Sjukpenning och sjukersättning låter lika, men riktar sig till olika grupper. Sjukpenning ges när arbetsförmågan är tillfälligt nedsatt, medan sjukersättning är till för den som bedöms sakna arbetsförmåga under överskådlig framtid.

Att få sjukersättning kräver att man kan visa att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt, vilket kan vara svårt. Det påverkar också hur statistiken ser ut.

– Om många personer som sannolikt aldrig kommer tillbaka i arbete inte kvalificerar sig för sjukersättning, blir de kvar i sjukpenningen och syns som mycket långa sjukfall i statistiken.

– Då kan det se ut som att rehabiliteringen misslyckas eller att sjukförsäkringen är för passiv. En del av förklaringen kan i stället vara att personer blir kvar i sjukpenningen till följd av de alltför höga trösklarna för att få sjukersättning, säger Mirjam Olsson.

Vad får det för konsekvenser?

– Dels kan det bli problem för personer som egentligen borde omfattas av sjukersättning. Dels kan det skapa ett politiskt tryck att skärpa regelverket, eftersom statistiken ger intrycket att människor inte kommer tillbaka i arbete tillräckligt snabbt.

För tre år sedan fick Caroline Andersson från Kristianstad diagnosen bipolär sjukdom. Symptomen är som att leva med en inre kompass som ibland pekar mot solen, ibland ner i mörkret. De svåraste dagarna har hon svårt att känna hopp om livet. Att vara sjukskriven på halvtid har därför varit en räddning för att orka med vardag och jobb.

Men i juli tog det stopp.

Eftersom hon varit sjukskriven i över ett års tid ska hon inte längre prövas mot sitt ordinarie jobb, för att få behålla sin sjukpenning, utan mot hela arbetsmarknaden. 

– Jag kan jobba 50 procent i dag under ganska omfattande och individuella förutsättningar. De gånger jag har ökat min arbetsbelastning har det lett till att jag kraschat in i en ny heltidssjukskrivning. 

Försäkringskassans bedömning: kan jobba med lagerarbete

I sitt avslag beskriver Försäkringskassan att Caroline Andersson skulle kunna utföra arbeten som inte kräver kognitiv ansträngning, som trädgårdsarbete, fastighetsskötsel och lagerarbete. 

– Det var saxat från Arbetsförmedlingens hemsida. När jag jämför kraven för dessa arbeten med mina medicinska begränsningar blir det tydligt att flera krav är sådant som jag har stora svårigheter med. Jag har en kronisk sjukdom, men Försäkringskassan förstår inte att oavsett vilket jobb jag har så följer mina symptom med. 

I slutet av sommaren skickade Caroline Andersson in en begäran av omprövning till Försäkringskassan. Under tiden som utredningen har pågått har hon lånat pengar av sin mamma för att klara sina kostnader. Hon har också gått upp i arbetstid till 80 procent, trots att hon egentligen inte orkar. 

– Jag är livrädd att bli sjuk igen och inte få någon hjälp. Jag har tidigare haft perioder där mitt mående varit så allvarligt att jag behövt psykiatrisk akutvård, men då har den ekonomiska situationen inte varit så illa som nu. 

Tar tjänstledigt för att orka

Under tiden utredningen av omprövninger sker är hon tjänstledig på 20 procent, vilket också påverkar hennes sjukpenningsgrundande inkomst, SGI. Om hon skulle bli sjuk igen kan alltså hennes ersättning bli lägre. 

Caroline Andersson har varit sjukskriven för psykisk ohälsa större delen av sitt vuxna liv. Hon upplever att sjukförsäkringen alltid varit pålitlig och trygg. 

– Nu har jag inget förtroende längre. Jag slussar runt av olika handläggare som att jag är någon lurendrejare som försöker utnyttja systemet. Jag har ett jobb och jag vill jobba men jag kan bara inte göra det full tid, säger hon. 

I närmare tio år har Janet Nilsson från Harplinge utanför Halmstad haft sjukpenning från Försäkringskassan. 

Symtomen från utmattningsdepressioner, axeloperationer, kronisk trötthet och ångestsyndrom har varit väldokumenterade och läkarintygen har alltid godkänts av Försäkringskassan. Tills november förra året. 

Då ringde en handläggare upp och frågade om hon kunde göra en aktivitetsförmågeutredning, AFU. 

 – Jag har inget att dölja så jag var positivt inställd. 

Försäkringskassans bedömning: kan bli administratör

Efter fyra veckor kom beskedet. Försäkringskassan bedömde att Janet inte längre var berättigad sjukpenning utan kunde utföra jobb som telefoni, administration, service och ekonomi, där man inte behöver hålla armarna över axelhöjd, eller utföra tunga lyft. 

– Det är ju det minsta av mina problem. Jag är så trött så att kroppen skriker varje dag. Med ett jobb med krav på prestation skulle jag gå sönder. 

Begärde omprövning av den indragna sjukpenningen

Hon skickade in en omprövning men beslutet stod kvar. 

I diskussion med a-kassan fick hon också veta att trots att hon betalat in till den sedan 1988 kunde hon inte få någon arbetslöshetsersättning eftersom hon varit sjuk så länge. 

I stället blev hon hänvisad till Arbetsförmedlingen där hon skulle få en handläggare. Men hon väntar fortfarande på återkoppling från myndigheten. 

Under tiden ska hon söka aktivitetsstöd, som Försäkringskassan betalar ut till personer som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program på Arbetsförmedlingen. 

Eftersom hon varken har tidigare inkomst eller är berättigad till a-kassa har hon bara rätt till grundbeloppet på 365 kronor per dag.  Per månad blir det i runda slängar lite under 7 000 kronor efter skatt. 

– Det är inte värdigt. Jag skäms och är ledsen. Den ekonomiska pressen är fruktansvärd, och om jag deltar i programmet ska jag vara aktiv åtta timmar per dag och det går inte, säger Janet Nilsson. 

Lever på sin mans inkomst efter den indragna sjukpenningen

Under sina tidigare år med sjukpenning hade hon samma handläggare på Försäkringskassan. Hon upplevde att myndigheten tog hennes parti när arbetsgivaren ville gå för fort fram med rehabiliteringsplaner och återgång i arbete. 

Sedan hände något. En ny handläggare och nya beslut. 

– Nu är jag en siffra som ska snyggas till. Men var hamnar vi som varken kan jobba för att vi är för sjuka eller för friska för att få ersättning? Vi är inte ens en siffra längre utan ett mörkertal, jag har förlorat min identitet. 

Under tiden Janet Nilsson väntar på besked om att få aktivitetsstöd lever hon på sin man, som har jobb och inkomst.  Om sex år går hon i pension. 

– Handläggare pratar om att jag kan utbilda mig till något nytt. Men i vilken drömvärld lever de i? 

För en tid sedan blev hon farmor.

 – Det är min nya identitet. Även om samhället har vänt mig ryggen så är jag i alla fall Ivars farmor.