Veronica Hedenmark är benskör från födseln och ständigt beroende av sina personliga assistenter. När hon slutade gymnasiet tog alla för givet att hon skulle förtidspensioneras.

- Men det ville jag inte. Vilken rätt har enskilda tjänstemän att begränsa mitt liv, tänkte jag och började med att ta över min egen assistans från kommunen. Sedan blev den största drivkraften för mig att hjälpa andra och så är det fortfarande.

Förra året utnämndes Veronica Hedenmark till en av Sveriges 100 viktigaste makthavare under 40 år. Hon är nominerad till kompetenspriset för mångfaldsarbete den 11 mars samt till Beautiful Business Award som denna kväll utser Årets Företagerska, Årets Tjänsteutvecklare samt Årets Uppstickare.

Veronica Hedenmark är en av tolv nominerade i kategorin Årets Företagerska.

Är du nervös inför kvällen?

- Nej, det känns roligt och inspirerande! Jag är jätteglad och känner ödmjukhet inför att jag kommit så här långt. Detta är ett tillfälle för nya upplevelser, nya möten och att lära sig nya saker, det i sin tur kommer att leda mig vidare till något nytt. Jag känner en stor trygghet i att vara mig själv.

Du fick meddelandet om nomineringen på din telefonsvarare förra söndagen. Hur reagerade du?

- Jag blev jätteglad förstås! Det är en eloge till hela vår organisation och till alla medarbetare inom VH assistans. Jag tycker det är viktigt att lyfta fram frågan om personlig assistans och att frågan om personer med funktionshinder och deras rättigheter hamnar i blickfånget.

Behövs det särskilda tävlingar för kvinnor?

- Jag tycker att tävlingen i sig är viktig, det behövs fler kvinnliga entreprenörer och fler kvinnliga förebilder i såväl samhället i stort som i näringslivet. Det är viktigt med både manliga och kvinnliga förebilder, och eftersom kvinnor är så underrepresenterade bland näringslivets chefer, så behövs det i synnerhet kvinnliga förebilder.

Är ditt funktionshinder ett stort problem för dig?

- Människors begränsning sitter inte i benen, den kroppsdel som begränsar oss mest är hjärnan. Allt beror på hur vi tänker och hur vi ser på vår situation.

Har du jobbat med mental träning eller har du alltid haft den inställningen?

- Nej, jag har aldrig hållit på med mental träning, jag har alltid haft den. Glädjen, lusten att skapa och vara kreativ har jag känt hela livet. Jag tror att det är viktigt att ha barnasinnet kvar, det är skillnaden mellan ett roligt och tråkigt liv. Jag har aldrig placerats i normalfållan, och kanske just därför har jag kunnat leva ut lite mer och ta ut svängarna. Det är viktigt att finna sin egen väg i livet. Det blev nog tydligt för mig mycket tidigare än för andra, eftersom jag alltid varit udda och redan som barn insåg att jag aldrig kan bli som grannflickan, tjejen vem som helst.