Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

En välskrivande västgöte

Både Erik Anderssons nya roman, Den larmande hopens dal, och Bengt från 2003 har kallats mästerverk. Välskriven, rolig, underhållande, absurd, ömsint låter de senaste omdömena.
Lisbeth Nieminen Publicerad
Erik Andersson

På lokaltidningen Varas Värn täcker 31 reportrar Västergötlands häraden, socknar och bon. Platsen är viktigare än händelsen och minsta händelse hamnar i tidningen. Men i de lugnaste vatten...

Grattis till fantastiska recensioner! Har du förtjänat dem?

- På något vis är man alltid benägen att hålla med kritiken, positiv eller negativ. Den nya boken var en större satsning än mina andra. Jag jobbade med den ganska intensivt i sju, åtta år från att jag fick idén. Det effektiva skrivandet tog ungefär ett år.

Den larmande hopens dal är ingen insmickrande eller lättmemorerad titel. Hur kom den till?

- Den har att göra med ett avsnitt i boken som handlar om en traktormassaker. Samt med ett ställe i Heseikiels bok i Gamla testamentet där ett ryttarfolk från norr plundrar och dödar.

Att en roman har en källförteckning är mycket ovanligt. Du har en på sju sidor. Varför?

- Jag tänkte att det kunde vara intressant vare sig man har stora eller små kunskaper om ämnen som mossjordar, lövtäkter, Västergötlands äldre historia, medeltida borgar... Tips om var man kan få veta mer.

Ett så utmejslat språk som ditt brukar vara omskrivet otaliga gånger. Är det så?

- Inte alls. Jag tänker mer på vad som ska hända, vilka frågor jag ska lösa. Språket kommer av sig självt. Om man inte har något att uttrycka är det nog svårt att skriva väl.

Du använder varken pratminus eller citattecken för att utmärka direkt anföring.

- Tanken var att det inte spelar någon roll. Jag ville se det som en enda sammanhängande text. Och hoppas att det inte blir otydligt för läsaren.

Kan vi få en kort presentation av dig själv?

- Jag har varit författare och översättare i hela mitt vuxna liv. Som kulturjournalist har jag mest medverkat i Göteborgs Posten och lite ibland i Dagens Nyheter, alltid som frilans.

Skulle du kunna tänka dig att ha en anställning?

- Jag har vant mig vid att ha en egen lokal där det inte finns någon annan. För sju, åtta år sedan blev jag erbjuden att vara sommarvikarie på DN:s kulturredaktion. Som frilans lär man sig att inte tacka nej till några erbjudanden. På DN blev jag alldeles matt av alla människor omkring mig. Men visst var det roligt också.

Berätta lite om platsen där du bor, Västra Bodarne, en bit från Alingsås!

-  Före järnvägen fanns där bara fyra gårdar. Senare blev det ett sommarviste för göteborgare. Tack vare att lokaltåget stannar här bor det nu cirka 1 500 personer här. Jag bor i en vacker liten villa med fru och tre barn.

Hur västgötsk och hur mycket bonde är du?

- Som de flesta andra har jag en kompakt lantlig bakgrund. Bara bönder från Alingsåstrakten så långt man kan se. Det mest exotiska är en släkting från Bollebygd, cirka tre mil bort. Jag kan sätta potatis och sköta ett hallonland, rensa ogräs och andra enklare trädgårdsgöromål.

På fotot rattar du en gammal traktor. Är det din?

- Nej! Bara för fotograferingen fick vi låna den av Grållesällskapet. Jag var inte betrodd att köra den. Grålle (en Ferguson) kom efter andra världskriget och sålde i cirka 30 000 exemplar. Ungefär hälften är kvar i körbart skick, ömt vårdade.  

Du verkar vara beläst och berest. Stämmer det?

- Berest är jag egentligen inte. Jag åker nästan alltid till samma ställen på semestern. Helst till Irland om familjen inte protesterar alltför mycket och vill åka någon annanstans.

Hur fick du uppdraget att översätta Tolkiens Sagan om ringen?

- Det var inte min första översättning precis. Ändå ombads jag att göra en på prov och det var bra med tanke på att arbetet skulle ta tre, fyra år. Lyckligtvis var det ingen tidspress. Jag lärde mig att ta en sida i taget som en myra gör med varje barr.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Dags för skärmtid för vuxna?

Skrollar du bort ditt liv? Hjärnforskaren Sissela Nutley har satt upp skärmtid för sig själv och tipsar om hur du tar kontroll över apparna.
Elisabeth Brising Publicerad 10 juni 2025, kl 06:01
Sissela Nutley mobil
Sissela Nutley är hjärnforskare och tipsar om hur vuxna och barn kan få mer kontroll över skärmtiden. Foto: Lina Eidenbeg Adamo/Shutterstock

Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.

– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.

Hälsorisker med hög skärmtid

Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.

Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.

– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.

Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:

– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?

Får du en för ensidig bild av omvärlden?

Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.

– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?

Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?

– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.

Skapar dopamin och begär efter mer

”Once you pop you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.

Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.

– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.

Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.

Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.

– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.

4 tips: Så stoppar du skärmsuget  

1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål. 

2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.

3. Stäng av notiser. 

4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm. 

Gör det svårare att öppna mobilen

Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.

– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.

Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.

– Då blir det tråkigt!

Tar tid att sluta söka kickar

Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.

– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.

Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.

– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”

Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley. 

Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter. 

Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.

Lästips: 

Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley. 

Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.