Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Vanligare att lönsamma företag säger upp

I högkonjunkturerna i slutet på 80- och 90-talen var det vanligare att företag låg lågt med uppsägningar eller till och med nyanställde. I dag fortsätter jakten på kostnader oavsett om företagen går bra, visar siffror från TRR Trygghetsrådet.
Publicerad
I slutet på 80-talet fick TRR in cirka 5 000 nya arbetssökande ett år. I slutet på 90-talet var den siffran 10 000. Prognosen för i år visar att man räknar med 13 000 nya klienter under 2006.
- Det finns ingen 100-procentig förklaring till att det ser ut så här. Det man kan säga är att svenska företag är mycket mer fokuserade på effektivitet, produktivitet och kostnader, i stället för tillväxt i dag, säger Carl-Gustaf Leinar, vd TRR.
TRR arbetar enligt Leinar med uppsagda tjänstemän från flera mycket välmående svenska koncerner; Scania, Volvo, Saab och Electrolux. Sådan var inte situationen tidigare.
- Det är en ny logik. När det gick bra förr anställde man och när det gick dåligt, så att man hade röda siffror, sade man upp, vilket brukade ske vart femte till tionde år. Nu ser man det som normal affärsverksamhet. Många arbetar med att aktivt säga upp långtidssjukskrivna, säger Carl-Gustaf Leinar.
Vanliga argument för att regelbundet se över bemanningen är att man vill vara proaktiv, förbereda sig för sämre tider, samt att man måste anpassa sig efter den globala konkurrensen. Dessutom anser många företag att de jättelika varsel vi såg i slutet av 90-talet skadade de egna bolagen. Dels eftersom det tog mycket kraft, dels genom badwill i media.
För de anställda skapar dagens affärsstrategier inlåsningseffekter anser Carl-Gustaf Leinar.
- Det är jobbigt att vara på en arbetsplats där man aldrig kan känna sig trygg. Samtidigt är det färre som byter jobb nu. Många anser att det är bättre att vara kvar än att bli sist anställd på ett nytt företag. Även om det innebär att man går miste om nya arbetsuppgifter, högre lön och en ny chef. Det är inte bra tycker jag.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält