Det kan faktiskt inte skrivas nog om jämställdhet. Så länge den inte existerar i praktiken är det ett problem och så länge det skrivs om detta problem finns chansen att fler engagerar sig och ifrågasätter och vill förändra. Vesna Maldaner har just kommit ut med en angelägen bok, GPS för kvinnor med undertiteln Navigera i en manlig värld.

Författaren har velat visa på möjligheterna för kvinnor, snarare än hindren och resultatet har blivit något av en handbok som blandar intervjuer med framgångsrika kvinnor med handfasta tips om hur man ska sälja sig själv, repetera in egotal, söka jobb etc. Jag vill egentligen inte kritisera ett sådant behjärtansvärt initiativ, men jag undrar om inte Vesna Maldaner borde ha lyssnat mer på ett av de råd som ges i boken: Låt bli att behaga. 

Det är en sympatisk bok - möjligen för sympatisk och för anspråkslös.
Det kanske är medvetet och det är förmodligen smart, men det väcker rabiatfeministen i mig.

Vissa råd i boken, och som hon också delade med sig till publiken när Liber förlag presenterade boken på sin vårsalong, väcker frågetecken. Till exempel rådet: Intala dig själv att du duger som du är.

Varför nöja sig med att duga? Varför inte ge rådet att göra som männen - slå sig för bröstet och skrika Jag är bäst?

Eller rådet: Ödsla inte energi på sådant du inte kan förändra. Vem definierar vad som går att förändra? En gång i tiden ansågs det omöjligt med kvinnlig rösträtt - vilken tur att inte dåtidens feminister lät bli att lägga energi på att förändra. Idag framstår den oförklarliga löneskillnaden mellan män och kvinnor som helt omöjlig att rå på, men det betyder inte att vi ska sluta försöka.

Signifikant för alla 13 kvinnor som intervjuas i boken är att de inte är inställsamma. De har lagt ribban högt och det är dags att dra lärdom av det. Istället för att kämpa för till exempel 50 procent kvinnor i EU-parlamentet, varför inte kräva 100 procent? Den som gapar efter mycket mister inte alls hela stycket - tvärtom. Det är bevisat i både skolan och arbetslivet att den som ropar högst hörs mest. Den som kräver mest får mest uppmärksamhet och hjälp och högst lön.

Det finns naturligtvis många väldigt bra råd i boken GPS för kvinnor också, jag önskar bara att ribban satts högre. Journalisten Anna Börje avslutade vårsalongen med att säga: Den här boken är som parfymen - det är bra att den finns, men synd att den behövs.

Jag kan instämma även om doften är aningen för fadd för min smak.