För tre år sedan fick Caroline Andersson från Kristianstad diagnosen bipolär sjukdom. Symptomen är som att leva med en inre kompass som ibland pekar mot solen, ibland ner i mörkret. De svåraste dagarna har hon svårt att känna hopp om livet. Att vara sjukskriven på halvtid har därför varit en räddning för att orka med vardag och jobb.

Men i juli tog det stopp.

Eftersom hon varit sjukskriven i över ett års tid ska hon inte längre prövas mot sitt ordinarie jobb, för att få behålla sin sjukpenning, utan mot hela arbetsmarknaden. 

– Jag kan jobba 50 procent i dag under ganska omfattande och individuella förutsättningar. De gånger jag har ökat min arbetsbelastning har det lett till att jag kraschat in i en ny heltidssjukskrivning. 

Försäkringskassans bedömning: kan jobba med lagerarbete

I sitt avslag beskriver Försäkringskassan att Caroline Andersson skulle kunna utföra arbeten som inte kräver kognitiv ansträngning, som trädgårdsarbete, fastighetsskötsel och lagerarbete. 

– Det var saxat från Arbetsförmedlingens hemsida. När jag jämför kraven för dessa arbeten med mina medicinska begränsningar blir det tydligt att flera krav är sådant som jag har stora svårigheter med. Jag har en kronisk sjukdom, men Försäkringskassan förstår inte att oavsett vilket jobb jag har så följer mina symptom med. 

I slutet av sommaren skickade Caroline Andersson in en begäran av omprövning till Försäkringskassan. Under tiden som utredningen har pågått har hon lånat pengar av sin mamma för att klara sina kostnader. Hon har också gått upp i arbetstid till 80 procent, trots att hon egentligen inte orkar. 

– Jag är livrädd att bli sjuk igen och inte få någon hjälp. Jag har tidigare haft perioder där mitt mående varit så allvarligt att jag behövt psykiatrisk akutvård, men då har den ekonomiska situationen inte varit så illa som nu. 

Tar tjänstledigt för att orka

Under tiden utredningen av omprövninger sker är hon tjänstledig på 20 procent, vilket också påverkar hennes sjukpenningsgrundande inkomst, SGI. Om hon skulle bli sjuk igen kan alltså hennes ersättning bli lägre. 

Caroline Andersson har varit sjukskriven för psykisk ohälsa större delen av sitt vuxna liv. Hon upplever att sjukförsäkringen alltid varit pålitlig och trygg. 

– Nu har jag inget förtroende längre. Jag slussar runt av olika handläggare som att jag är någon lurendrejare som försöker utnyttja systemet. Jag har ett jobb och jag vill jobba men jag kan bara inte göra det full tid, säger hon. 

–  Inte en enda sjukdag har jag haft på mitt förra jobb, säger Anna Bodin från Göteborg när hon ska beskriva sitt arbetsliv. 
 

Hon jobbade som chef i många år. Men under de senaste 20 åren har det inte blivit mycket jobb. Några allvarliga diagnoser, bland annat lungemfysem och Chrons, en kronisk och inflammatorisk tarmsjukdom, har gjort vardagen komplicerad. En stor del av tunntarmen har opererats bort och hon behöver stundtals använda blöja på grund av ständig diarré. 

Därför ansökte hon om sjukersättning i mitten av 2000-talet. Sedan dess har hon sökt fem gånger och fått avslag lika många gånger. 

Hon är inte ensam. Drygt hälften av dem som söker ersättningen får nej av Försäkringskassan. 

–  Varje gång får jag börja om, och förklara 50 års sjukdomshistoria. Och ändå har jag haft utlåtanden från experter och en tidigare bedömningsläkare på Försäkringskassan. Men det blir nej i alla fall. 

Försäkringskassan: för frisk för ersättning

När hon slutade sitt jobb levde hon på ett avgångsvederlag en tid. Sjukpenning har hon haft i omgångar som sjukskriven, men efter en arbetsträning som hon inte kunde slutföra tyckte Försäkringskassan att hon avbrutit sina förpliktelser i förtid och satte stopp för ersättningen. 

I dag lever hon på försörjningsstöd, en ersättning kommunen ger till ekonomiskt utsatta (se ruta). Men även där finns krav på att delta i aktiviteter som ska minska avståndet till arbetsmarknaden. 

– Socialen vill egentligen inte betala ut försörjningsstöd eftersom jag är sjuk. De tycker att jag ska vända mig till Försäkringskassan. Och Försäkringskassan tycker att jag är för frisk för ersättning och ska jobba i stället. Det är en ond cirkel.

De fysiska symptomen av hennes sjukdomar är psykiskt påfrestande. Men den ekonomiska stressen är värre. 

– Stressen för pengar gör mig sjuk. Jag har fullständig panik, snart flyttar jag ut i skogen. Jag kan inte unna mig någonting. Ibland köper jag en resa med Västtrafik och åker hem till en väninna, men det är ungefär det jag har råd med. 

"Hade jag inte haft min hund hade jag inte orkat" 

– Eftersom jag lever själv och inte kan få hjälp av andra så är jag ju helt i händerna på myndigheterna. Ett sent utbetalningsbesked av försörjningsstödet innebär katastrof för mig. 

Hur ser du på framtiden och möjligheten till sjukersättning?

– Tyvärr tror jag att det handlar mycket om vem man möter på andra sidan telefonen. Om det är en handläggare som lyssnar och förstår så kan det gå vägen. Annars vet jag inte, hade jag inte haft min hund hade jag inte orkat. 

–  Det jag säkert vet är att om jag hade fått sjukersättning så hade jag haft en helt annan livssituation, där jag slapp all stress över pengar. Jag hade kunnat planera mitt liv på ett helt annat sätt och varit mycket friare. Med all säkerhet friskare, jag hade kanske till och med kunnat bidra till samhället, säger Anna Bodin.