Hälsa och friskvård ligger i tiden, även på jobbet. De flesta arbetsgivare erbjuder sin personal någon form av friskvård. Pengar som är väl investerade eftersom medarbetare i god form är friskare och presterar bättre på arbetet. Men alla vill inte delta i företagens hälso- och friskvård. Har arbetsgivaren rätt att lägga sig i den enskildes livsstil om den inte stämmer överens med företagets friskvårdsprofil? Är det rent av ett ansvar att försöka få den anställde att sluta röka eller banta?
Nyligen diskuterades dessa frågor på ett seminarium anordnat av kungliga ingenjörsvetenskapsakademien, IVA och projektet Friska Framgångsrika Företag, 3F. Panelen som bestod av företrädare för företag, fack och friskvård var eniga om att frågan behöver lyftas fram.
Martin Linder, Sifordförande på Volvo, menade att det självklart är positivt ur ett personalperspektiv att arbetsgivaren bryr sig om friskvård. Men frågor som handlar om hur den anställde väljer att leva sitt liv efter arbetstid bör däremot stå utanför arbetsgivarens ansvarsområde.
- Går det att ha en kollektiv syn på vad livsstil är? Det håller på att växa fram en norm om den perfekta livsstilen ur en arbetsgivarsynpunkt. Vi måste istället utgå från individen och värna mångfalden och olikheterna på arbetsplatsen, sade Martin Linder.
TCO-juristen Samuel Engblom tog upp anställningsintervjun som ett exempel på en situation där den anställdes integritet ofta överskrids. Där kan det numera förekomma att arbetsgivaren begär att den arbetssökande ska visa upp utdrag ur brottsregistret och försäkringskassans register för att få en bild av den ansökandes livsstil och sjukfrånvaro.
Seminariet diskuterade också globaliseringen av arbetsmarknaden. Nya företagskulturer till exempel hos callcenters har andra sätt att se på övervakning och kontroll av anställda. Gunn Johansson, projektledare för 3F, efterlyste ett regelverk kring frågan som kan göra det lättare att se var gränserna för personlig integritet går.

SARA LILJEBLAD