Anders Westholm och hans fru har bott i Småland, strax utanför Växjö, i tjugo år. De har två barn, som är tio och tolv år. Ju äldre barnen blir, desto svårare känns det att riva upp dem med rötterna. Alltså är det han som borde flytta hem kan han tänka i mörka stunder, som när han lämnar sin sovande familj tidigt på måndag morgon och sätter sig på tåget till Stockholm och Unionen.

Tidigare var Anders Westholm ombudsman i Småland men när det nya fackförbundet bildades 2008 blev han central ombudsman och avtalsansvarig för transportområdet och därmed stationerad i huvudstaden.

- Det är ett drömjobb, jag kan inte tänka mig något roligare. Betalningen däremot går på ett ut. Det kostar att bo på två ställen.

Han säger att det hade varit omöjligt att ta jobbet om han och hans fru inte hade kommit överens om att hon skulle arbeta deltid. Hon får dra ett stort lass. Men han försöker vara en engagerad pappa på distans.

- Jag och sonen brukar gå igenom matten på telefon. Måste jag vara med på något viktigt i barnens skola har mina chefer full förståelse för att jag tar ledigt.

Men Anders Westholm känner att han går miste om vissa saker. En gång hörde han sin fru säga till en jobbarkompis att "barnen och jag har ju en egen vardag när inte Anders är med".

- Jag fick väldigt dåligt samvete. Det blev så påtagligt. Jag är inte en naturlig del av vardagen i min egen familj. Det är en ganska tung bit att bära.

Det finns studier som visar att familj och sociala kontakter blir lidande vid veckopendling. Dessutom kan pendlarens hälsa påverkas med för högt blodtryck, magproblem och viktuppgång med ett kilo per år som följd.

- När det gäller den sociala biten är det tveklöst så att det är kontakterna utanför familjen som blir lidande. När jag är hemma vill jag bara umgås med familjen, i gengäld blir vi väldigt tighta.

Han har inte följt normen och gått upp i vikt, i stället har han tappat elva kilo sedan han började utesluta godis, pizza och hamburgare. Nästan varje dag tränar han, det har han alltid gjort.

- Jag går på gym och spelar innebandy. Det är det enda sättet att göra något vettigt av den fritid man har.

För att klara veckopendlandet måste man vara trygg i sin yrkesroll och tycka om att vara ensam menar Anders Westholm.

- När jag var ny som ombudsman kunde jag gå hem till min fru och bara ställa mig i hallen och krama om henne för att det hade varit en jävlig dag. Nu har jag ingen att bolla med eller söka stöd hos. Men numera vet jag att problemen i jobbet löser sig på ett eller annat sätt.

Han blir heller inte rastlös av att vara ensam, tvärtom, efter att ha jobbat och tränat föredrar han tv-soffan.

- Jag pratar med barnen varje morgon och kväll. Det är skillnaden mellan förr och nu. Min farsa var handelsresande. Han åkte i väg på måndagen och kom hem på fredagen. Vi hörde aldrig gav honom under veckorna. Men nu finns mobil och e-post och det gör det väldigt mycket lättare.