Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Professor oroas över fortsatt distansarbete
Att jobba hemifrån under lång tid leder till sämre arbetsmiljö och sämre produkter. Därför borde fler återvända till sina arbetsplatser.
– Det oroar mig att många säger att vi ska fortsätta arbeta på distans, säger Oskar Nordström Skans, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
– Det oroar mig att många säger att vi ska fortsätta arbeta på distans, säger Oskar Nordström Skans, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
I maj meddelade Twitters vd att bolagets anställda kan fortsätta att arbeta hemifrån. För evigt. Google har bett sina medarbetare att jobba på distans till nästa sommar och Facebook räknar med att hälften av medarbetarna inte är på kontoret de kommande fem till tio åren.
Även i Sverige förekommer synsättet att pandemin har lärt oss att vi kan arbeta på distans och att arbetsplatserna därför har blivit mindre viktiga. Men det är fel, tycker Oskar Nordström Skans, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet. I en rapport som Omstartskommissionen släppt – där en grupp experter ger sina lösningar på en del av de problem Sverige står inför – skriver han att vi behöver fasa ut distansarbetet.
– Många verksamheter underskattar effekten av distansarbete på längre sikt. Det oroar mig att många nu säger att vi har lärt oss att använda ny teknik och att det innebär att vi kan fortsätta arbeta på distans. Men vi visste ju 
redan tidigare att det var möjligt att ha möten på distans. Innan krisen hade vi högre krav på arbetet än att det skulle vara tekniskt möjligt att utföra. Vi vill ju att arbetsmiljön ska vara på topp, vi vill ju att produkter och tjänster ska vara lysande, vi vill ju ha riktigt bra möten. Ju högre kostnaden för hemarbete är, desto mer måste vi börja tillåta en återgång till arbetsplatserna. Risken för smittspridning ökar såklart men då får man försöka hitta vägar för att minska den, säger han till Kollega.
Han tycker också att regeringen ska ändra stödet till företag som har det ekonomiskt svårt. Korttidsarbete var en bra lösning i det akuta skedet, men för att få fart på företagen vore det bättre med sänkta arbetsgivaravgifter för företag som lämnar korttidsarbete, tycker han.
– Om man sänker arbetsgivaravgiften för de företag som lämnar korttidsarbete i förtid subventionerar man de företag som behöver stödet mest samtidigt som man skyndar på processen mot att de kommer igång igen. När ett företag drar igång igen hjälper det andra företag att också komma igång, exempelvis underleverantörer.
Oskar Nordström Skans ger också förslag på lösningar för en bättre fungerande arbetsmarknad på längre sikt. Det handlar bland annat om att förbättra Arbetsförmedlingen, förändra las och öka möjligheterna till kompetensutveckling. I rapporten föreslår han att arbetsgivare ska vara skyldiga att kompetensutveckla sin personal. Den som inte gör det får ersätta medarbetarna med två procent av lönen.
– Viktigast är att hitta kompetensutveckling för personer som oftast inte får det. Det kan till exempel handla om att utöka arbetsuppgifterna så att en person blir mer relevant för företaget eller för andra företag på arbetsmarknaden. Sanktionen jag föreslår är ganska mild och handlar mest om att knuffa lite på arbetsgivarna. Är det helt omöjligt att kompetensutveckla har de en möjlighet att ”köpa sig ut”, säger han.
Även mer välutbildade personer bör få tillgång till kompetensutveckling genom fler kurser på universitet och yrkeshögskolor, enligt Oskar Nordström Skans.
– I dag finns en stor utbildningsapparat för personer som blivit uppsagda, men inte för personer som har ett jobb. I nuläget lever universiteten och arbetsmarknaden i olika världar. Det behövs mer av samspel så att det man lär sig på universitetet kan komma till användning på arbetsmarknaden, och det går att göra utan att universiteten förvandlas till rena yrkesutbildningar.
Ska stärka Sverige efter krisen
I våras bildade Stockholms Handelskammare Omstartskommissionen. Kommissionen ska föreslå reformer för att stärka Sveriges konkurrenskraft efter coronakrisen.
Kommissionen består av 10 personer med expertis inom olika områden. Medverkar gör bland andra Maria Wetterstrand, före detta språkrör för Miljöpartiet, Åsa Hansson, docent vid Lunds universitet, Lars Calmfors, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och Amy Loutfi, professor i informationsteknologi vid Örebro universitet.
Förra veckan publicerade kommissionen sin slutrapport.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
