Efter drygt ett år vid makten skördar nu den borgerliga regeringen det man sådde i valrörelsen. Samtidigt som politikerna sa sig värna om ett försäkringsskydd för alla vid arbetslöshet skärpte de villkoren för att kunna gå med i någon av de redan existerande a-kassorna.
Regeringen sänkte ersättningsnivåerna och gjorde det minst tre gånger så dyrt att vara med i en a-kassa. Detta ledde till en massflykt från a-kassorna. 400 000 anställda har slutat betala för sitt skydd vid arbetslöshet. Därmed står i dag över en miljon utanför systemet.
En politik som innebär att pengar slussats från de försäkrade till dem som får jobbskatteavdrag har alltså ställt hundratusentals människor utanför det skydd vi nästan betraktat som en grundläggande rättighet sedan många år. Detta är ett riktigt fiasko!
Fiasko tycks det också bli för planerna på den obligatoriska a-kassan. Enligt utredningens direktiv var det tänkt att fackets a-kassor på statens uppdrag skulle driva in premierna och jaga dem som inte fullgör sina betalningar. Sacos ordförande Anna Ekström har gjort klart att detta är en uppgift som akademikernas a-kassa inte tänker befatta sig med. Liknande tongångar har kommit från TCO:s Sture Nordh och LO:s Wanja Lundby-Wedin.
Det är inte sannolikt att regeringen vill satsa på en renodlat statlig arbetslöshetsförsäkring, som ett alternativ till de fackliga. Då återstår egentligen bara en rejäl återställare: befria medlemmarna och a-kassorna från den förhöjda finansieringsavgiften, underlätta inträdet i systemet och höj ersättningen vid arbetslöshet igen.
Då kommer många att återvända till sina a-kassor. Regeringen slipper nesan av att gå till historien som den administration som ställde en halv miljon försäkrade utan skydd.