20 april överlämnades till Jöran Hägglund (c), statssekreterare i näringsdepartementet, en önskelista och en namnlista med syftet att rädda fordonsindustrin. Ambitionerna från Unionens, IF Metalls, Ledarnas och Sveriges Ingenjörers klubbordförande på Saab Automobile och Volvo PV är högt ställda. Svensk fordonsindustri ska leda "utvecklingen av världens säkraste och miljövänligaste bilar och som genererar välstånd som kan ge oss världens bästa skola, vård och omsorg."
Det är inte fel att sikta högt från djupet av en global lågkonjunktur. Kraven på regeringen är också rimliga. En skrotningspremie på minst 15 000 kronor för att ersätta äldre bilar med nya och mot miljön snällare är nästan i underkant. Tyskland har med en premie på motsvarande 27 000 kronor lyckats öka nybilsförsäljningen med 30-40 procent, där den i Sverige i stället minskat i samma omfattning.
Ett extra avdrag på förmånsvärdet för nya säkra och miljöklassade tjänstebilar vore också vettigt. Liksom ökade skattefria rabatter till anställda som köper nya miljöbilar. Självklart måste också forsknings- och utvecklingsprojekten med statligt stöd sparkas igång så fort som möjligt.
Däremot är det inte lika självklart att folk ska slippa betala fordonsskatt för miljöbilar i hela tio år. Det kan kosta mer än det smakar. De föreslagna åtgärderna ska ses som tidsbegränsade satsningar för att ta Sverige och industrin ur krisen.
13 000 personer har med sina namn ställt sig bakom de fackliga kraven. Det motsvarar ungefär antalet anställda vid Volvo PV och Saab Automobile. Nog borde Jöran Hägglund ha fått fler namnteckningar i sin hand. Hela fordonsindustrin sysselsätter cirka 140 000, inklusive lastbilstillverkarna och underleverantörerna.
Med tanke på att regeringen inte släpper till skattepengar förrän bilfabrikerna har fått stabila ägare är det viktigt att facket också formulerar sin strategi i ägarfrågan. I media spekuleras det om att GM vill skänka bort såväl Saab som Opel och att intresserade köpare trängs utanför fabriksportarna. Det låter som profetior från bilbranschens egen "Bagdad-Bob". Vilka krav har facken på en seriös köpare? Och vilka ytterligare uppoffringar är man redo att diskutera för att ta fordonsindustrin ur krisen?
