Stockholmare och smålänningar kramas mest på jobbet. I Norrland gör man det minst. Det visar årets kramundersökning från Röda Korset. Rapporten är en del av Röda Korsets julkampanj "Kramas för de ensamma", en kampanj som ska bekämpa isolering och utanförskap i Sverige.
De som redan kramas mycket på jobbet vill kramas ännu mer visar undersökningen. Särskilt benägen är man att krama arbetskamrater som mist en anhörig. Unga välutbildade kvinnor leder kramligan. Yngre medarbetare kan också tänka sig att krama högsta chefen, för de över 45 är det uteslutet att göra det.
- Det hierarkiska tänket sitter djupt hos många men det kommer nog att ändras med den yngre generationen. Förr studsade man upp så fort chefen kallade. Man pratade inte med chefen som med andra människor, säger Bitte Gernandt, kampanjansvarig för "Kramas för de ensamma".
Förra året gjorde Röda Korset en liknande undersökning då man tittade närmare på hur svenskar i allmänhet kramades. Att svenskar skulle vara blyga och okramiga stämde inte alls. 94 procent hade kramat någon den senast veckan men bara 4 procent hade kramat chefen. Därför riktades årets undersökning mot kramarnas betydelse i arbetslivet.
- Det är också intressant nu när vi går in i en ekonomisk kris. De intervjuade i undersökningen tror att företag där man kramas minst kan var de som kommer att klara krisen sämst, säger Bitte Gernandt.
På Röda korset lever man som lär intygar Bitte. Kramar smittar nämligen, från de frivilliga volontärerna ända upp till huvudkontoret. Och självklart borde fler upptäcka charmen med en gosig kram.
- Det finns ju så mycket speciella dagar, till och med kanelbullen har en egen dag. Inför en dag för kramar, tänk att man kramas istället för att skaka hand på styrelsemötena.
