Arbetsgivarorganisationen Bemanningsföretagen inom Almega insåg tidigt de oönskade konsekvenserna av Lavaldomen. Att gästande utländska företag skulle komma att dumpa löner och villkor och därmed kunna konkurrera ut svenska företag, som följer spelreglerna på arbetsmarknaden. Därför skärpte man förra året kraven på sina medlemsföretag.
Numera godkänns bara auktoriserade företag som medlemmar. Det är en garanti för att kunderna ska veta att den de anlitar är seriös. Utmärkt så långt. Men auktorisation innebär inte bara kollektivavtal, försäkringar, jämställdhetsplan och etiska regler. Det utländska företaget måste också vara registrerat som juridisk person i Sverige och ha verkat i landet i minst 12 månader.
Det är dessa två krav, framför allt tidsgränsen, som gör det hela problematiskt. "Minst 12 månader" sätter nämligen käppar i hjulet för den överenskommelse som träffades hösten 2005 mellan Svenskt Näringsliv och LO och PTK i efterdyningarna av Vaxholmsmålet. För att slippa liknande konflikter enades då de centrala parterna om att erbjuda utländska företag med uppdrag på max 12 månader tillfälligt medlemskap i svenska arbetsgivareförbund. De skulle därmed omfattas av kollektivavtal och inte kunna ägna sig åt illojal konkurrens. Branschförbunden rekommenderades att söka lokala förhandlingslösningar ihop med facket. Den svenska modellen ansågs räddad.
Unionen ska på kongressen i Örebro om en månad ta ställning till ett förslag från förbundsstyrelsen om gratis medlemskap - med begränsade rättigheter - för tillfälligt sysselsatta i Sverige. Det är Unionens sätt att hantera rekommendationen från de centrala parterna.
Bemanningsföretagen gör tvärtom: utesluter samtliga utländska personaluthyrare som vägrat söka auktorisation. Kanske är alla dessa fem företag oseriösa. Då är uteslutningen befogad. Men fortsätter företagen sin uthyrningsverksamhet i Sverige kvarstår problemet med den osunda konkurrensen. Problemet vältras över på facket, som ensamt ska kontrollera verksamheten och försöka få till hängavtal. Byggnads avtalssekreterare Gunnar Ericsson tycker att problemen lättare kunde ha lösts tillsammans, om företagen varit kvar i arbetsgivarorganisationen. Han kallar uteslutningen för strutspolitik.
Det gör inte Unionens Sam Dandemar, ansvarig för bemanningsavtalet. Dandemar ser uteslutningen som ett ställningstagande för den svenska modellen.
Bemanningsföretagens agerande må kännas rakryggat och moraliskt korrekt. Samtidigt ställer de sig vid sidan om med renskrubbade händer. Vi får verkligen hoppas att Unionen ger Byggnads ett handtag, och vice versa, om det skulle behövas.