Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Det är en solig, varm försommardag när Kollega möter pensionsexperten Gijs Van Dijk i den pittoreska småstaden Woerden 45 minuter utanför Amsterdam. Han arbetar för fackliga FNV som organiserar cirka 1,1 miljoner yrkesverksamma, varav merparten är tjänstemän.
Vi ska prata pensioner och deltidsarbete, båda områden där Holland sticker ut. Strax efter millennieskiftet kom en lag som lade makten över arbetstiden i händerna på arbetstagarna. Sedan dess har varje holländare med fast anställning på ett företag med över tio personer rätt att själv bestämma hur mycket man vill arbeta. I stort är det arbetsgivaren som ska anpassa sig efter den anställdes önskemål.
Vissa hävdar att modellen är en förklaring till Hollands långa perioder av låg arbetslöshet. Landet toppar också listorna över världens mest lyckliga folk, vilket brukar härledas till deltidsarbetet.
Gijs Van Dijk är positiv till lagen, även om den befäste ett mönster som redan fanns.
– Strukturen med deltidsarbete fanns redan innan. Det är bra att människor kan bestämma själva. Men valet måste vara på riktigt, inte något som man tvingas till på grund av familjesituationen eller arbetsgivaren, säger Gijs Van Dijk.
Andra säger att Holland valt bort anställningstrygghet till förmån för fler låglönejobb. Kvinnors låga deltagande på arbetsmarknaden har också fått hård kritik, bland annat av EU och FN. Men FNV ser ändå lagen som en framgång ur ett jämställdhetsperspektiv.
– Vi kan se att fler män väljer att gå ned i tid för att vara med barnen. Samtidigt har kvinnors deltagande på arbetsmarknaden ökat, säger Gijs Van Dijk.
Den flexibla inställningen spiller även över till pensionssystemet. I alla fall delvis. Precis som i Sverige vilar det holländska systemet på tre pelare: statlig pension, tjänstepension och privat pensionssparande.
Den statliga pensionen AOW är cirka 1 100 euro i månaden och går inte att ta ut i förtid. Tjänstepensionen kan dock användas för deltidspensionering, så länge fack och arbetsgivare inom respektive bransch förhandlat fram det. Det innebär att de flesta har möjlighet att till exempel jobba fyra dagar i veckan. Tanken är att äldre medarbetare ska orka hela vägen och samtidigt hjälpa yngre kollegor.
En annan pensionsförmån, dock främst inom offentlig sektor, är så kallade seniordagar, en löneförmån som likt deltidspension är tänkt att användas för att runda av karriären på ett bekvämt sätt.
Men trots att möjligheterna till ett flexibelt avslut på karriären är stora är det få som nappar. Informationsbrist kan vara en orsak. En annan kan vara att det är ”osexigt” att prata pension. Vissa menar att det är ett symtom på något typiskt holländskt: Valfriheten hålls högt, men när det kommer till kritan går man ändå alltid på standardvalet.
Den troligaste förklaringen är dock att deltidspensionering är dyrt. Systemet innebär ingen extra avsättning från arbetsgivaren. I stället går man helt enkelt ned i tid och tar ut pengar i förtid de dagar man inte jobbar. Även om vissa avtal kompenserar förlusten av pensionsrätter till den statliga pensionen påverkar ändå det tidiga uttaget av tjänstepensionen den slutliga pensionen negativt. Mindre pengar ska helt enkelt räcka längre.
Inom de fem största pensionsfonderna var endast 12 000 av totalt 7,5 miljoner deltidspensionerade förra året.
Enligt tjänstemannafacket De Unie är deltidspension ingen jättestor fråga för medlemmarna.
– Nej, och min åsikt är att det utnyttjas främst av dem som har råd att gå ned i inkomst. Eller motsatsen, de som måste ta ut pengar i förtid, exempelvis ensamstående kvinnor som kanske har skilt sig sent i livet, säger De Unies pensionsråd-givare John Eggen.
Samtidigt är både fack, arbetsgivare och politiker eniga – något måste göras åt problemet med den allt äldre befolkningen. Nyligen höjdes pensionsåldern till 67 – en reform som genomförs stegvis, en månad i taget, fram till år 2025.
Genom ekonomiska incitament har också skruvarna dragits åt vad gäller att pensionera sig i förtid. För tio år sedan var den genomsnittliga pensionsålderni privat sektor 62 år – i dag är den 65.
Men hur ska man då orka jobba till 67 eller ännu längre? Den 62-årige Amsterdambon Jerry Terol arbetade många år i åkeribranschen, tills han och hans fru för tio år sedan beslutade sig för att pröva något nytt. Nu äger de ett kafé i närheten av Rembrandtmuseet i Amsterdam. Och han ställer sig positiv till att fortsätta jobba – bara han får syssla med det han tycker är roligt.
– Så länge jag är frisk vill jag fortsätta. Men ju äldre jag blir, desto mer överlämnar jag de tråkiga delarna till andra, till exempel ekonomin. Jag vill helt enkelt inte jobba lika hårt längre, säger Jerry Terol.
I ljuset av det vore deltidspensionering en bra idé för honom, medger han.
– Det låter smart. Mitt bankkonto är inte stort, men med lite extra pensionspengar skulle jag också kunna drömma lite. Jag och min fru funderar på Thailand, säger han.
De holländska facken tror på deltidspension, men anser att det krävs reformer. Nyckeln är att kunna vara mer flexibel även med den statliga pensionen. Där lyfter FNV fram Sverige, där vi från och med 61 års ålder kan ta av inkomstpensionen. Ett val som inte finns i Holland.
– Att kunna kombinera ett flexibelt uttag av tjänstepension och statlig pension, utan att förlora för mycket i slutändan, vore bäst, säger Gijs Van Dijk.
Några holländska röster om deltidspension:
Satishkoemar Myre-Makhan, 40 år, sjuksköterska/dansare: 1. "I dag skulle jag välja mer fritid. För några år sedan dansade jag mer och då tänkte jag annorlunda. Jag oroade mig konstant över pengar. Till slut gick jag självmant ned i tid." 2. "Jag har kollegor som har försökt att ordna deltidspension men inte lyckats. I min bransch blir man sliten både själsligt och kroppsligt så jag skulle gärna vilja gå i deltidspension, men det beror på vilket företag man jobbar på." Martin och Carmen Milatz, 56 år, konsthandlare: 1. "Definitivt mindre pengar och mer frihet. Hälsa och frihet är det viktigaste som finns. Men vi har egen firma och lever redan ett flexibelt liv, så vi funderar inte mycket på sådant." 2. "Ja, vi känner till deltidspension, men vi tror inte på det. Det blir för dyrt, oavsett om det är företagen eller individen som står för notan." Carla Henkens, 44 år, statstjänsteman med inriktning hälsa: 1. "Jobbet är en stor del av mitt liv, men inte allt. Så jag skulle absolut välja mer fritid. Att få mer tid till vänner, hobbyer och familj känns viktigare när man kommer upp lite i åren." 2. "Jag skulle definitivt vilja deltidspensioneras. Men frågan är om möjligheten kommer att finnas kvar när jag ska pensionera mig. Jag tvivlar faktiskt på det." |
3 andra länder med deltidspension
Danmark: Danska medborgare har rätt till statlig deltidspension, ett system som liknar det som fanns i Sverige fram till 2000. Är man född före 1954 kan man gå i deltidspension vid 60 år och 6 månader. Därefter höjs deltidspensionsåldern i en gradvis skala. Kravet är att man ska gå ner i arbetstid minst sju timmar i veckan. Systemet ska dock skrotas 2025.
Finland: I Finland kan deltidspension tas ut mellan 61 och 67 års ålder, så länge inte arbetsgivaren motsätter sig minskningen av arbetstid. Pensionen grundar sig på skillnaden mellan heltids- och deltidsinkomsten och utgör hälften av inkomstbortfallet. En ny pensionsreform sjösätts 2017.
Österrike: Här betalas en subvention till arbetsgivaren om arbetstagaren minskar sin arbetstid med 40–60 procent. Deltidspensionen kan tas ut från 53 års ålder av kvinnor och från 58 års ålder av män. Forskning har dock visat att deltidspensionen i Österrike har påverkat äldres deltagande på arbetsmarknaden negativt, man arbetar inte mindre men längre.
Pensionerna sjunker. Så låg blir din pension! Här bor fattigpensionären.
Det är lätt att oroas av tidningsrubrikerna. Men flera rapporter visar faktiskt att en stor del av pensionärerna är nöjda med sin ekonomi och att deras inkomster i förhållande till sin tidigare lön inte är så dåliga. Det är dock lätt att bli förvirrad och Kollega har därför ställt frågan om den med hyfsad lön och tjänstepension minst i nivå med kollektivavtalets regler verkligen måste spara extra till pensionen för att få det bra på ålderns höst.
– Tack vare att vi har rätt robusta pensionssystem är det i regel inte nödvändigt, åtminstone inte om man har arbetat ett fullt arbetliv med tjänstepension, säger Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta.
Alecta förvaltar merparten av de privatanställda tjänstemännens tjänstepensioner och har kartlagt pensionärernas ekonomi i detalj. Det visar sig att de flesta har en stabil eller bra ekonomi.
– Det är inte så att du måste spara privat för att klara dig som pensionär om du är en genomsnittlig svensk. De flesta som gått i pension säger också att de klarar sig riktigt hyfsat när vi intervjuar dem.
Du kan dock behöva spara om du varit utanför pensionssystemen länge. Men vad är då ”länge” i detta sammanhang?
– Tio år tycker jag nog är länge. Har man jobbat deltid eller varit utan tjänstepension i tio år eller mer bör man kolla upp noga hur man faktiskt ligger till på minpension.se.
Även Pensionsmyndigheten ger en bild av att systemet levererar. Nyblivna pensionärer får i snitt nästan 80 procent av sin tidigare lön i total pension, skriver de. Men varför finns då samtidigt så många dystra budskap om pensionerna? Jo, ofta fokuserar avsändaren då på den statliga allmänna pensionen. Om man inte räknar med tjänstepensionen, som de flesta får avsättningar till, blir siffrorna klart lägre än det var tänkt när pensionssystemet sjösattes. Samtidigt har tjänstepensionerna växt i betydelse.
– När vi senast jämförde den typiska svenskens inkomst vid 67 års ålder med den inkomst han eller hon hade som 60-åring är siffran 51 procent av inkomsten i allmän pension. Men när vi sedan lägger till tjänstepensionerna växer siffran till 79 procent, förklarar Staffan Ström.
En annan förklaring till pensionsoron är att fokus lätt hamnar på dem som har det sämst. Det är rimligt och förståeligt men missvisande, enligt pensionsekonomen.
– Visst finns det fattiga äldre, men utbredd fattigdom är klart vanligare i andra åldrar och grupper i samhället.
En av dem som inte tycker att de flesta svenskar kan slå sig till ro inför sin pension är Trifa Chireh. Hon är pensionsekonom på Länsförsäkringar som erbjuder privat pensionssparande. Trifa Chireh menar att de flesta som gör en pensionsprognos på minpension.se kommer upptäcka att de behöver spara mer.
Visserligen ger den allmänna pensionen från staten och tjänstepensionen från arbetsgivaren en väldigt bra grund, menar hon. Men flera faktorer kan påverka nivåerna. Det gäller inte minst frågan om man orkar arbeta till de höjda pensionsåldrarna, de så kallade riktåldrarna.
– Många måste jobba till kanske mellan 67 och 69 år i framtiden. Vill du gå tidigare i pension kan det vara bra att spara privat för att du ska kunna styra mer själv över när och hur du går i pension.
Sparandet kan också mildra effekten av att inte ha jobbat heltid under lång tid med tjänstepension.
– Vill du gå ned i arbetstid i slutet av ditt arbetsliv ger ett eget sparande en större frihet. Det minskar också risken för att du ska behöva göra drastiska livsstilsförändringar om din pension visar sig vara lägre än förväntat.
Staffan Ström instämmer i att de som vill gå tidigt i pension kan behöva spara privat. Men vad menas med att gå i pension tidigt här?
– Det korta svaret är före riktåldern. Jag är 50 och min riktålder kommer förmodligen att bestämmas till 68 år, och vill jag då gå i pension vid till exempel 64 måste jag plussa på själv för att behålla min ekonomiska standard, eller vara beredd på en lägre ekonomisk nivå.
Text: Rickard Jakbo.
Nätverket och webbplatsen Gilla din ekonomi, som administreras av Finansinspektionen, listar följande skäl till i vilka lägen man kan behöva fylla på med eget sparande. Det gäller om du
➧ planerar att gå i pension tidigt
➧ jobbar eller har jobbat länge på en arbetsplats utan tjänstepension
➧ kommit sent ut i arbetslivet, kanske pluggat länge
➧ har jobbat deltid i många år
➧ har eller har haft eget företag utan att själv sätta av till motsvarande tjänstepension
➧ har jobbat utomlands utan pensionsrätt
➧ har haft väldigt låg inkomst eller jobbat svart delar av ditt yrkesliv.
➧ Alecta, som har hand om tjänstepensionen för 2,8 miljoner privatpersoner, har räknat fram att de flesta får 80 procent av lönen i pension.
Med medelinkomsttagare avses dem med en lön 22 700–45 500 kronor vid 60 år. Medianvärdet för den gruppen visar att tjänstepension och allmän pension tillsammans ger 79 procent av den tidigare inkomsten när personerna fyllde 67 år.
Dock blir det lägre siffror med stigande ålder, bland annat då vissa tar ut tjänstepensionen på kort tid. Alectas senaste undersökning gäller inkomståret 2021.
Budskapet från politiker och experter är att vi bör arbeta allt längre för att pensionen inte ska bli för låg. Men hur ska vi orka? Ett svar kan vara att gå ned i arbetstid och fylla ut inkomsttappet med pension. Visserligen sänks pensionsinbetalningarna något eftersom de beräknas på lönen, men om du orkar arbeta flera år extra ökar du din framtida pension.
Monica Zettervall, pensionsexpert på Pensionsmyndigheten, framhåller tre saker som viktigare än allt annat för dig som överväger denna möjlighet. Det första är att komma överens med din arbetsgivare.
– Om du ska gå ned i arbetstid är det alltid en överenskommelse med arbetsgivaren. Därför måste du börja där och kolla om det är en möjlighet.
I så gott som alla Unionens kollektivavtal finns flexpension, en förstärkt möjlighet att jobba deltid för de som närmar sig pensionsåldern. Arbetsgivaren måste motivera ett eventuellt nej till deltid, och facket kan begära förhandling vid ett nej. Avtalet innebär också att mer pengar har avsatts till din tjänstepension.
När du har fått klartecken ska du avgöra vilken eller vilka pensioner du ska ta ut på deltid.
– Det andra som är bra att känna till är att den allmänna pensionen är väldigt flexibel, säger Monica Zettervall.
Till skillnad från tjänstepensionen kan du ändra dig gällande statens allmänna inkomstpension. Här finns inte heller något krav på att du måste pensionera dig en viss grad, som gäller för tjänstepensionen. Oavsett hur mycket du arbetar kan du välja att ta ut din allmänna pension till 25, 50, 75 eller 100 procent. Så är det inte med tjänstepension.
– Om du till exempel ska ta ut 25 procent av din tjänstepension måste du gå ned till 75 procent i arbetstid. Därför brukar nog de flesta ta ut den allmänna pensionen först. Där kan man ju också ångra sig om utbetalningarna, vilket man alltså än så länge inte kan med tjänstepensionen.
Om du ändå bestämmer dig för att ta ut tjänstepensionen först menar Unionens egen pensionsexpert Hans Norin att det är bra att först ta reda på alla dina pensioner. Du kan ju ha tjänat in till flera tjänstepensioner genom livet.
– När du har fått en samlad bild kan du lättare fundera över hur, när och på vilket sätt du vill ta ut dessa. Beroende på din situation kan du välja olika starttidpunkter och uttagstider för olika tjänstepensioner, säger han.
Den tredje saken du bör tänka på är skatten – att inte hamna över drygt 50 000 kronor när pensionen och inkomsten räknas ihop.
– Om lön och pension tillsammans hamnar över gränsen för statlig skatt får du betala onödigt mycket i skatt, säger Monica Zettervall.
För dig som haft låg till medelhög inkomst genom livet finns ytterligare en sak att tänka på. Kanske har du då rätt till det statliga grundskyddet garantipension som ska kompensera för en låg pension. Den betalas ut från 66 års ålder (2024) och har du rätt till den lär inte din pension växa så mycket om du skjuter på din pension till efter 66 års ålder. Om du gör det hamnar din inkomstbaserade pension förmodligen ändå under den statliga grundskyddsnivån.
– Till den gruppen brukar vi säga att de kan börja ta ut garantipensionen från den ålder man har rätt till den, just nu 66 års ålder, säger hon.
På Minpension.se kan du se vilka pensioner du har rätt till.
Text: Rikard Jakbo
Källa: Pensionsmyndigheten.