Artikelserie: För sjuk för att jobba, för frisk för ersättning
De är för sjuka för att orka arbeta. Men enligt Försäkringskassan är de inte tillräckligt sjuka för att ha rätt till ersättning. Däremellan finns ett glapp där människor riskerar att fastna i åratal.
Sjukpenning och sjukersättning ska ge ekonomisk trygghet när sjukdom gör det svårt eller omöjligt att arbeta. Den som nekas ersättning kan i stället tvingas vända sig till anhöriga, ta lån eller söka försörjningsstöd hos kommunen.
Kvar blir en vardag där kampen för att få ekonomin att gå ihop pågår samtidigt som personen försöker hantera sin sjukdom.
I seriens sista del förklarar Unionens utredare hur de höga kraven för sjukersättning kan få människor att bli kvar i långa sjukfall.
Sjukpenning och sjukersättning låter lika, men riktar sig till olika grupper. Sjukpenning ges när arbetsförmågan är tillfälligt nedsatt, medan sjukersättning är till för den som bedöms sakna arbetsförmåga under överskådlig framtid.
Att få sjukersättning kräver att man kan visa att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt, vilket kan vara svårt. Det påverkar också hur statistiken ser ut.
– Om många personer som sannolikt aldrig kommer tillbaka i arbete inte kvalificerar sig för sjukersättning, blir de kvar i sjukpenningen och syns som mycket långa sjukfall i statistiken.
– Då kan det se ut som att rehabiliteringen misslyckas eller att sjukförsäkringen är för passiv. En del av förklaringen kan i stället vara att personer blir kvar i sjukpenningen till följd av de alltför höga trösklarna för att få sjukersättning, säger Mirjam Olsson.
Vad får det för konsekvenser?
– Dels kan det bli problem för personer som egentligen borde omfattas av sjukersättning. Dels kan det skapa ett politiskt tryck att skärpa regelverket, eftersom statistiken ger intrycket att människor inte kommer tillbaka i arbete tillräckligt snabbt.
