Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Har du rätt belysning på jobbet?

Spotlights och trendiga uplights på arbetsplatsen. Snyggt, visst, och arkitekternas val! Men belysningsexperter, och medarbetare, har oftast en annan åsikt. Blänk och stora ljusvariationer i rummet ger trötthet och grus i ögonen, sämre synprestation och huvudvärk.
Publicerad
Som allt annat har också arbetsbelysningen följt vissa trender. Många minns 70-talets nedsläckta rum med en läslampa som punktbelysning.
- Man ansåg det tillräckligt för att kunna göra sitt jobb, men ett för dunkelt rum ger en psykisk påverkan, framför allt vintertid, så att vi blir tröttare. Idén att släcka takarmaturen kan bero på minnet av de första lysrören med sitt blåa ljus och höga flimmer, säger Bertil Furusjö, skyddsingenjör på företagshälsan MHC.
Lysrör har fortfarande ett oförtjänt dåligt rykte på sina håll, många "tål" inte lysrör. Där avses oftast synliga lysrör, men glödlampor och lysrör ska vara dolda av raster eller annat skydd för att ge ett behagligt intryck.
Med vår långa mörka årstid behöver vi allt ljus vi kan få. Alltså har man kommit fram till att vi mår bäst av ett ljust och upplyst rum med individuell, ljusreglerbar armatur som belyser arbetsytan.
Allt ska vara flimmer- och reflexfritt, bland annat för att inte ge blänk i datorer och inte heller störa kolleger. Bertil Fogelström är elingenjör med mångårig erfarenhet av ljus i alla dess former.
-Ingen ska mötas av en mörk yta. För stora kontraster mellan arbetsyta och det övriga rummet gör att ögat får jobba mycket och det ger trötthet, grus i ögonen och kanske huvudvärk. Besvären ökar med stigande ålder, då ögats lins stelnar allt mer. Och aldrig tillsatsbelysning, oftast en bordslampa - det ger reflexer och därmed sämre synkapacitet!
-Om arbetsbordet är brutet i grått eller blått upplever man bordet som för mörkt hur mycket ljus man än tillsätter. Färg på väggar och tak ska brytas i rött eller gult eftersom det tar upp ljuskällans färg i rekommenderade lysrör. Dagsljus har 100 procents färgåtervinning, förklarar Bertil, ett fullfärgsljusrör har 85 procent, och det är en bra siffra. Han nämner ett par oavvisliga krav på dem som ska leda en belysningsplanering: kunskap om ögats funktion samt vad ljus är och hur det upplevs.
All kunskap är viktig: ergonomi, arkitektur, riktlinjer, armatur. Men utan samarbete mellan experterna och dem som ska arbeta i belysningen är risken att det inte blir bra ändå, varnar Bertil Fogelström.
Att vara påläst på senaste rön om ljuskällor och armatur ökar förstås chansen till en fungerande lösning.
Han berättar om ett idealt samarbete som gav ett lyckat resultat till en låg kostnad och med låg utnyttjad belysningseffekt. Det var när han ledde belysningsinstallationerna då dåvarande Stockholm Energi flyttade till nya, stora lokaler.
-Samtliga svenska fabrikanter bjöds in för att visa sina förslag i ett antal provrum. Tolv fabrikanter presenterade sammanlagt 21 förslag för dels en samrådsgrupp med personalrepresentant bland annat, dels en expertgrupp där Bertil själv deltog. Efter veckovisa bedömningar hade båda grupperna gjort sitt val. Alla var eniga om en och samma lösning, som gav både upplyst rum och möjlighet till individuella regleringar, något som blev möjligt först på 90-talet med den nya elektroniken.
-Det blev en lösning som passade alla cellkontor. Belysning i konferensrum och öppna kontor ordnades med hjälp av ljussensorer som kände av dagsljuset och anpassade belysningseffekten efter det. Givetvis kompletterat med individuell reglering av ljusstyrkan. Alla har inte belysning enligt senaste rön och vad gör man om man är missnöjd? -Tala med din chef, råder Stefan Melander, arbetsmiljöexpert på HTF. Om detta inte leder till förändring går man till skyddsombudet, som ska finnas på varje arbetsplats med minst fem sysselsatta. Ombudet går till chefen, eller chefen över denne, för åtgärd. I allvarliga fall av nonchalans eller ohälsorisk kan skyddsombudet göra så kallad 6.6-begäran (AML kap 6 § 6).
-Då ska arbetsgivaren skriftligt tala om vad de tänker göra. Om svaret dröjer eller beskedet inte är godtagbart kan ombudet vända sig till Arbetsmiljöinspektionen för att få hjälp.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.