Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Nu får Gunnar leva på sin frus lön

Många egenföretagare är i kris till följd av coronasmittan. För två veckor sedan hade Gunnar Söderberg redan 15 föreläsningar inbokade under våren. Nu är de flesta avbokade.
Anita Täpp Publicerad
Filip Svensson/Privat
Föreläsaren och egenföretagaren Gunnar Söderberg hann precis få snurr på verksamheten innan coronakrisen slog till. Filip Svensson/Privat

Efter ett och ett halvt års egenföretagande kunde Gunnar Söderberg i början av året konstatera att han nu äntligen hade börjat få ordentlig fart på sin verksamhet som föreläsare.

Under våren var han redan inbokad 15 gånger för att ”inspirationsföreläsa” på teman som arbetsglädje och knep för att få en roligare vardag.

Det skulle betyda att intäkterna från föreläsningarna nu skulle komma att stå för cirka 70 procent av hans inkomst, vid sidan av det han tjänade på sitt delägarskap i en ekonomisk förening.

Så var planen.

Men Gunnar Söderberg hann bara genomföra en föreläsning innan coronakrisen var ett faktum. Och för drygt ett par veckor sedan började avbokningarna dugga tätt. I några fall, där han bokats via en talarförmedlare, har beställarna valt att omboka föreläsningen till hösten.

– Talarföretaget har starkare avtal än jag och då tyckte nog en del att det blev för dyrt att avboka och ombokade i stället, säger Gunnar.

Läs mer: Krisande egenföretagare hoppas på statligt stöd

Tack vare delägarskapet i den ekonomiska föreningen, som ännu klarar sig hyfsat trots krisen, har han fortfarande en liten inkomst. Men eftersom Gunnar ännu inte har hunnit bygga upp någon ordentlig buffert hänger nu familjens ekonomi helt på att hans fru fortsätter ha ett tryggt jobb med fast inkomst.

Läs mer: Oroliga egenföretagare går med i a-kassan

– Utan hennes lön hade det här varit ännu mer läskigt. Då skulle jag redan ha behövt lägga ned mitt företag, söka a-kassa och jobb nu.

– Nu klarar vi oss i alla fall fram till sommaren. Och nu arbetar jag mycket med att försöka växla om min verksamhet så att den förhoppningsvis går att genomföra digitalt i stället.

Även om det nu är tungt försöker Gunnar hålla humöret uppe genom att leva som han lär, säger han.

– Jag är ju en inspirationsföreläsare och det som ger mig själv mest energi och arbetsglädje, som att tala inför hundratals människor, är ju borta nu. Då behöver jag använda mig av andra sätt, som att fika med några vänner online, gå långpromenader, njuta av solen och göra roliga saker med barnen.

Precis som för många andra krisdrabbade egenföretagare står hans främsta hopp nu till att regeringen också ska ge något slags krisstöd till egenföretagarna.

– Vi är ju alla delar i ett stort system där alla bitar måste fungera. Så jag har full förståelse för att man börjar med att rädda alla företag. Att de överlever är också viktigt för mig eftersom de är mina kunder, säger Gunnar.

– Men företagen kommer också behöva tjänster framöver, som extern hjälp med arbetsmiljöfrågor. Därför är det också viktigt att vi egenföretagare, där många nu står inför konkurs, får stöd så att vi överlever.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.