Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Fack och arbetsgivare kan få mindre utrymme i AD

Med jämna mellanrum har kritiker hävdat att diskrimineringsfrågor borde lyftas från Arbetsdomstolen till tingsrätten. Så långt vill inte regeringen gå. Däremot föreslår man nu i en promemoria att AD:s sammansättning ska se annorlunda ut i diskrimineringstvister.
Linda Svensson Publicerad
Katri Linna, DO

I dag har Arbetsdomstolen sju ledamöter: tre fristående jurister och fyra ledamöter från fack och arbetsgivare. Enligt förslaget ska arbetsmarknadens parter bara ha rätt till två platser när det är diskriminering som ska prövas, och därmed inte kunna få majoritet.

Redan för flera år sedan gick dåvarande JämO Claes Borgström till attack mot AD:s sätt att hantera diskrimineringsärenden. Han menade att det ligger i parternas intresse att värna kollektivavtalen och deras skrivningar när det gäller diskriminering.

Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna tycker att det är bra att man ser över sammansättningen.
- Om det inte finns förtroende för en domstol måste man ju göra något. Men jag tycker det är bra att man inte lyfter bort diskrimineringsfrågor från Arbetsdomstolen. Så länge vi har en arbetsrättslig modell kring diskrimineringslagstiftningen är det där det ska prövas, säger hon.

Katri Linna menar att det händer att individer som vill få sin sak prövad inte anser sig kunna lita på AD.
- Jag har själv haft ett ärende där personens fackliga organisation bestämde sig för att inte driva diskrimineringen till AD. Han valde då att dra tillbaka sin anmälan. Han ville hellre få det prövat i tingsrätten, eftersom han tyckte att det var om inte samma människor så åtminstone samma krets som skulle döma i AD.

Att, som vissa föreslagit, skicka AD:s ledamöter på kurs för att lära sig bland annat EG-rätt tycker hon är naivt.
- Man måste utgå från att de har kunskap om rätt. Nu har vi den fördelen att vi kan lyfta fler ärenden till EG-domstolen. Vi kan inte i lag bestämma att domare ska utbildas i EG-rätt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.