Efter extrakongressen i januari har Unionen klubbat såväl vision som handlingsprogram. Enligt visionen ska Unionen bli det viktigaste fackförbundet i privata sektorn. Alla privattjänstemän ska kunna bli medlemmar. För ett år sen pratade man om hela privata sektorn utom bank och finans.

Under 2009 kommer Unionen att diskutera vidare hur framtidens fackliga karta bör se ut. Ett av motiven för samgåendet mellan HTF och Sif var att undvika gränsstrider i gråzonen mellan industri och tjänstesektor. Ett annat motiv var att medlemmarna skulle slippa byta förbund när de byter jobb och arbetsgivare.

Eftersom en del av Unionens samarbets- och gränsavtal med förbund i TCO, LO och Saco är från 50- och 60-talet är det inte en djärv gissning att förvänta sig både översyner, omförhandlingar och rena uppsägningar. Hellre än att kriga om nya eller "felorganiserade" medlemmar kommer Unionen nog att bjuda in till fler samgåenden. Vilka fackförbund skulle i så fall stå närmast på önskelistan?

Tankarna går osökt till Finansförbundet som organiserar tjänstemän inom bank och övrig finansverksamhet. Det förbundet är sedan ett par år hyresgäst hos Unionen vid Norra Bantorget i Stockholm. På HTF-tiden slöts överenskommelser som innebär att Unionen organiserar anställda vid American Express och Ikanobanken. Sif och Finansförbundet tecknade dubbelorganiseringsavtal för anställda på Nordic Processor. Finansförbundet och försäkringstjänstemännen i FTF är på väg in i ett nära samarbete på tidningssidan, som skulle kunna utvecklas ytterligare.

Med bank och finans skulle Unionen vara närvarande på hela den privata arbetsmarknaden.

Ett bra och neutralt klingande namn talar för Unionens fortsatta tillväxt genom samgåenden. Att Sif inte slukade det hälften så stora HTF talar också för framtida respekt vid motsvarande händelser. Sifare erhöll flest chefsposter vid övergången, vilket nu har balanserats genom att Unionens ordförande och presidium och valberedning hämtats från eller har en majoritet av före detta  HTF-are.

Sådant ramverk räcker naturligtvis inte för att locka nya fackliga äktenskapspartner. Förbundet måste i handling och medlemsnytta göra sig oumbärligt. Att organisera allt från ingenjörer till hockeyproffs är inte nödvändigtvis ett bra värvningsargument.