Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

"Det jag gjorde var att skriva på slaveripapper"

Linda Svensson, Anita Täpp Publicerad

"Rekryteraren sa att jag skulle tjäna 800 kronor per dag, plus provision, och det tyckte jag var okej. Jag hade gjort en massa planer för sommaren som fick ställas in. Men jag tyckte det var bättre att göra något än att gå arbetslös så jag nappade på det här. Fast innan jag tackade ja hade jag varit in på deras hemsida och sett att det var ett stort företag med seriösa uppdragsgivare och stora kampanjer. Jag googlade väl i tio tjugo minuter för att få information. Men nu i efterhand inser jag att jag borde ha läst på mycket mer.

När jag tackat ja hade jag fem dagar på mig att packa väskan eftersom jag skulle sälja i en stad i södra Sverige. Jag skulle komma till kontoret klockan tolv den dagen vi skulle åka, för att få en grundlig genomgång av de produkter vi skulle sälja och lite annat. Men när jag redan var på väg kom ett sms om att jag skulle komma vid fyra i stället. Så när jag kom dit fick jag och de andra lite papper som vi måste läsa igenom snabbt. Då såg jag att det stod något om att jag bara skulle tjäna 400 kronor om dagen. Men bara om jag sålde. Jag förstod inte alls, så två killar som var med fick förklara det för mig typ fem gånger. Sen skulle vi skriva på några papper och då trodde jag att jag var anställd. Men det jag gjorde var att skriva på slaveripapper. Jag trodde vi skulle ha helgerna lediga. Men sen jobbade vi sex dagar varje vecka och på den enda lediga dagen skulle vi ofta resa till nästa ställe. Och det utan att få betalt för den dagen. Sen måste man ha minst ett sälj varje dag och de ville att vi skulle ha tre. Och så skulle de ha statusar, alltså rapporter om hur mycket vi sålt, via sms vid tolv, två, fyra, sex och så en slutstatus via sms och ett telefonsamtal med vår teamleader i Stockholm klockan åtta varje kväll.

Sen måste jag åka hem till Stockholm för en inbokad operation. Säljledaren blev sur och sa att i så fall fick jag ordna biljetten själv, vilket min mamma gjorde åt mig.

Ingen från företaget hörde av sig för att höra hur det var med mig efter operationen och sen gick jag aldrig tillbaka.

Nu vill jag lägga det här bakom mig. Men de fortsätter skicka mejl och det känns som jag aldrig blir av med dem. Och om jag går förbi centrum där jag bor när jag ska träna vet jag att de står där ibland och då blir jag alltid orolig för att säljledaren ska stå där och att hon ska ifrågasätta varför jag inte kom tillbaka eller ringde.

Jag har räknat ut att jag jobbade runt 56 timmar varje vecka efter att jag dragit bort en halvtimmes lunchrast per dag. För sju veckors arbete fick jag, efter att de dragit drygt en tusenlapp i skatt, ut runt 10?000 kronor.

Alla hade dåligt med pengar när vi var ute. Vi åt mycket nudlar men  pengarna tog ju ändå slut. Vi fick frukost någon enstaka gång men sen fick man stå för allting själv och det blir ju väldigt dyrt att äta ute på stan hela tiden.

Själv gjorde jag av med 3?000 som jag sparat och 8?000 som jag fick av mamma. Till sist var jag så fattig att jag var glad att jag hade lite popcorn att äta till frukost.

När jag frågade min teamleader om vi verkligen skulle stå för all maten självaw sa hon att vi skulle få 180 kronor per dag i traktamente, vilket betyder att jag borde ha fått 5?000 till 7?000 kronor. Men jag har inte fått ett öre.

I dag skäms jag över att jag kunde gå på en sådan nitlott "   

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Han fick rätt mot Lexbase i EU-domstolen

EU-domstolen anser att det kan vara olagligt att sälja brottmålsdomar. Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten mellan Goled Raabi och Lexbase.
David Österberg Publicerad 14 augusti 2026, kl 06:03
Goled Raabi har stämt Lexbase
Goled Raabi stämde Lexbase i tingsrätten. Tingsrätten bad EU-domstolen om vägledning och har nu fått det: att sprida domar kan strida mot dataskyddsförordningen GDPR, enligt domstolen. Anders Warne

Genom flera svenska söktjänster går det att ta reda på om en person har dömts för brott, vilket gör att gamla domar ligger kvar trots att den dömde avtjänat sitt straff. En av dem är Lexbase. Goled Raabi dömdes 2011 till fängelse för rån. Året efter hade han avtjänat sitt straff.

Efter några år togs domen bort från polisens belastningsregister. Men inte från Lexbase och andra söktjänster. Där kan vem som helst mot betalning få tillgång till uppgifter om domar, åtal och tvister. Företagen hävdar att de sysslar med journalistik och därmed inte omfattas av dataskyddsförordningen GDPR.

– Straffet tar slut, men systemet fortsätter bestraffa människor och försvårar återanpassning till arbetslivet, sa Goled Raabi till Kollega i vintras.

Tvisten handlar om undantaget för journalistiska ändamål i GDPR

Nu har EU-domstolen fattat ett beslut som kan försvåra för söktjänsterna att sprida domar. Enligt avgörandet är Lexbase och liknande söktjänster inte automatiskt journalistisk verksamhet bara för att de har utgivningsbevis. Därför kan det vara otillåtet för dem att sprida uppgifter om brott.

– Det känns skönt, men också väntat. Domen är stark och genomtänkt och det finns ingenting i den som jag är missnöjd med. Men det är sorgligt att det ska behövas en dom från EU-domstolen för att något ska hända. Det här är något som riksdagen borde ha fixat för längesedan.

Goled Raabi hävdar att möjligheten att hitta domar i digitala söktjänster har gjort det svårare för honom att få ett nytt jobb. Därför stämde han 2024 Lexbase i Attunda tingsrätt för brott mot GDPR.

Enligt GDPR omfattas personuppgifter om brott av särskilt stränga regler och får bara behandlas i vissa situationer. Ett undantag gäller behandling för journalistiska ändamål. Flera företag med rättsdatabaser har därför skaffat utgivningsbevis och hävdat att deras verksamhet är journalistisk.

EU-domstolen pekar ut flera krav för journalistisk verksamhet

Attunda tingsrätt begärde förhandsavgörande från EU-domstolen eftersom GDPR är en EU-förordning. I juli kom EU-domstolens avgörande. Domstolen slog fast att bedömningen av om en verksamhet är journalistisk ska göras utifrån flera omständigheter. Det kan bland annat ha betydelse om uppgifter om brott har bearbetats eller redigerats före publicering, om uppgifterna har faktagranskats och om verksamheten omfattas av yrkesetiska regler.

Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten med hjälp av EU-domstolens vägledning. 

– Jag har ingen aning om vad rätten kommer att komma fram till. Men jag tror att det blir svårt för Lexbase och liknande företag att hävda att de ägnar sig åt journalistik. Man kan inte längre låtsas att man ägnar sig åt journalistik för att tjäna pengar. Domen har fört lite mänsklighet tillbaka till Sverige. Man kan inte sälja människors uppgifter hursomhelst, säger Goled Raabi.

Lexbase anser att de redan ändrat verksamheten

EU-domstolens avgörande påminner om det som Högsta Domstolen kom fram till 2025. Enligt den domen är det inte tillåtet att sprida personuppgifter om brott till allmänheten. 

Efter domen ändrade fler rättsdatabaser sin verksamhet och säljer inte längre fullständiga domar. Lexbase anser därför att EU-domstolens avgörande inte kommer att påverka deras verksamhet. Det är dock fortfarande möjligt att söka på ett namn och få veta om någon är dömd för brott. Med hjälp av målnummer kan man sedan själv begära ut domen.

Kollega har sökt Lexbase för en kommentar.

Därför prövas Lexbase i domstol

  • Goled Raabi dömdes för rån 2011 och avtjänade sitt fängelsestraff året därpå.
  • Han anser att uppgifter om domen i Lexbase har försvårat hans möjligheter att få arbete.
  • 2024 stämde han Lexbase i Attunda tingsrätt för brott mot GDPR.
  • Tingsrätten begärde vägledning från EU-domstolen.
  • EU-domstolen slog i juli fast att digitala rättsdatabaser inte automatiskt kan betraktas som journalistisk verksamhet.
  • Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten utifrån EU-domstolens besked.

Det säger EU-domstolen

När är en rättsdatabas journalistik? EU-domstolen pekar på flera faktorer som kan vägas in:

  • Om uppgifter om brott bearbetas eller redigeras före publicering.
  • Om uppgifterna faktagranskas.
  • Om verksamheten följer yrkesetiska regler.
  • Om någon gör en bedömning av publiceringens allmänintresse.