upp av en större revisionsbyrå, vilket ledde till att byråns anställda fick för lite att göra. Varpå ledningen ville att Ann-Mari skulle sluta.

– De tog ett samtal med mig där de tyckte det inte fanns någon anledning att ha kvar en person som var så pass gammal som jag, när det fanns så många yngre som inte heller hade tillräckligt att göra. Där kände jag av en ålderism, och det var jobbigt.

Men knappt ett år senare, 2010, hade hon fått jobb på advokatbyrån igen, först som vikarie och sedan som heltidsanställd ekonomiansvarig.

Fast sedan, efter nästan tio år, kom alltså stroken emellan.

Vad har hon då gjort av den senaste tiden som mer eller mindre motvillig pensionär? Jo, först skaffade hon en katt som sällskap. När det inte fungerade, eftersom den bara ville ut från hennes lägenhet, beslöt hon i stället anta ett erbjudande om att bli kassör i PRO, Pensionärernas riksorganisation, i Uddevalla.

För det ger henne ändå möjlighet att fortsätta jobba med ekonomi, liksom att efter pandemin kunna delta i olika aktiviteter och ha många sociala kontakter, resonerar hon.

Sedan hon nu blivit pensionär igen så har hon också fortsatt att sköta bokföringen åt en vän liksom åt ett egenföretagande barnbarn.

– Det går inte att släppa helt, säger Ann-Mari Niklasson.

 

Margareta, 69, har gått ned på 30 procent

Deltidsarbete under många år påverkade Margareta Arenås beslut att fortsätta jobba efter 65 – för att dryga ut kassan. Men också för lusten att jobba.


Fotoo: Christopher Hunt

Vid 64 års ålder insåg lantmätaren Margareta Arenås att hon hade hamnat i en klassisk kvinnofälla. Efter allt deltidsarbete när barnen var små skulle pensionen bli låg.

Först nu, vid 69, funderar hon på att lämna arbetslivet. Men att Margareta har fortsatt jobba på teknikkonsultkoncernen Sweco i Falun och Stockholm har också berott på att hon fortfarande tycker att jobbet är roligt och känner att hon är uppskattad både av kollegor och kunder.

– Annars hade jag så klart inte varit kvar, säger hon.

Visst hade Margareta anat att pensionen skulle bli låg till följd av allt deltidsarbete under de tre döttrarnas uppväxt.

– Men vid 64, när jag tog reda på hur mycket jag skulle få, insåg jag hur lite jag tidigare har funderat på pensionen.

Då hade hon länge varit separerad från barnens far. När döttrarna kom, i tät följd på 1980-talet, var hon och mannen överens om de inte skulle vara så mycket på förskolan eller fritids.

Men för att göra det möjligt blev det Margareta som gick ner i arbetstid, medan mannen fortsatte med sitt heltidsarbete. Först 2001, efter sammanlagt 18 års mammaledighet och deltidsarbete, började hon jobba heltid igen.

Det fortsatte Margareta sedan med till 2019. Förra året gick hon ned till 40 procent av arbetstiden och i år jobbar hon 30 procent.

– Det är jättebra att ha kunnat göra så. För samtidigt som det höjer min pension är det ett bra sätt att fasa ut och kunna överföra kunskap till mina kollegor under det här året. Sedan får vi se.

– Snart ska jag väl ändå sluta, men det har jag i och för sig sagt flera gånger förut. Och kanske kan jag ändå fortsätta jobba lite timmar ibland.

2019 flyttade Margareta från Falun till Stockholm, främst för att ha närmare till barn och barnbarn. Och under hela pandemin har hon jobbat på distans.

Om hon pensionerar sig nästa år, vid 70 års ålder, kommer pensionen att vara betydligt högre än om hon hade lämnat arbetslivet vid 65.

– Det är lätt att vara efterklok. Och nu kan jag ju tycka att jag borde ha tänkt mig för och i alla fall krävt att min sambo satte av pengar till mig, via en försäkring eller så, för all tid jag var hemma med barnen.

 


Respekterad efter 30 år på Telia

67-årige ”silverräven” Hans Ahlsmo känner inte av någon ålderism – tvärtom känner han sig respekterad för sin kompetens. Att jobba 60 procent passar honom perfekt.


Foto: Christopher Hunt

67-årige civilingenjören Hans Ahlsmo beskrivs som ”en av våra kära silverrävar”, av en kollega på Telia, där hans långa erfarenhet och speciella kompetens har gjort honom svår att ersätta.

För ett par år sedan beslöt han att utnyttja möjligheten till flexpension och gå ner till 60 procent av arbetstiden. Ett beslut som främst berodde på att han länge lagt mycket tid på att hjälpa sina föräldrar.

– I och med det hade jag inte så mycket egen ledig tid. Så att kunna jobba mindre har betytt väldigt mycket, säger han.

Något han också uppskattar är att han själv har fått bestämma att han nu jobbar heltid tisdag till torsdag och är långledig varje helg. Då hinner han också fiska, spela golf och träffa vänner.

Efter en drygt 30-årig anställning på Telia, tidigare Televerket, och de stora omställningar och neddragningar som gjorts, tillhör han nu en liten kvarvarande grupp experter på fast telefoni.

Han upplever att alla i gruppen får mycket uppskattning.

– Alla vet ju att mobiler och internet är framtiden. Och när vi nu är ganska få kvar som ansvarar för alla telefonstationer och plattformar som används för den fasta telefonin, så vill så klart många att vi stannar kvar för att hjälpa till med övergången till det nya, säger Hans.

I hans arbetsuppgifter ingår att vara mentor för att överföra kunskap till kollegorna.

– Tekniskt sett har jag gjort min hemläxa genom att följa med i den nya tekniken. Jag har exempelvis varit drivande för att så mycket IP-telefoni går på Telias nät i dag och har också varit med och skrivit några av specifikationerna för det.

– Och eftersom jag känner en stark lojalitet mot Telia och mina medarbetare så känns det viktigt att bygga upp kunskap hos dem så att de växer in i sina roller och på lite sikt klarar det här.

Någon ålderism har han aldrig känt av.

– Jag tycker snarare att det finns en stor respekt för kompetens och erfarenhet.

Läs mer om åldersfördomar:

Pension vid 65 stark norm
John Mellkvist kämpar mot ålderismen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

AI-kompetens ger högre lön

AI-kompetens kan snabbt ge högre lön. Men formell utbildning är inte vägen dit enligt nya rön, utan mer att lattja själv. "Det bidrar till tydliga klyftor där kvinnor redan halkat efter", säger Elin Eriksson från Women in Tech Sweden.
Sandra Lund Publicerad 17 september 2025, kl 13:58
Elin Eriksson från Women in Tech Sweden till vänster i en delad bild. Hon bär en cerise blus och röda glasögon, har långt brunt hår och kort lugg. Till höger syns ett par manshänder som skriver på en bärbar dator.
Elin Eriksson ser hur gapet mellan kvinnor och män vidgas när det kommer till AI, i färdigheter och därmed i löner. Foto: Woman in Tech/Colourbox

Det var när Chat GPT lanserades i november för tre år sedan som debatten om AI och jobben blev till verklighet. Sedan dess kommer ständigt nya rön. Under sommaren presenterade till exempel konsultjätten PwC sin andra rapport om AI och jobben för 2025.

80 procent av vd:arna som svarat har under det senaste året använt sig AI i sin verksamhet. Rapporten har också analyserat 840 miljoner jobbannonser från 24 olika länder, däribland Sverige, för att undersöka sådant som efterfrågan på AI-kompetenser.

Jobben blir fler - inte färre

Analysen kommer bland annat fram till:

  • Att produktiviteten ökar i AI-exponerade branscher.
  • Att jobben blir fler snarare än färre.
  • Att lönerna ökar i branscher som exponeras för AI, eftersom dem artificiella intelligensen främst tar över sådant som administration, medan människor får göra mer komplexa uppgifter.

Lönerna ökar dubbelt så snabbt i branscher som är mest exponerade för AI, enligt rapporten. I samtliga branscher finns också lönepremier till den med AI-färdigheter, och de högsta påslagen finns i detalj- och grossisthandler, energi och information/kommunikation.

56 procent högre lön

Den som har AI-kompetens har i snitt en 56 procent högre lön än kollegan som saknar de färdigheterna. Jämfört med rapporten från året före låg den skillnaden på 25 procent. 

Häromdagen kom också en studie från toppuniversitetet Stanford som visade på lite andra resultat. 

Som att sysselsättningen snarare minskar för unga nyutexaminerade i yrken som är högt utsatta för AI. Framför allt för de mellan 22 och 25 år. 

Medan den ökar för äldre. De som är något äldre har hunnit få erfarenheter som gör de mer oersättliga av AI, vilket ger fler jobb och arbetsuppgifter. 

De målar upp en väldigt positiv bild

Men att göra rapporter utifrån gamla data är inte relevant när det kommer till AI, anser Elin Eriksson, styrelseordförande på Women in Tech Sweden, som jobbar för en mer inkluderande techindustri.

Gammal här betyder några månader eller äldre.

De målar upp en väldigt positiv bild när den stora trenden är enorma klyftor mellan de som anammar tekniken snabbt och fullt ut och de som inte riktigt kommit igång.

Hon nämner klyftor på arbetsgivarsidan. Där äldre branscher som industrijättar och banker sitter på tunga tekniska system med hög säkerhet. Där kan man inta bara byta ut och lattja loss lite med nya AI-verktyg. Samma gäller det offentliga.

Männen började leka

Medan i andra änden mindre techbolag som utvecklar och utforskar samtidigt som detta skrivs. Och den ännu större klyftan - mellan kvinnor och män. 

Ett gap som redan djupnat sedan Chat GPT kom in i våra liv när den lanserades den där november-helgen för tre år sedan.

De män jag känner släppte då allt och började testa. Medan väldigt många kvinnor tog hand om den vanliga ruljangsen. För alla har inte tiden att leka.

Dels lärde fler män snabbt. Dels matade de också OpenAI  (företaget som utvecklat ChatGPT) med data.

Det är fortfarande fler män som jobbar så experimentellt med AI. Visst tar tjänsterna även in data från befintliga källor men de är också ofta skapade av män, se bara på Wikipedia, säger Elin Eriksson.

Spelar det roll?

Ja. Vi ser på saker lite olika, ställer andra frågor baserat på att vi har lite olika erfarenheter.

Utbildning mindre viktigt

Det här leder in på något som även rapporten från PwC tar upp. Att formell utbildning tappar i attraktionskraft. Särskilt i AI-exponerade yrken. 

Arbetsgivare frågar sig oftare ”vad kan du göra i dag? än ”vad utbildade du till igår?”. En viss demokratisk fördel finns, enligt PwC-rapporten.

Absolut finns stora möjligheter för den som kan, har tid att prioritera och börjar testa. Och för den som fattar att du inte kommer att få ett diplom. Det räcker att du säger att du kan, och visar det. De kommer att vara mest värdefulla, och därmed få bättre löner, säger Elin Eriksson.

Även här riskerar könsgapet att vidgas. Kvinnor jobbar oftare i AI-exponerade yrken, men är mer sällan de som sitter på den kompetensen.

Och kvinnor vill oftare bli validerade utifrån. Det blir samma mönster som vid rekryteringsprocesser. Kvinnor är ofta överkvalificerade, medan män nästan är kvalificerade men blir rekryterade på potential.

Staten måste kliva fram

Styrelseordförande Elin Eriksson säger att majoriteten av Women in Tech Swedens cirka 30 000 medlemmar svarar att det är näringslivet som måste styra upp. Som måste förstå att produkten blir bättre om människor med olika bakgrunder matar in och tolkar data.

Själv anser hon att staten måste kliva fram. Hon tar upp hur Hem PC-reformen, som gav anställda möjlighet att köpa eller hyra hem datorer på 1990-talet, gjorde svensken digital. Att något liknande kunskapsspridning kan göras med AI.

Få yrkesutbildningar inom AI

Yrkeshögskolorna har också en viktig roll att spela. Där skolar många vuxna om sig för att jobba i tech-branschen, utifrån vad medlemmarna i Women in Tech Sweden själva uppger.

När Kollega gör en snabb sökning på program som finns att söka på yrkeshögskolan finns begreppet AI med i titeln för 81 av 953 program över landet. Det motsvarar 9 procent.

Och när det kommer till kurser finns begreppet i 85 av 580. Vilket blir 15 procent.

Det är extra kritiskt just nu med en breddning.  För vi närmar oss generell AI, att systemen lär sig själva. Så medan det är i startgropen är det ännu viktigare att vi inte bygger in en massa fördomar i systemen, säger Elin Eriksson.