Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Invandrarkvinnors ohälsa en klassfråga

Att invandrade kvinnor har högre sjukfrånvaro och oftare är förtidspensionärer än andra svenskar är en klassfråga, hävdar Sharareh Akhavan, doktorand på Arbetslivsinstitutet.<br />
Publicerad
I rapporter och statistik har hon funnit att invandrade kvinnors sjukfrånvaro är tre gånger så hög som andra svenskars och att tre gånger så många förtidspensionerats.
- I debatten har det sagts att skillnaden kan bero på att det är vanligare att sjukskriva sig i vissa kulturer, att invandrare utnyttjar systemet. Men så är det inte, säger Sharareh Akhavan.
- Invandrade kvinnors ohälsa beror i högsta grad på att de ofta hamnat i lågbetalda slitsamma lågstatusjobb, utan chans att byta jobb eller få kompetensutveckling. Trots att deras infödda kollegor får det.
Andra orsaker till ohälsan är att många har flera jobb för att klara ekonomin, att de efter många år i Sverige ännu har otrygga anställningar och dessutom känner sig etniskt diskriminerade.
- Det pratas inte så mycket om klass i Sverige och när man påstår att det finns en etnisk diskriminering blir folk oftast väldigt irriterade.
- Men jag tror det är viktigt att erkänna att den finns och prata öppet om det. Om samhället tyst accepterar systemet så är det också svårt att förändra inställningen hos enskilda individer.
I sin avhandling, The health and working conditions of female immigrants in Sweden, ger hon förslag på vad som måste göras.
- Det viktigaste är att kvinnorna som kommer hit får snabb hjälp med att bearbeta sina traumatiska upplevelser i hemlandet och sedan får en chans på arbetsmarknaden. Och att de då inte bara hänvisas till ett lågstatusjobb, oavsett vilken kunskap de har med sig hemifrån, och får kompetensutveckling för att kunna gå vidare, säger Sharareh Akhavan.
Studien är den första svenska som gjorts om kopplingen mellan invandrarkvinnors hälsa och arbetsliv.

ANITA TÄPP

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält