Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Med slavkontrakt i Rädda Barnens namn
Rädda barnen och SOS barnbyar står på barnens sida. Men hjälporganisationerna har också beställt tjänster av ett företag som låter ungdomar jobba under närmaste slavliknande former.
- Nu måste jag förlåta dom, för min egen skull, säger Isabelle om den hjälporganisation som hon högaktade innan hon började jobba åt företaget Face2face.
Med guldkantade löften som "mycket goda förtjänstmöjligheter", "ett spännande, otraditionellt och flexibelt arbete" och "stora utvecklingsmöjligheter" lockas varje år tusentals arbetslösa ungdomar att bli så kallade eventsäljare, för att kränga saker eller medlemskap i ideella organisationer på gator, torg och i köpcentrum.
Och när man får jobba åt Rädda Barnen och SOS Barnbyar, som arbetar för andra barns rättigheter, så kan det kännas som om jobbet har en högre mening. Dessutom borgar ju dessa uppdragsgivare för att ens arbetsgivare är seriös.
Eller?
Kollega har granskat arbetsvillkoren för de unga som haft i uppdrag att ragga månadsgivare åt hjälporganisationerna. Vi möter tre ungdomar som hade oturen att nappa på ett jobb hos företaget Face2face.
De, liksom många andra ungdomar som jobbat åt Face2face, blev bara kvar i några månader innan de kastade in handduken och gick därifrån, mer eller mindre knäckta av de hårda arbetsvillkoren.
Isabelle tog jobbet därför att hon ville ha ett arbete med mening och gick med liv och lust in för att värva månadsgivare så att utsatta barn skulle få det bättre.
- Vi dog på soffan varje kväll. Ibland fick jag nästan panik när jag tänkte på alla timmar jag måste stå och sälja nästa dag, säger hon.
Sex månader efter att hon slutat försöker hon fortfarande förlåta den hjälporganisation hon arbetade för, eftersom hon egentligen tycker hon borde vara arg på Face2face.
- Men i och med att man inte har koll på hur den här försäljningen går till, så undrar man ju om de har koll på några andra saker. Så jag kommer aldrig mer att skänka pengar till dem, säger hon.
Trots att hon, och de andra ungdomarna, stått och sålt i tolv timmar varje dag, sex dagar i veckan, och lagt sin själ i arbetet, blev resultatet att de alla gick ekonomiskt back med många tusenlappar.
- Jag tänkte att så länge jag försöker så kommer jag att bli bättre. Men man ska vara medveten om att de bara vill tjäna pengar. Och de gör de genom att utnyttja unga. Jag gick back med 8 000 på de här två månaderna, säger Gustav.
- Jag gjorde av med 3 000 som jag sparat och 8 000 som jag fick av mamma. Till sist var jag så fattig att jag var glad att jag hade lite popcorn att äta till frukost, berättar Emilia.
Men, som en av Unionens ombudsmän säger, det ungdomarna fick skriva på var inget mindre än ett slavkontrakt. Sen kastades de in i ett slags Vilda Västern, där många lagar åsidosatts.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
