Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ingen valfeber på Ikea i Brooklyn

Ikea i Brooklyn är en annorlunda arbetsgivare med amerikanska mått. Men på en punkt gäller samma regler som på andra arbetsplatser i USA: inga politiska diskussioner på jobbet.
Thomas Heldmark Publicerad

Den gamla svenska traditionen om politiska samtal på arbetsplatserna via facket är främmande i det amerikanska arbetslivet. Här är det förbjudet att prata politik eller religion på jobbet.

- Det står i arbetshandboken. Det är samma regler på alla företag jag har varit på, säger Lutricia Godfrey.

Lutricia & JamesLutricia Godfrey är 25 år, väktare och butikskontrollant på Ikea i Brooklyn, New York. Vi träffar henne över en tallrik kycklingvingar och pommes stripes i personalmatsalen. Hon gillar jobbet på Ikea. Även om arbetstempot är högt ibland så är stämningen avslappnad. Det är inte som på andra företag, förklarar hon. Cheferna drar sig inte för att komma ner på golvet och hugga i om det behövs. Dessutom får personalen ha synliga tatueringar.

- Det handlar mer om att göra ett bra jobb än att se ut på ett visst sätt, säger Lutricia som för dagen har klätt sig i gula flugvingar inför Halloween. Halloweenkostym är tillåtet, men alltså inte politiska diskussioner. Trots att det bara är någon dag till valet förekommer inget fikasnack om vem som ska eller bör bli president. 

Personalchefen på Ikea Brooklyn, Marc Schmitz, förklarar att det är den amerikanska arbetskulturen snarare än Ikea som sätter stopp för politiska samtal på jobbet. Politik liksom religion anses vara en privatsak. Egentligen har Ikea inget emot att det förs politiska diskussioner, bara det inte går ut över jobbet.

Lutricia Godfrey tror för sin del att det kan finnas risk att det hettar till om folk skulle börja prata politik på lunchrasten.

- Det kan vara känsligt och folk kan bli arga, säger hon

Lutricia Godfrey pendlar varje dag från bostaden i Bronx till Brooklyn. Hon lämnar sin treåriga son på dagis innan hon tar sin Mazda till Ikea. Hon har motsvarande 20 000 svenska kronor i månadslön före skatt. Hon är ensamförsörjare för sin son och betalar en månadshyra på 7 300 kronor.

- Det är inte lätt att få det att gå ihop, suckar hon.

Rösta kommer Lutricia i alla händelser att göra i morgon tisdag. Det gjorde hon inte i förra valet. Som tur är har hon ledig dag på tisdag. Annars hade hon tvingats be om ledigt för att ställa sig i kön till röstningslokalen i Bronx. Det är ingen tvekan om vem som får hennes röst. Precis som i stort sett hela resten av New York har Lutricia Godfrey drabbats av Obama-feber.

- Det här landet behöver Change, och Barack Obama är mannen att ordna det.

Vem röstar du på i valet?

Denayya Johnson, 18. Extraanställd i bistron (7,5 dollar eller 56 kronor i timmen).
- Obama! Jag röstar för Change. Obama kommer att göra allt bättre för oss.

Jim Schloan, 60, avdelningschef (vill inte uppge lön).
- Det är en privatsak. Det spelar inte så stor roll vad vi röstar i New York, här kommer Obama vinna stort i alla fall.

Jery Prusinski, 33, lagerarbetare, ( 18 dollar eller 135 kronor i timmen).
- Jag får inte rösta. Jag är polsk medborgare.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.