Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Branden på Polarbröd födde kämpaglöd

Eldsvådan i Polarbröds bageri i Älvsbyn var en tragedi för hela bygden. Nu, ett drygt år senare, står en ny fabrik klar – tack vare ett målmedvetet jävlaranamma och mångas heroiska insatser.
Publicerad
Tomas Bergman
Systemtekniker Hasse Karlström jobbar även deltid som räddningsledare i Älvsbyn. Knappt ett år efter branden ser han nu Polarbröds nya bageri och frysdel ta form. Tomas Bergman

Måndagen den 24 augusti 2020 skulle bli en festdag. Visserligen försenad och kraftigt nedtonad på grund av pandemin, men smittspridningen hade minskat och ledningen för Polarbröd ville verkligen fira den nya bagerilinjen i Älvsbyn, en satsning på 150 miljoner kronor med kapacitet att baka 2 700 kilo bröd i timmen. Smörgåstårta var beställd, på Polarkaka förstås.

Men så började det brinna.

– Vid tiotiden på söndagskvällen gick ett automatlarm, det har hänt förr att deg fattar eld så jag tänkte att det inte var så allvarligt.

Hasse Karlström är systemtekniker på Polarbröd och tillförordnad ordförande för den lokala Unionenklubben. Dessutom är han räddningsledare på deltid inom räddningstjänsten i Älvsbyn.

– Jag hade inte beredskapsjour den natten, men när platschefen ringde åkte jag ner till brandstationen och hämtade mina skyddskläder.

När han kom till fabriken brann det för fullt i bageridelen. Han bytte om på parkeringen, stämde av med tjänstgörande befäl och gick en runda. Efter att ha gjort en riskbedömning hämtade Hasse Karlström en skruvdragare och en ficklampa och gick in i serverhallen.

– Sedan började jag skruva, skruvdragaren gick varm kan jag säga. Jag tog det jag hann. Och jag visste ju exakt vad jag skulle ta, det var väl därför de ringde in mig.


Foto: Jens Ökvist/TT

Hasse Karlström lyckades rädda stora delar av Polarbröds servrar, dessutom hade han sinnesnärvaro nog att fotografera alla kopplingar. Tack vare samarbete med två datorföretag i Piteå var hela affärssystemet igång redan på måndagskvällen.

Under tiden Hasse Karlström är i Piteå och kopplar in servrar har Karin Bodin, huvudägare och vd för Polarbrödskoncernen, samlat alla anställda i Älvsbyn uppe på Kanis, kommunens skidbacke. Branden pågår fortfarande med full kraft och skidbacken är ett säkert ställe med tanke på vindriktning och rökutveckling. Hon har bara haft några timmar på sig att tänka igenom framtiden och vilket besked hon kan ge.

– Jag hann förankra en del hos styrelsen, men det blev rätt mycket skjutande från höften den morgonen, berättar hon.


"Jag tror att många är stolta, det här är en historisk händelse som vi är med om, säger Karin Bodin, vd och huvudägare." Foto: Henrik Montgomery/TT, Maria Fäldt

Karin Bodin vet på dagen hur länge sedan det brann och hon räknar veckor tills första kakan ska rulla ut på bandet i den nya fabriken. Beskedet hon ger till de anställda klockan tio på måndagen är: ”Vi ska tillbaka”.

– Det var väldigt omvälvande – ett starkt budskap för många.

Löneadministratören Erika Nilsson får tårar i ögonen när hon tänker tillbaka.

– Polarbröd är en stor arbetsgivare, vi har hela familjer anställda, föräldrar som träffats här, och deras barn. Många av oss administratörer har jobbet kvar men de som jobbade i bageriet – deras arbetsplats försvann ju från en dag till en annan.

Den värsta upplevelsen innebar även enorma möjligheter att göra förbättringar och tänka nytt

Erika Nilsson sörjer med alla som drabbats men känner samtidigt att beskedet ”Vi ska tillbaka” andas hoppfullhet och framtidstro.

– Jag har jobbat här i 26 år och man har alltid blickat framåt, det är en kultur i företaget. Och det har alltid känts att det är Älvsbyn som är kärnan för familjen, säger hon.

Visst hade ägarna till Polarbröd kunnat välja en mer strategisk plats för ett nytt bageri än 70 mil norr om Sveriges mittpunkt, med långa avstånd till majoriteten av kundunderlaget. Men för Karin Bodin var det aldrig ens en tanke.

– Absolut inte! Älvsbyn är Polarbröds ursprung och hjärta. Vi är hängivna den här orten, det är en enorm styrka. Det är här vi ska vara och nu har vi även skrivit in det i ägardirektivet, säger hon.

På mötet vid skidbacken bjöds det på invigningsfestens smörgåstårta. Sedan åkte Lars Lundström hem och började rita – direkt, utan att han ens fått uppdraget. Han är konstruktör och en av hjärnorna bakom den nya bagerilinjen i den gamla fabriken som just brunnit ner. 1987 började han sommarjobba på fabriken som mekaniker. Nu drog han igång arbetet i 3D-teknik med ytterligare en ny maskinlinje, i en ny byggnad, mer ändamålsenlig än den gamla.

Innovationskraften, sättet att hitta på nya lösningar – jag har aldrig sett något liknande

– Det har alltid varit en dröm att bygga ett bageri från grunden, men nu kan jag säga att det hade varit skönt om det gamla hade stått kvar. Det är tur det finns kvällar och helger, säger han och ler.

Hela projekteringen har tagit enormt mycket tid, samtidigt har det gått fort. Sådant som normalt tar tre, fyra år har gått på några månader. Röjningsarbetet var klart i januari. Då hade Lars Lundström redan börjat beställa delar och komponenter från runt om i Europa. Det de inte tillverkar själva.

– Vi plockar ihop det bästa från olika leverantörer, men när det inte finns nog bra grejor så bygger vi eget i vår verkstad, berättar han.

Vi går runt i den nya byggnaden som mäter 170 x 15 meter. Det är sex meter till tak. Ännu är det bara en stor hangar, själva maskinlinjen är inte på plats men Lars Lundström och platschef Lilian Nilsson är säkra på att den första brödkakan kommer att gräddas, packas och frysas vecka 42 – i mitten av oktober – som planerat.

– Under den här tiden har jag fått ta tag i saker jag aldrig gjort förut. Men det svåraste har varit att möta alla på byn som man har varit tvungen att säga upp för att det inte finns något jobb, det har varit supertungt. Nu arbeta vi så mycket som möjligt för att så många som möjligt ska få komma tillbaka, säger Lilian Nilsson.


Konstruktör Lars Lundström och platschef Lillian Nilsson har båda fått sätta sig in i saker de aldrig jobbat med förut. Foto: Tomas Bergman

Lars Lundström stämmer in.

– Många som är med i uppbyggnadsprojektet har aldrig varit så djupt inne i verksamheten tidigare, men vi har plockat in olika kompetenser allt eftersom för att det ska bli så bra som möjligt. Alla vill mot samma mål, det finns ingen prestige, vi gör det här tillsammans, säger han.

Det är en sak att vilja komma tillbaka, men att det faktiskt skulle gå så fort som det har gjort, trodde Karin Bodin nog ändå inte.

– Jag kände mig väldigt misslyckad när det brann, det var som ett svek. Men vägen framåt är att acceptera det som hänt och tänka hur vi ska komma vidare. Nu blir jag helt euforisk när jag ser det här, säger hon och pekar på den stora byggnaden där det snart ska bakas med en kapacitet på 15 000 ton bröd om året.

– Samtidigt som det här har varit den värsta upplevelsen för många i deras yrkesliv så innebar det enorma möjligheter att göra förbättringar och tänka på nya sätt. Innovationskraften, sättet att hitta på nya lösningar – jag har aldrig sett något liknande, fortsätter hon.


27 januari 2021 – första spadtaget inför återuppbyggnaden. Foto: Maria Fäldt

Karin Bodin nämner samarbetet med andra bagerier under namnet Polarpolare men framför allt det egna bageriet i Bredbyn som fick ställa om över en natt från specialbageri till huvudbageri.

– De har gjort heroiska insatser där, de är anledningen till att vi finns kvar, säger hon.

Karin Bodin är glad att så många medarbetare har valt att stanna, risken för strömhopp fanns, menar hon. Lojaliteten med företaget är samtidigt en risk i sig.

– Det är lätt att man jobbar för mycket och blir så engagerad att man gör avkall på sig själv, det pratar vi mycket om. Ett av våra värdeord är handlingskraft, det är något vi håller högt. Var inte handfallen och rädd för att göra fel, försök göra så gott du kan. Men det finns en baksida av det med, att man inte tar hjälp. Vi ska ta all hjälp vi behöver.

Läs mer:

Stor oro efter branden på Polarbröd

 

Text: Ulrika Sundström

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Anställda över 50 är en guldgruva”

Ditt driv försvinner inte för att du uppnår en viss ålder. Det menar Richard Lööw, chef som anställde Susann Johansson och tre andra 50-plussare under det senaste året.
Johanna Rovira Publicerad 13 maj 2025, kl 06:01
Man och kvinna i undervisningsrum
Richard Lööw beskriver sin medarbetare Susann Johansson som ett pålitligt urverk från Schweiz och anser att anställda över 50 är guld värda. Foto: Per Knutsson

Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator. 

När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat. 

Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff. 

– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson. 

– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY. 

Obegripligt välja bort äldre

Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater. 

– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva. 

50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större. 

– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw. 

Pålitligt urverk

Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden. 

– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon. 

Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.  

Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år. 

– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han. 

Lönen ej orsaken

Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra: 

– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.

– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.