Partsrelationer måste finnas också i fackliga organisationer. De anställda jobbar ju inte gratis, och arbetsgivarparten vill självklart hålla löner och andra anställningsvillkor på rimliga nivåer så att medlemsavgifterna kan hållas konkurrenskraftiga.
Men fackens arbetsgivare får inte bara tänka i kronor och ören. De har ett särskilt etiskt ansvar i sitt uppträdande. De får inte agera så att fackets trovärdighet i avtalsförhandlingarna riskeras. Båda parter i fackföreningarna måste sträva efter att leva som man lär.
Unionen som arbetsgivare verkar just nu agera kontraproduktivt. En majoritet av förbundets centrala och regionala fackklubbar stöder ett protestuttalande av koncernfacket Gemensam. Tio månader efter Unionens födelse "agerar arbetsgivaren på ett sådant sätt som vi aldrig skulle accepterat på de arbetsplatser där vi företräder våra medlemmar", skriver Gemensam i ett upprop som syftar till att mobilisera de anställda unionenmedlemmarna.
Det som retat upp facket är bland annat att Unionens förhandlingsorganisation FAU "hårdnackat" motsatt sig en individgaranti för den egna personalen i det nya förbundets första löneavtal. Efter lika hårda fackliga påtryckningar blir det en individgaranti på 400 kronor i årets lönerevision men inte nästa år.
FAU vill även öppna för lönesänkningar vid förändrade arbetsuppgifter. Utåt driver Unionen uppfattningen att den som byter - eller tvingas byta - till mindre kvalificerade uppgifter över tiden ska få en anpassad lönenivå via lägre påslag än övriga medarbetare.
Det som fick droppen att rinna över hos fackklubbarna var att arbetsgivaren sagt sig vilja kliva ur ett åtagande om att betala premier på 2,5 miljoner till en sjuk- och olycksfallsförsäkring för de anställda. Unionen sparar frenetiskt över hela linjen för att komma i ekonomisk balans, men det här handlar inte om någon lyxförmån. Unionen bör stå för sina utfästelser, även mot sin egen personal. Översyn och kontakter med fler försäkringsbolag är en sak. Att övervältra premiekostnaden på den enskilde är något annat.
Vissa fackklubbar hotar nu med stridsåtgärder. Ett klokare alternativ är att parterna åter tar plats vid förhandlingsbordet och överbryggar förtroendeklyftan.