Regeln sist in-först ut innebär att det är den sist anställde som tvingas lämna företaget först vid nedskärningar. 2001 infördes specialregeln att företag med högst tio anställda fick undanta två personer.
Tanken var att småföretagen skulle få lättare att anställa kompetent personal, utan att de nyanställda automatiskt blir de första som sägs upp vid arbetsbrist. Det borde leda till att fler anställs, samtidigt som fler tvingas lämna företagen.
Men, visar IFAU:s rapport, andelen nyanställningar är densamma som tidigare. Inte heller har arbetsgivarna minskat antalet anställda för att omfattas av undantaget. Bara när det gäller äldre anställda tycks undantagsregeln haft betydelse. Något fler 55-64-åringar än tidigare blev av med sina jobb.
- Effekten av undantagsregeln för andelen äldre som lämnade företagen är förvånansvärt liten. Det huvudsakliga resultatet är att vi inte hittar någon effekt; regeln verkar ha spelat ut sin roll redan innan undantaget, säger Peter Skogman Thoursie, en av rapportförfattarna, i ett pressmeddelande.
En möjlig anledning till att undantagsregeln inte fått genomslag, som IFAU lyfter fram, är att arbetsgivarna redan sedan tidigare kunnat kringgå sist in-först ut.
Bland annat går det att göra turordningskretsar så pass snäva att man kan behålla nyckelpersoner med kort anställningstid.
