Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Prisas för civilkurage

Publicerad

Prisas för civilkurage

Carl-Erik Andersson, 75, som arbetade i 38 år på SAAB får SIF:s stipendium för civilkurage, som i år delas ut för första gången.

"Carl-Erik Andersson agerade både i sin yrkesroll och i företagsnämnden med envishet, mod och engagemang under sin tid på SAAB bland annat för förbättrad trafiksäkerhet. Motståndet han mötte ledde till att han tvingades lämna företaget. Han har ändå som pensionär oförtrutet fortsatt med opinionsbildande insatser för hälsa, miljö, trafiksäkerhet och yrkesetik.", heter det i motiveringen.
Hej Carl-Erik, stör jag?

- Nej, inte alls, jag satte bara potatis, hoppas det inte blir min sista.
Vilken var din reaktion när du hörde att du skulle få priset?

- Ambivalent.
Hurså?

- Det är en lång historia. Bland annat på grund av att jag sedan jag blev pensionär mött ett enormt ointresse och arrogans från diverse institutioner när jag har försökt bli av med den kunskap jag skaffat till ett högt pris.
Känns priset som en upprättelse?

- Nja, jag har fått upprättelse genom skadestånd, landstinget och genom AMF. Jag är oerhört privilegierad, jag har fått mycket hjälp. Jag är inte bitter, ingen rättshaverist.
Var det värt det?

- Jag måste få lite betänketid… Hade du frågat min hustru hade du fått ett snabbt svar – nej. … Jag ångrar inget. Om det är något jag ska kritiseras för är det min lojalitet till SAAB.
Du har kämpat för trafiksäkerhet, har den blivit bättre?

- Trafiksäkerheten är otroligt eftersatt. Det har varit en besinningslös utveckling av kraften i en bil sedan jag började som konstruktör 1951. Det handlar om manliga behov av häftiga upplevelser i trafiken. Det är särintressen som styr bilindustrin i dag, intressen som går på tvärs med Agenda 21, Nollvisionen och jämställdhetssträvanden.
Du har även kämpat för meddelarfrihet för privattjänstemän, men inte heller där har vi väl sett någon förbättring?

- Nej, tvärtom, det har blivit sämre. Vi får se vad den här utmärkelsen ger och hur mycket jag orkar.

LINDA SVENSSON © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.