Studien görs mot bakgrund av de senaste årens debatt kring sjukförsäkringen och den bedömning av arbetsförmåga som görs.
- Att det inte finns någon tydlig definition i lagen på vad som menas med arbetsförmåga och hur den ska tolkas ställer till problem både för läkare som ska göra ett utlåtande om arbetsförmåga och för oss jurister som ska tillämpa det här i domstolen, säger  Ruth Mannelqvist, vid juridiska institutionen på Umeå Universitet.

Om Försäkringskassan inte vill ge sjukpenning eller sjukersättning kan beslutet överklagas till länsrätten. Sedan kan även kammarrätten och Regeringsrätten pröva ärendet.
- Utifrån ett juridiskt perspektiv så är det egentligen bara utslag på högsta instans som ska vara avgörande och vägledande för oss som jobbar med det här. Men eftersom det finns väldigt få domar om arbetsförmåga i Regeringsrätten så tittar vi nu i stället på hur man bedömer det här på länsrätts- och kammarrättsnivå och om det stämmer med lagstiftningen, säger Ruth Mannelqvist.

Hittills har forskarna hunnit gå igenom 230 domar från fem länsrätter. Innan man granskat domarna ytterligare vill Ruth Mannelqvist endast dra försiktiga slutsatser.
- Men det vi generellt kan säga är att domstolarna motiverar sina beslut väldigt olika. På en del länsrätter motiverar man inte heller domen utan återger bara vad läkaren, kanske försäkringsläkaren, och den försäkrade säger. Och så säger man att sammanfattningsvis så blir utslaget si eller så.

- Då vet ju inte heller den försäkrade vad som är avgörande för om man har beviljats sjukpenning eller inte.

Forskarna har också funnit att domstolarna gör väldigt olika bedömningar när man bedömer vikten av andra utsagor än den berörda läkarens.
- En domstol kanske lägger in vad en arbetsterapeut eller arbetsförmedlingen säger, medan en annan inte gör det utan bara tittar på ett sjukintyg från vårdcentralen och kanske vad försäkringsläkaren sagt. Det finns alltså en väldig variation när man väljer vilket material som man ska ligga som grund för en dom.

I den fortsatta studien ska forskarna bland annat också granska ett 50-tal domar i kammarrätten för att se hur man definierar arbetsförmåga där.

Varför är det så viktigt att alla har samma uppfattning om vad arbetsförmåga innebär?
- Utifrån ett individperspektiv så är det väldigt rättsosäkert att man varken på förhand eller efter ett beslut förstår hur ens ärende bedömts. Man ska kunna lita på att lagen följs, i det här fallet alltså att Försäkringskassan eller domstolen följer lagen om allmän försäkring när man bedömer arbetsförmågan.

- För rättssäkerhet krävs också att man inte bara väger in det som står i den skrivna bokstaven i lagen utan också andra aspekter, som att man gör etiska överväganden, så att beslutet kan gå åt ena eller andra hållet.

Om det uppstår en situation där det står och väger finns det principer i grundlagen och principer i sjukförsäkringen som ska styra vägvalet, påpekar Ruth Mannelqvist.
- Det handlar bland annat om att beakta principer om människovärde och solidaritet. Men det vet man inte om det görs. Och i de domar vi sett så görs det i vilket fall i väldigt liten utsträckning.