Artikelserie: För sjuka för att jobba – för friska för att få ersättning
De är för sjuka för att orka arbeta som vanligt. Men enligt Försäkringskassan är de inte tillräckligt sjuka för att ha rätt till ersättning. Däremellan finns ett glapp där människor riskerar att fastna i åratal.
Sjukpenning och sjukersättning ska ge ekonomisk trygghet när sjukdom gör det svårt eller omöjligt att arbeta. Men den som nekas ersättning kan i stället tvingas vända sig till anhöriga, ta lån eller söka försörjningsstöd hos kommunen.
Kvar blir en vardag där kampen för att få ekonomin att gå ihop pågår samtidigt som man försöker hantera sin sjukdom.
Vi har träffat tre personer som har hamnat där. Här är Carolines historia.
För tre år sedan fick Caroline Andersson från Kristianstad diagnosen bipolär sjukdom. Symptomen är som att leva med en inre kompass som ibland pekar mot solen, ibland ner i mörkret. De svåraste dagarna har hon svårt att känna hopp om livet. Att vara sjukskriven på halvtid har därför varit en räddning för att orka med vardag och jobb.
Men i juli tog det stopp.
Eftersom hon varit sjukskriven i över ett års tid ska hon inte längre prövas mot sitt ordinarie jobb, för att få behålla sin sjukpenning, utan mot hela arbetsmarknaden.
– Jag kan jobba 50 procent i dag under ganska omfattande och individuella förutsättningar. De gånger jag har ökat min arbetsbelastning har det lett till att jag kraschat in i en ny heltidssjukskrivning.
Försäkringskassans bedömning: kan jobba med lagerarbete
I sitt avslag beskriver Försäkringskassan att Caroline Andersson skulle kunna utföra arbeten som inte kräver kognitiv ansträngning, som trädgårdsarbete, fastighetsskötsel och lagerarbete.
– Det var saxat från Arbetsförmedlingens hemsida. När jag jämför kraven för dessa arbeten med mina medicinska begränsningar blir det tydligt att flera krav är sådant som jag har stora svårigheter med. Jag har en kronisk sjukdom, men Försäkringskassan förstår inte att oavsett vilket jobb jag har så följer mina symptom med.
I slutet av sommaren skickade Caroline Andersson in en begäran av omprövning till Försäkringskassan. Under tiden som utredningen har pågått har hon lånat pengar av sin mamma för att klara sina kostnader. Hon har också gått upp i arbetstid till 80 procent, trots att hon egentligen inte orkar.
– Jag är livrädd att bli sjuk igen och inte få någon hjälp. Jag har tidigare haft perioder där mitt mående varit så allvarligt att jag behövt psykiatrisk akutvård, men då har den ekonomiska situationen inte varit så illa som nu.
Tar tjänstledigt för att orka
Under tiden utredningen av omprövninger sker är hon tjänstledig på 20 procent, vilket också påverkar hennes sjukpenningsgrundande inkomst, SGI. Om hon skulle bli sjuk igen kan alltså hennes ersättning bli lägre.
Caroline Andersson har varit sjukskriven för psykisk ohälsa större delen av sitt vuxna liv. Hon upplever att sjukförsäkringen alltid varit pålitlig och trygg.
– Nu har jag inget förtroende längre. Jag slussar runt av olika handläggare som att jag är någon lurendrejare som försöker utnyttja systemet. Jag har ett jobb och jag vill jobba men jag kan bara inte göra det full tid, säger hon.
Det här är rehabiliteringskedjan
Din arbetsförmåga bedöms olika beroende på hur länge du har varit sjuk. Det kallas för rehabiliteringskedjan.
Dag 1–90: Arbetsförmågan prövas mot ditt vanliga arbete, eller ett annat tillfälligt arbete, hos din arbetsgivare.
Dag 91–180: Prövningen utökas. Du bedöms mot om du kan utföra något annat arbete alls hos din nuvarande arbetsgivare.
Dag 181 och framåt: Arbetsförmågan prövas mot hela den ordinarie arbetsmarknaden. Du behöver då inte längre kunna klara ett arbete hos din nuvarande arbetsgivare för att förlora eller behålla sjukpenningen, såvida det inte finns särskilda undantag.
Källa: Försäkringskassan
