Ända tills i förra veckan var Helena Thorin i Bollstabruk utanför Kramfors en av landets cirka 40 000 deltidsarbetslösa. Men inte nu längre.

I lördagens Aftonbladet berättar hon hur både arbetsförmedlingen och a-kassan uppmanat henne att säga upp sig. Hon får nämligen bättre betalt som heltidsarbetslös än som deltidsarbetande. Tänk "på dig själv så att du har pengar att överleva", var rådet hon fick.

Bakgrunden är att regeringens så kallade arbetslinje. Numera får den som arbetar deltid bara stämpla i 75 dagar.

De som jobbar deltid ska motiveras till att söka heltidsjobb. Det känns helt rätt. Varför ska man kunna utnyttja a-kassan för att slippa jobba?

Och visst, det är klart att det finns de som väljer att vara deltidsarbetslösa för att kunna ägna sig åt roligare saker än att slita för brödfödan.

Själv skulle jag inte ha något emot att ägna halva dagarna åt att läsa nygrekiska eller spela bandy eller ligga med min flickvän. Däremot är det inte självklart att jag ska få göra det på a-kassans bekostnad.

Men jobbpolitikens grundtanke, att arbetslösa är myglare och måste tvingas till arbete, är galen. Många som deltidsarbetar gör det för att det är deras enda möjlighet. För att kunna piska någon till att jobba måste det också finnas jobb att få.

Annars kan man piska folk blodiga utan resultat.

Jo, ett resultat blir det ju. De deltidsarbetslösa blir heltidsarbetslösa. Vilket i sin tur gör det svårare för dem att få jobb i framtiden och ökar kostnaderna för staten.