Influensa, förkylningar och vinterkräksjuka. Februari är av tradition den månad då sjukanmälningarna skjuter i höjden - på arbetsplatser, dagis och skolor. Att månaden börjat kallas ”vabruari” är ingen tillfällighet och många kämpar med att få arbetsliv och privatliv att gå ihop.

En undersökning från Unionen visar att det blivit allt vanligare att vobba, det vill säga att jobba hemifrån med bibehållen lön samtidigt som man är hemma med sjukt barn.

En majoritet vobbar för att hinna med sina arbetsuppgifter och två av tre anger att det gör det för att de inte har någon att lämna över sitt jobb till. Det är en ökning för tredje året i rad och gäller i ännu högre grad chefer, där 76 procent väljer att arbeta hemma med sjuka barn. Närmare hälften vobbar för att underlätta för sina kollegor. Däremot hamnar ekonomiska skäl långt efter, bara en av tre vobbar för att inte få den lägre ersättningen från Försäkringskassan.

Av de som vobbar skulle drygt var tredje dock helst slippa och en tredjedel känner sig otillräckliga gentemot sitt barn, i högre utsträckning gäller det kvinnor och yngre. Av dem som inte vobbar skulle en dryg fjärdedel vilja ha möjlighet att göra det, särskilt yngre tjänstemän.

Undersökningen visar dessutom att 80 procent av dem som vabbar, det vill säga låter bli att ta jobbet med sig hem, ändå är tillgängliga för sin arbetsgivare i någon mån.

– Vi ser en uppluckring av traditionella ramar för tid och rum. Det behövs en bred diskussion på arbetsplatserna om hur vi jobbar så att det gränslösa arbetslivet kan bli någonting fullt ut positivt. Tjänstemännen är lojala mot sitt arbete och är i princip alltid tillgängliga för jobbet. Arbetsgivaren behöver vara tydligare med vad som förväntas av de anställda, säger Peter Hellberg, förste vice ordförande för Unionen i en kommentar.

I nästa nummer av Kollega, som kommer ut den 24 februari, tittar vi närmare på hur tjänstemännen löser livspusslet när barnen blir sjuka.