Som anställd på en ideell organisation, nätverk, stiftelse eller samfund förväntas man vara glad och nöjd och se sitt jobb som ett kall. Att så många som 35 procent av alla 200 000 anställda faktiskt också är engagerade privat hos sin arbetsgivare, visar att jobbet även är ett kall för många, vilket medför att gränsen mellan jobb och fritid riskerar bli flytande.
– Det råder en tystnadskultur kring de anställda i civilsamhället – vi vill få bort den tystnaden. De anställda står för stabiliteten och professionaliteten i organisationerna och det finns ingen anledning att skämmas för att man får lön, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen, som tagit fram rapporten Anställd i civilsamhället – ett kall eller vanligt kneg?
En tredjedel av de anställda har en förtroendevald som närmaste chef, vilket innebär att arbetsgivaren inte är närvarande på arbetsplatsen. Men de anställda tycks inte vara nämnvärt missnöjda med detta faktum: Hälften anser att deras närmaste chef ändå har tid att ge dem tillräckligt med stöd i arbetet. Det är samma andel som inom hela Unionens medlemskår.
– Jag måste vara tillgänglig när min arbetsgivare kan, och denne har ju annat att syssla med på dagarna. Som anställd får du anpassa dig, säger Madde Lundin, projektledare på Kvalitetsteatern i Göteborg, som har en förtroendevald som sin närmaste chef.
– Samtidigt innebär det att jag har stor frihet i mitt arbete. Fast det kräver att uppdraget är tydligt och att man kommit överens med arbetsgivarna om hur kommunikationen går till.
Anställda i civilsamhället har inte alltid så höga krav på sina chefer
Shadé Jalali tror att det bland annat är friheten att själva kunna styra över hur, när och med vad de ska arbeta som, tillsammans med stimulerande arbetsuppgifter, gör att så pass många anställda inom civilsamhället ser mellan fingrarna på chefernas frånvaro. Hon ser risker i detta– frånvarande chefer missar lätt signaler på att någon anställd mår dåligt, till exempel.
– Det kan gå långt innan konflikter uppdagas och då kan de bli så infekterade att de kan upplevas som omöjliga att hantera på ett bra sätt. En närvarande och engagerad arbetsgivare kan bromsa negativa utvecklingar i tid och bidra till en hälsosam arbetsmiljö.
– Anställda i civilsamhället har inte alltid så höga krav på sina chefer, det kan vara därför som de är nöjda.
De anställda inom civilsamhället tjänar generellt lägre än andra Unionenmedlemmar. För Madde Lundin är det dock inte den egna lönen utan organisationens ekonomi som är det stora problemet.
– Du får alltid mindre pengar än vad du söker, vilket innebär att du slår knut på dig själv för att kunna genomföra ditt projekt. En vill ju alltid ha kvalitet i sitt arbete.
Många anställda har lönebidrag – på frågan om någon på arbetsplatsen har statlig subventionerad anställning svarar 62 procent ja.
– Om höstbudgeten går igenom så kommer taket för lönebidrag att höjas till 17 100 kronor. Men det är fortfarande lägre än Unionens lägstalöner och det handlar ofta om kvalificerat arbete, säger Shadé Jalali.
Unionen ger i rapporten förslag på förbättringar på civilsamhället som arbetsplats. Bland annat uppmanas staten hålla koll så att upphandling av tjänster på välfärdsmarknaden inte leder till lönedumpning och försämrade anställningsvillkor.
– Inom till exempel vård och omsorg står de icke-vinstdrivande aktörerna stilla på tre procent, trots den stora efterfrågan på icke-vinstdrivande aktörer på välfärdsmarknaden.
– I konkurrensen om lägst pris vid upphandlingarna finns risk att lönerna påverkas. Vi menar att man inte ska stirra sig blind på priser - civilsamhällets mervärde måste få kosta mer. Upphandlingar måste blir mer socialt ansvarstagande, säger Shadé Jalali.
