Hoppa till huvudinnehåll
Övrigt

Att byta namn med stolthet

För några år sedan bytte folk med utländska efternamn till mer svenskklingande. Nu byter de namn till andra utländska efternamn i stället. I bästa fall är det ett tecken på att diskrimineringen har minskat.
Niklas Hallstedt Publicerad 27 maj 2009, kl 12:40
Niklas Hallstedt

Att svenska arbetsgivare hellre anställer en Svensson än en Nasri eller en Arafat är väl bekant. Framför allt gäller det mindre företag, där det kanske är chefen ensam som sköter rekryteringen, visade forskare vid Högskolan i Kalmar för några år sedan. I en annan studie undersöktes svenska arbetsgivares, rekryterares och studenters omedvetna fördomar. Arabiskt klingande namn associerades med lägre prestationsförmåga av 77 procent.

Så det är inte konstigt att folk byter namn - det kan ju ge jobb.

Men nu har trenden vänt rapporterar SR:s Ekot. På Patent- och registreringsverket har man märkt att personer med ett utländskt efternamn numera hellre byter till ett annat utländskt efternamn.

I programmet medverkar Arash, som bytte namn från Sheikholeslami till Sanari. Han var trött på att alltid tvingas bokstavera, samtidigt ville han ha ett namn som han hade en relation till.

- Det kändes fånigt att byta till typ Gyllengylf bara för att det skulle låta svenskt, säger han.

Det är bara att instämma.

Det blir "en viss stolthet" att inte byta till ett efternamn som låter svenskt, säger Arash vidare.

Bra, stolthet är aldrig fel. Det är bara att hoppas att den attitydförändringen går hand i hand med en större öppenhet och mindre rädsla hos arbetsgivarna.

Fortfarande är det dock vansinnigt att människor ska tvingas byta namn för att passa in i normen. Skulle vi dra tanken på namnens enkelhet till det yttersta skulle folk med namn som till exempel Bengtzing byta till Bengtsing. Om man ska slippa bokstavera. Och en sådan konstighet som Hallstedt borde definitivt bli Allstett.

Övrigt

Dubbel vinstchans för Kollegaredaktionen

Ett reportage om kaoset på Sveriges största arbetsplats, Arlanda. Och en illustration av en babblare som tar över allt talutrymme på jobbet. Både Kollega och systertidningen Chef & Karriär är nominerade till Fackförbundspressens priser.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 6 maj 2024, kl 11:34
Till vänster markpersonal på Arlanda, till höger en illustration på en babblande man
Tidningen Kollega och Chef & Karriär är nominerade till två av Fackförbundspressens journalistpriser. Den första i kategorin bästa berättande text och den anda i kategorin bästa illustration. Foto: Staffan Claesson/Illustration: Mia Nilsson

Ett reportage om Sveriges största arbetsplats Arlanda kan vinna pris när Fackförbundspressens journalistpriser delas ut den 23 maj.

I texten av Kollegas reporter Johanna Rovira får vi följa människorna som fick utstå spott och slag i kaoset som uppstod på grund av vaccinationspass och krav på coronatester.

Det blev tumult när passagerarna invaderade flygplatsen hela dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Texten ger en ökad förståelse för arbetsvillkoren för markpersonalen, som gjorde sitt bästa.

Läs reportaget här.

Kollegas systertidning Chef & Karrär, som går till Unionens drygt 100 000 chefsmedlemmar, är nominerad i kategorin bästa illustration. Illustratören Mia Nilsson har gjort en bild som visar hur en riktig storbabblare tar över allt talutrymme. Något många av oss kan känna igen.

Se illustrationen i sin helhet här.