Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Partykungen vs pandemin:1-0

Coronapandemin kunde ha blivit en dödsstöt för ett företag som säljer festtillbehör. Men tack vare snabba beslut, flexibilitet och humor har både laget och lagret på Partykungen i stället växt så det knakar.
Johanna Rovira Publicerad
Caroliné Johansson, Mathilda Peters och Moa Sand iförda partyateraljer.
Caroliné Johansson, Mathilda Peters och Moa Sand lever upp till Partykungens motto: "Fight Boredom". Foto: Mikael Wallerstedt

Plötsligt såg partyt ut att vara över. För ett företag som till stor del säljer artiklar till fester och sociala sammankomster såg det onekligen mörkt ut när pandemirestriktioner om begränsningar och social distansering trädde i kraft i mars 2020.

– Vi tappade mer än halva omsättningen från en dag till en annan, säger Janne Waxin, som knappt hunnit bli varm i kläderna som kontorschef på Gävleföretaget Partykungen när pandemin förändrade spelplanen helt och hållet.

50-årspresent till mor

Snabba puckar och gemensamma krafter räddade företaget  mer om det senare  som vd:n Joel Svensson startade som en 50-årpresent till sin arbetslösa mamma Eva Svensson. Joels kompis från gymnasietiden, Jeff Jansson, köpte 40 procent av rörelsen och kom in som nummer tre med titeln vice vd.

Janne Waxin
Janne Waxin

Titlar har å andra sidan inte haft så stor betydelse på Partykungen tidigare. Länge var det en tämligen platt organisation där alla ryckte in där det behövdes, på gott och ont. Men det har blivit ändring på det och kanske mer ordning också.

– Tidigare kunde man få springa på alla bollar och många tog på sig ansvar utan att lönen hängde med. Vi har jobbat mycket med att renodla tjänster och roller och många har fått tydligare arbetsbeskrivningar, säger Janne Waxin.

Guppig omorganisation

Ordföranden för Unionenklubben, Caroliné Johansson, som tills nyligen varit barnledig, väntar ännu på att få svar på hur hennes tjänst ska se ut. Hon har varit på alla avdelningar och haft ansvar för den externa marknaden och tycker att omorganisationen landat bra efter en kanske lite guppig start.

– Det blir mer rimliga förväntningar på varandra nu. Vi har fått bättre verktyg att bygga ramar och sätta gränser, säger hon

Gränser innebär ingalunda murar, påpekar Joel Svensson.

– Vi tycker att alla ska ge input men det är lättare när det finns någon som äger frågan. Min känsla är att det funkar bättre nu än när vi hade den plattare organisationen. Vi är fortfarande ganska platta och murar vill vi inte ha, säger han.

– Vi försöker i möjligaste mån ha demokrati i flertalet frågor – sen finns det tillfällen där jag som ytterst ansvarig måste ha vetorätt.

Vill inte vara chef

Själv jobbar han fortfarande med inköp och håller sig så långt ifrån chefskapet som han kan:

– Man ska göra det man tycker är kul och är duktig på. Man startar ju inte företag för att bli chef.

Lagkänslan är en av de saker man ansträngt sig för att behålla men den begränsas numer till två lag  lagret respektive kontoret. Tidigare var det inte ovanligt att tjänstemännen ryckte in på lagret för att packa varor när det brann i knutarna, men numer är det bara vd:arna och några till som har lov att packa varor, resten anses mest vara i vägen.

Kvinna på klättervägg iförd tröja med texten "Fight boredom".
Partykungen på vägg mot nya höjder. Foto: Mikael Wallerstedt

Partykungen finns i dag fyra länder och växer så det knakar, både vad gäller omsättning och personal. För närvarande arbetar 32 tjänstemän på företaget och flera nya tjänster är utlysta. Det utställningsrum som fanns mittemot tjänstemännens kontorsytor före pandemin har gjorts om till nytt kontorslandskap, men kontorsutrymmet räcker snart ändå inte till.

Hur många som jobbar på lagret fluktuerar beroende på årstid  i oktober, som är företagets bästa månad tack vare Halloween, var det över 100 personer. Eva Svensson, företagets första anställda, jobbar kvar på lagret, om än på deltid.

– Jag tycker fler borde gå ner i tid om de kan, alla är inte gjorda för att jobba hundra procent, säger Joel Svensson.

Verksamheten bromsade

Samtliga anställda på Partykungen fick faktiskt gå ner i tid när coronapandemin slog till. Alla permitterades men i olika grad beroende på hur operativa de är. Även ledningen. Investeringar lades på is, kostnader hölls nere, hyran omförhandlades och inköpen skalades ned.

– Vi har fördelen av att vara snabba och flexibla och satte oss ned och funderade på vad vi har som funkar. Det gjorde att vi överlevde och slapp säga upp någon, säger Janne Waxin.

Det som funkade visade sig bland annat vara uppblåsbara badleksaker och godis.

Under sommaren 2020 kände företaget att det skulle lyckas rida ut stormen och hösten och julhandeln gick som tåget eftersom många valde att köpa julklappar på nätet i stället för att besöka fysiska affärer.

– Kollegor i branschen har haft det tufft men vi har gynnats av förflyttningen och till och med lyckats växa, säger Joel Svensson.

Nyanställde under pandemin

I maj förra året anställdes ett gäng nya tjänstemän. En av dem, Moa Sand, skapade sin egen tjänst. Hon hade gått beteendevetenskapliga programmet på högskolan, men märkte snart att det var supertufft att få relevanta jobb i pandemitider. 

– Till slut sökte jag vilket jobb som helst på företag som inspirerat mig. Jag fick jobb på lagret här och visade framfötterna i två månader. Sen kallade jag lagerchefen till ett möte och frågade om det fanns någon användning för min kompetens eller om jag skulle söka mig vidare.

Visst fanns behov. I dag är Moa Sand rekryterings- och utbildningsansvarig. Sedan maj har hon introducerat 70 nya på lagret.

Mathilda Peters på språng inne på lagret.
Webbkoordinatorn Mathilda Peters ligger bakom idén med kostymtema på fredagar. Foto: Mikael Wallerstedt

Snabbhet och passion är ord som dyker upp gång på gång, oavsett vem som intervjuas, nästan som om de vore inhamrade i alla anställda. Men de uttrycks sannolikt helt utan påtryckningar – inte ens en medarbetare som smygintervjuas på en busshållplats utanför, med löfte om total anonymitet och frihet att tala ur hjärtat, kommer på något ofördelaktigt att säga om sin arbetsgivare.

– Vi har just kommit ur en arbetstopp och precis börjat hämta andan igen och därför känns allt väldigt bra, förklarar Caroliné Johansson de genomgående positiva tongångarna.

Inte heller hon har några större anmärkningar på sin fackliga motpart. Bonusprogrammet lades i och för sig ner efter en förhandling och den gemensamma dagliga frukosten ställdes in – men på grund av pandemin.  Det är ofta kallt på kontoret och rysligt lyhört – hela kontorslandskapet vibrerar när medarbetare går på övervåningen. För att inte tala om ljudet när det spelas rundpingis i sällskapsrummet en trappa upp.

Sen finns det så klart intensiva arbetstoppar.

Unga anställda

– Vi har haft några fall av anställda som gått in i väggen, men de är procentuellt få. Vi är en stor andel ganska unga medarbetare utan så mycket erfarenhet men med mycket passion och engagemang, säger hon.

– Jag tycker vi har ett väldigt öppet klimat, jag har varit med så länge att jag känner mig helt bekväm att säga precis vad jag tycker.

Varje tisdagsmöte får samtliga tjänstemän säga vad de tycker och vara med och påverka. Grundfilosofin är att fler hjärnor, i det här fallet 32 stycken, självklart tänker bättre än en. Det var under ett sådant möte strax före Halloween i fjol som begreppet Squid Game dök upp första gången.

Squid Game-hajp

Innan arbetsveckan var slut hade samtliga sett den hajpade koreanska Netflixserien. Inköparen Tomas Söderström satt hela helgen och kontaktade leverantörer. Företaget lyckades därmed leverera Squid Game-masker i tid till Halloween åt alla som beställt.

Snabbhet och passion, som sagt.

Ändå är det två helt andra ord som är Partykungens mantra: Fight boredom.

Att bekämpa tristessen gör man också bra. Varje fredag är det kostymfredag med tema, och det ligger mycket prestige i att tolka temat bäst. Och man behöver knappt säga omelett förrän personalen slänger sig över lådan med kasserade maskeraddräkter för att klä ut sig och spexa framför kameran.

Snabbt och passionerat.

Partykungens semiplatta organisation:

  • Partykungen.se lanserades i Sverige 2009.
  • Antal anställda:32 tjänstemän, 80 lagerarbetare.
  • Beräknad omsättning 2021: Cirka 300 miljoner.
  • Vd: Joel Svensson.
  • Flera av tjänstemännen har ansvarsområden och arbetsledande funktioner, fem chefer har personalansvar.
  • Företaget har kollektivavtal, Unionenklubb och Handelsklubb.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.