Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fack och arbetsgivare föreslår lag om korttidsarbete

De så kallade krisavtalen växte upp som svampar ur jorden under finanskrisen 2008-2009. Nu vill arbetsmarknadens parter hitta en mall för hur sådana avtal skulle kunna se ut. Man kallar det korttidsarbete, och man vill att staten är med och betalar notan.
Linda Svensson Publicerad

Den djupa krisen, som främst drabbade industrin, för tre år sedan var oförutsedd. Efterfrågan störtdök på varor som var viktiga för svensk ekonomi. Flera företag kom överens med sina fackklubbar om att gå ned i arbetstid och göra motsvarande, eller något mindre, löneavdrag. Ändå förlorade många sina jobb.

Nu vill industrins parter att det skapas en lag om korttidsarbete, där fack, företag och stat tar ett gemensamt ansvar för att rädda jobb och kompetens om situationen skulle uppstå igen, inom industrin eller någon annan bransch.

- Det är inget som ska användas i tid och otid, då skulle svenska företag tappa konkurrenskraft. Men industrin är en angelägenhet för hela landet, då är det också rimligt att staten är med och stöttar, säger Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef.

Enligt det förslag som presenterats av fack och arbetsgivare i industrin ska ett avtal kunna tecknas mellan parterna långt innan det kommer en djup kris av det slag som drabbade landet 2008-2009. Det blir sedan statens sak att sätta avtalet i kraft.

Bland annat föreslås fasta nivåer på korttidsarbetet. De anställda går ned i arbetstid med 20, 40 eller 60 procent. Samtidigt minskas inkomsten med mellan 10 och 20 procent. Tanken är att staten är med och bidrar med en del av kostnaden. I stället för lön föreslås en blandning av lön och en ny ersättning - korttidsersättning. Korttidsersättningen tycker man ska vara befriad från arbetsgivaravgifter.

Den tid som frigörs då anställda går ned i arbetstid anser parterna ska användas till kompetensutveckling, och att staten bidrar med pengar för de kostnader som då uppstår.

Regeringen har lovat tillsätta en utredning kring korttidsarbete. Parterna förutsätter att de kommer att få göra sin röst hörd i utredningen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.