Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Bemanningsbranschen här för att stanna

Företagen måste anpassa sig till verklighetens flexibla arbetsmarknad. Det betyder rätt kompetens på rätt plats och anställda efter behov. Det menar bemanningsbranschen och hävdar att debatten kring las och dåliga villkor blivit felvinklad.
Lina Jonsson Publicerad

Även om bemanningsbranschens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden så är det inte förrän de sista 15 åren som den växt till sig ordentligt. Det beror främst på två saker: Dels öppnades marknaden för personaluthyrning upp 1993 och det blev tillåtet att hyra in och hyra ut arbetskraft. Dels har företagen upptäckt fördelarna med att hyra in tjänster och personal på konsultbasis, för att möta arbetstoppar och konjunkturförändringar. Bemanningsbranschen i Sverige är dominerat av ett antal stora aktörer, fragmenterat med en del småföretag. Bland jättarna hittas bland annat Manpower, Poolia och Academic work.

- Från början var vi tre personer i företaget. På 1990-talet rådde det stor brist på IT-personal så vi förmedlade kompisar som vi visste var duktiga inom området. Tjänsterna blev populära och när 2000-talet kom hade vi fått riktig snurr. I dag är vi 300 medarbetare internt och 11 000 konsulter, säger Johan Skarborg, vd på Academic work.

Manpowers historia börjar på liknande sätt, fast långt tidigare. Redan 1953 grundade Ulla Murman Stockholms stenografservice med syftet att hyra ut kontorspersonal till företag som ville ha tillfällig arbetskraft. Under de kommande årtiondena växte företaget och är i dag marknadsledande.

- En av anledningarna till att vi är marknadsledande är att vi har varit snabba på att uppmärksamma nya branscher. Callcenterbranschen var till exempel en raket då den kom i mitten på 1990-talet. I dag är det nya att hyra en chef eller en specialist, säger Anki Ljung,

Hr-direktör på Manpower.

Poolia är det fjärde största bemanningsföretaget i branschen. Man fokuserar främst på personaluthyrning och rekrytering inom ekonomi, administration, IT och teknik.

- Vår snittålder är nog aningen högre än i övriga branschen eftersom vi enbart arbetar med tjänstemän, säger Åsa Edman Källströmer, vd på Poolia Sverige.

 Bemanningsbranschen här för att stanna

Bemanningsföretagen har kommit att bli en naturlig del av den svenska arbetsmarknaden, men inte till allas nöje. De senaste veckornas rubriker har skrikit om slavjobb, otrygghet och anställda som måste vara tillgängliga dygnet runt för att få ut sin lön.

- Som tjänsteman ska man vara tillgänglig under dagtid när man har sin grundlön, alltså de timmar man vanligtvis skulle arbeta under en arbetsdag. Vi ringer inte någon klockan tolv på natten. Vad gäller löner måste vi erbjuda marknadsanpassade löner, annars skulle ingen vilja arbeta hos oss, säger Anki Ljung och får medhåll av Johan Skarborg på Academic work.

- Man blir ledsen när man läser hur några personer har råkat illa ut, men det finns 60 000 personer i vår bransch och de här företeelserna är inte representativa och ingenting vi känner igen från vårt företag. Jag känner att debatten har en tendens till att bli felvinklad.

Han jämför bemanningsföretagen med IT branschen och konstaterar att det på många sätt fungerar likadant, men att förändringarna inom IT blivit mer accepterade.

- Företag måste anpassa sig till den flexibla verkligheten. Om man som företag inte vill driva vissa delar av sin IT avdelning internt, så är det vanligt att man lägger ut den på ett specialiserat IT-företag. Det är naturligt och accepterat, men när man gör samma sak och ett bemanningsföretag är involverat så blir det lätt diskussion, säger Johan Skarborg.

Och debatten kring las har diskuterats flitigt, både bland facken och bemanningsföretagen.

- På tjänstemannasidan har jag aldrig varit med om att ett företag har velat kringgå las. De gånger man hyrt in bemanningsföretag efter att man sagt upp personal har det handlat om kompetensväxling. Man måste helt enkelt ha rätt kompetens för att klara sig i konkurrensen, säger Åsa Edman Källströmer.

Jobbet passar inte alla

Däremot kan det konstateras att inte alla passar att jobba inom bemanningsbranschen. Uppdragen kan variera mellan några dagar till flera år. Nya arbetsuppgifter och nya kollegor blir en del av vardagen.

- En vanlig spegling av branschen är att de människor som jobbar här inte får jobb någon annanstans, men så är inte fallet. Våra anställda är inga offer utan hjältar. Det krävs jättemycket att vara konsult, att snabbt sätta sig in i nya arbetsuppgifter och lära känna nya människor, säger Åsa Edman Källströmer.

De kommande åren tros bemanningsbranschen växa till det dubbla. I Holland är fem procent av invånarna sysselsatta inom bemanningsbranschen. Att siffran är så hög beror dock på att Arbetsförmedlingen ligger utlagt på bemanningsföretagen.

- Vi ser enorma pensionsavgångar de kommande åren. Jag tror att vi sitter på källan till lösningen för att fylla på den kompetens som faller bort, säger Johan Skarborg.

Läs nästa vecka: Det fackliga engagemanget inom bemanningsbranschen

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.