Outokumpus besked i går att man vill lägga ner Kloster - vilket innebär att 177 anställda förlorar jobben och Långshyttan mister sin största arbetsgivare - kom som en fullständig överraskning för de anställda. Visserligen har stålverket tidigare varit nedläggningshotat på grund av problem med lönsamheten, men sedan flera år tillbaka har de anställda nu jobbat hårt för att förbättra verksamheten och också nått resultat som ledningen har berömt.

-  Vi har sett att vi kan gå med vinst under 2014, också till följd av en förbättrad orderingång och den allmänt förbättrade konjunkturen. Så sent som i höstas visade en internutredning att både vi och det tyska stålverket Dahlerbrück som gör liknande produkter ska vara kvar med hjälp av samarbete och synergibesparingar. Så vi har sett med tillförsikt på det här året. Därför blev det här ett chockartat besked och väldigt hårt slag.

Orsaken till nedläggningen enligt Jarmo Tonteri, Outokumpus Sverigechef, är att ståljätten måste göra det här för att överleva. Men det är ingen förklaring som facken tror på.

- Vi misstänker att det är någon form av politiskt beslut av styrelsen. Vi har också en väldigt hög skuldsättningsgrad inom Outokumpu så det är väl egentligen bankerna som styr. Det är möjligt att det finns krav på att något måste ske, vare sig det är rätt eller inte,  och då blir väl det här en symbolhandling för att visa handlingskraft. Det är vad vi tror.

- Och vi vet att man inte kan tjäna på att lägga ned oss, sett till historiska förluster så rör det sig bara om någon procent av totalen så det här har inte något att göra med att rädda Outokumpu, säger Benny Häggblad.

I Långshyttan tillverkas den tunnaste stålplåten i Sverige, ner till 0,1 mm. Enligt Sverigechefen Jarmo Tonteri ska produktionen nu flyttas till Tyskland.

- Vi förstår inte det. Det finns ingen logik i det. Enligt utredningen så var den enda logiken att endera göra sig av med båda stålverken eller behålla båda. Därför är också det beslutet konstigt.

Vad ska ni göra nu?

- Det första är att försöka få hit våra förbundsordföranden, för nu vill vi ha draghjälp ända uppifrån. Sedan hoppas vi också på stöd från politikerna. Vi tillhör ju det som kallas basindustrin som tillverkar sådant som Sverige ska leva på. Och då är det väldigt viktigt att politikerna sätter press på Outokumpu så att de tillåter en köpare av stålverket och som kan driva det vidare. Att våra svenska politiker uppmärksammar och stödjer detta på samma sätt som de tyska politikerna gör när något hotas av nedläggning i Tyskland, säger Benny Häggblad.

- Sedan hoppas vi också det kan leda till att löntagarkonsulten får mer öppna siffror så att man kan se vad som ligger bakom det här beslutet.

I övrigt kommer facken att begära att de lediga tjänster som finns inom Outokumpu i Avesta – som ligger drygt fyra mil från Långshyttan – liksom i Degerfors och Eskilstuna i första hand erbjuds anställda i Långshyttan. Enligt vad Benny Hägglund fått höra så kommer det exempelvis snart att behövas ett 50-tal nya anställda i Avesta.

-  Att häva beslutet är kanske svårt men att få en ny ägare kommer vi att kämpa för, liksom att lindra effekten så mycket som möjligt. Vi har inte gett slaget förlorat, vi ska kämpa eftersom det här verket är för fint för att lägga ned. Så sent som 2007 investerades en halv miljard kronor här, så det ska drivas vidare.

Så ni tror att det finns intressenter även om stålindustrin varit under hård press i många år nu?

- Det ska jag väl egentligen inte spekulera i. Men vi vet att det finns starka personer inom stålindustrin som diskuterat det här förut så vi tror det kan finnas intressenter. Och finns det ett intresse så får Outokumpu inte stoppa det. Det är dit vi vill komma. För det här kan bli en lönsam affär för en bra ägare och det är det vi kommer att kämpa för, säger Benny Hägglund.