Medan arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och ledarna för de tre fackliga centralorganisationerna värnar om konkurrens på lika villkor gör högste arbetsgivarbasen Urban Bäckström klart att hela poängen med gästspelande tjänsteföretag är att de ska konkurrera med låga löner, antingen som kompensation för sämre produktivitet eller därför att de anställda "är beredda att arbeta på en lägre lön som i hemlandet ändå ger en högre köpkraft".

Bäckström utmanar LO genom att påminna om deras historiska uppbackning av svensk industris strukturomvandling. Textil och konfektion flyttade utomlands liksom byggandet av handelsfartyg. Om vi inte drar oss för att köpa billiga tröjor och datorer tillverkade i Asien bör vi inte heller hindra att billiga byggjobb och andra tjänster erbjuds av lågavlönade gästarbetare på svensk mark. Annars borde LO kräva tullar på importerade varor eller åtminstone "svenska genomsnittslöner i de länder där varorna produceras".

Så argumenterar Svenskt Näringslivs vd. Kunderna ska själva få bestämma vem de vill anlita. Allt annat vore obstruktion mot EG-domstolen som godkänner en hård kärna av minimivillkor men inga kollektivavtalade förbättringar av löner och arbetstider och försäkringar.

Urban Bäckströms lovsång för den fria rörligheten av kapital, varor, tjänster och människor gör att han inte räds central detaljstyrning av minimivillkoren. Men när LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i gårdagens debatt i Ekot talade om en trist återgång till tarifflöner, då blev Bäckström nervös och sa att "varje medarbetare ska belönas efter sin förtjänst". Men det går ju inte ihop med den låglönekonkurrens inom EU som Svenskt Näringsliv nu förespråkar. Lön efter förtjänst kräver att den enskildes yrkeserfarenhet, kompetens och prestationer kan bedömas. En lägsta social skyddsnivå kopplad till minimilöner utesluter en sådan bedömning.