Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

"Det jag gjorde var att skriva på slaveripapper"

Linda Svensson, Anita Täpp Publicerad

"Rekryteraren sa att jag skulle tjäna 800 kronor per dag, plus provision, och det tyckte jag var okej. Jag hade gjort en massa planer för sommaren som fick ställas in. Men jag tyckte det var bättre att göra något än att gå arbetslös så jag nappade på det här. Fast innan jag tackade ja hade jag varit in på deras hemsida och sett att det var ett stort företag med seriösa uppdragsgivare och stora kampanjer. Jag googlade väl i tio tjugo minuter för att få information. Men nu i efterhand inser jag att jag borde ha läst på mycket mer.

När jag tackat ja hade jag fem dagar på mig att packa väskan eftersom jag skulle sälja i en stad i södra Sverige. Jag skulle komma till kontoret klockan tolv den dagen vi skulle åka, för att få en grundlig genomgång av de produkter vi skulle sälja och lite annat. Men när jag redan var på väg kom ett sms om att jag skulle komma vid fyra i stället. Så när jag kom dit fick jag och de andra lite papper som vi måste läsa igenom snabbt. Då såg jag att det stod något om att jag bara skulle tjäna 400 kronor om dagen. Men bara om jag sålde. Jag förstod inte alls, så två killar som var med fick förklara det för mig typ fem gånger. Sen skulle vi skriva på några papper och då trodde jag att jag var anställd. Men det jag gjorde var att skriva på slaveripapper. Jag trodde vi skulle ha helgerna lediga. Men sen jobbade vi sex dagar varje vecka och på den enda lediga dagen skulle vi ofta resa till nästa ställe. Och det utan att få betalt för den dagen. Sen måste man ha minst ett sälj varje dag och de ville att vi skulle ha tre. Och så skulle de ha statusar, alltså rapporter om hur mycket vi sålt, via sms vid tolv, två, fyra, sex och så en slutstatus via sms och ett telefonsamtal med vår teamleader i Stockholm klockan åtta varje kväll.

Sen måste jag åka hem till Stockholm för en inbokad operation. Säljledaren blev sur och sa att i så fall fick jag ordna biljetten själv, vilket min mamma gjorde åt mig.

Ingen från företaget hörde av sig för att höra hur det var med mig efter operationen och sen gick jag aldrig tillbaka.

Nu vill jag lägga det här bakom mig. Men de fortsätter skicka mejl och det känns som jag aldrig blir av med dem. Och om jag går förbi centrum där jag bor när jag ska träna vet jag att de står där ibland och då blir jag alltid orolig för att säljledaren ska stå där och att hon ska ifrågasätta varför jag inte kom tillbaka eller ringde.

Jag har räknat ut att jag jobbade runt 56 timmar varje vecka efter att jag dragit bort en halvtimmes lunchrast per dag. För sju veckors arbete fick jag, efter att de dragit drygt en tusenlapp i skatt, ut runt 10?000 kronor.

Alla hade dåligt med pengar när vi var ute. Vi åt mycket nudlar men  pengarna tog ju ändå slut. Vi fick frukost någon enstaka gång men sen fick man stå för allting själv och det blir ju väldigt dyrt att äta ute på stan hela tiden.

Själv gjorde jag av med 3?000 som jag sparat och 8?000 som jag fick av mamma. Till sist var jag så fattig att jag var glad att jag hade lite popcorn att äta till frukost.

När jag frågade min teamleader om vi verkligen skulle stå för all maten självaw sa hon att vi skulle få 180 kronor per dag i traktamente, vilket betyder att jag borde ha fått 5?000 till 7?000 kronor. Men jag har inte fått ett öre.

I dag skäms jag över att jag kunde gå på en sådan nitlott "   

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Ny bok om Northvoltkraschen: ”Det var anarki”

För lite kunskap och för få som visste vad de skulle göra. Det var orsaken till att Northvolt kraschade, enligt Gunnar Lindstedt, prisbelönt journalist och författare, som skrivit boken Northvoltfallet.
Elisabeth Brising Publicerad 15 juni 2026, kl 06:03
Gunnar Lindstedt och Northvoltskylt
Det gröna prestigeprojektet slutade med massuppsägningar. Journalisten Gunnar Lindstedt säger att Northvolt föll på tidspress, okunskap och ett Silicon Valley-tänk som inte funkar i svensk industri. Foto: Emil Fagander för Volante / Pontus Lundahl för TT

Varför lyckades inte Northvolt? 

– Grundproblemet var att de inte lyckades få i gång produktionen, vilket berodde på tidspress och dålig industriell kunskap. Vi är ju inte så bra längre på att industrialisera i Sverige, säger Gunnar Lindstedt. 

– De tog sig vatten över huvudet och skulle utan egen erfarenhet bygga upp en produktion av batterier från ax till limpa, en väldigt komplicerad process, med både kemi- och verkstadsindustri. 

Du har tidigare nystat upp Trustorhärvan som den tv-aktuella dramaserien Golden Boys bygger på. Varför ville du skriva om just Northvoltkraschen? 

–  Det fanns likheter med det jag gjort tidigare. Jag har följt det här och är skeptisk till idén att elbilar ska ta över transporterna, det har sina problem med mineralfyndigheter. Sedan blev jag övertalad av journalistkompisar. 

Influerades av rika amerikanare

Gunnar Lindstedt beskriver i boken hur vd:n Peter Carlsson och människor runt honom influerades av Teslas och Kaliforniens företagskultur. 

– Det är high tech och startups där man snabbt ska starta upp många projekt samtidigt, i stället för att bygga en fabrik först och få den att fungera. 

Vilka drabbades hårdast? 

– Många gick in i det här med väldigt ambitiösa mål att rädda världen och anställda satsade egna besparingar och flyttade, många av dem har drabbats personligt. 

Arbetsmiljön sågas:  ”För mycket folk

Tusentals anställda förlorade jobbet i konkursen 2025. Kollega har tidigare granskat arbetsmiljön i företaget för tjänstemän: Larm inifrån Northvolt: ”Katastrofal arbetsmiljö”

Arbetsmiljön har också varit ifrågasatt efter olyckor. År 2023 avled en 25-årig man efter en explosion på fabriken. Northvolts dåvarande vd Peter Carlsson har delgivits misstanke om vållande till annans död genom arbetsmiljöbrott. 

Utredningen bygger på en anmälan från Arbetsmiljöverket. Delgivningen kom från åklagare efter att företaget gått i konkurs och inte längre kunde krävas på en planerad företagsbot på 16 miljoner kronor efter dödsfallet. 

Peter Carlsson har tidigare i år uppgett för SVT Västerbotten att han inte var vd för Northvolt Ett i Skellefteå vid tillfället för olyckan, utan vd i koncernen. 

Vad har du, Gunnar Lindstedt, fått veta om arbetsmiljön i arbetet med boken Northvoltfallet? 

– Att det var anarki, ingen bra beslutsstruktur och att man tog in för mycket folk snabbt. De hade femskift innan grunden funkade. Det hade varit bättre att starta pö om pö och få maskinerna att fungera. Det var för många som inte visste vad de skulle göra. Det var också så mycket utländsk arbetskraft att det inte blev en teamkänsla, säger Gunnar Lindstedt. 

Boken ger en bild av ett företag som försökte hålla skenet uppe inför omvärlden in i det sista. 

– De var pressade ekonomiskt, hade lånat mycket och hade investerare som snabbt ville ha utdelning, säger Gunnar Lindstedt.