Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Högre lön efter hot om cental förhandling

Publicerad

Högre lön efter hot
om central förhandling

Flera klubbar som begärde central förhandling i förra årets avtalsrörelse kunde under hösten själva göra upp lokalt. Arbetsgivarna backade från snåla lönebud och gjorde upp på något generösare nivåer.

- En facklig seger, summerar SIF-ordföranden Peter Lindberg på Valeo Engine Cooling i Linköping.
Hans 14 medlemmar skulle från början inte få ett öre i lönerevision - utöver central pott på 2,1 procent - om klubben inte släppte kravet på minst 275 kronor till alla. Företagets ekonomichef sa att han ville förhandla fritt och betala rätt lön till rätt person, "från noll kronor och uppåt".
Upplösningen blev dock att ingen fick mindre än 275 kronor mer i månaden. Lönerna höjdes med i snitt 3,62 procent. Då ingår kompensation på 0,60 procent för utebliven arbetstidsförkortning. Medlemmarna röstade för pengar hellre än 15 minuters kortare arbetstid per vecka. Företagets nollbud i lönerevisionen blev alltså en knapp procent till slut.
- Båda parter är nöjda. Jag förstår än i dag inte varför företaget först motsatte sig individgarantin, säger Peter Lindberg.
Även på Electrolux i Mariestad ajournerades den centrala förhandlingen för att parterna skulle få en ny chans att komma överens lokalt. Arbetsgivaren hade bjudit 0,03 procent i lönerevision. Det slutade på 0,2 procent. Snitthöjningen blev därmed 2,3 procent plus att alla fick ett engångsbelopp på 800 kronor.
- Vi fick knöla för det och vi får väl böja oss för den situation som vi befinner oss i, säger SIF-ordföranden Göran Demroth som förhandlade för drygt 60 av 85 medlemmar.
Electrolux omstrukturerar och har nyligen lagt ner en fabrik i Alingsås och en i Finland. Stridsviljan på lönefronten var därför inte den bästa. En arbetstidsförkortning gäller från 1 januari 1999. De anställda går hem en halvtimme tidigare på fredagar.
Volvo Aero i Trollhättan med 850 medlemmar var ett av flera Volvobolag där 1998 års löneförhandlingar fördes upp på central nivå med magert resultat. Företaget ville lägga ut 0,5 procent i revision på bara 10 procent av tjänstemännen. Centralt ändrades detta till "prioriterade kompetenser", men fördelningen gjordes fortfarande på var tionde tjänsteman.
Lönerna höjdes med i snitt 2,6 procent. Till det kom justering av vissa kvinnolöner och 0,6 procent till alla i stället för kortare arbetstid. Klubben ansåg att medlemmarna hade tappat för mycket i löneläge jämfört med övriga landet, om man valt kortare arbetstid.
I klubbens tidning SIF-bladet skriver ordföranden Christer Daag:
- Att tro att avtal kan tas om hand lokalt kan glömmas. I stället krävs fortsatta, hårt uppstyrda, centrala avtal.
De rapporter som hittills kommit in från klubbar vid 400 företag med totalt 30 000 sifare visar lönehöjningar inom verkstadsindustrin på i snitt 3,82 procent. Av det beräknas löneöversyner ha gett 1,5 procent. Inom övriga SAF-området är höjningen 3,48 procent.

BJÖRN ÖIJER © SIF-tidningen 1998

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.