Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Gemensam klubb för SIF och Metall - nummer 9/98

Publicerad

Gemensam klubb för SIF och Metall

Metallare och sifare i samma klubb. Det kan bli verklighet på företaget Pressmaster Tool i Älvdalen.

Initiativet kommer från SIF-Dalarna, vars regionchef Mailis Norin i höstas lyckades intressera medlemmarna på företaget för ett försöksprojekt i linje med förbundets långsiktiga mål "Ett företag – ett fack".

Diskussioner om att samordna avtalen för arbetare och tjänstemän hade då redan inletts på Pressmaster Tool. En ny arbetsorganisation med självstyrande och gränsöverskridande grupper har också väckt frågan om ett gemensamt lönesystem.

SIF-klubben har 29 medlemmar och Metall-klubben cirka 90.

– Största fördelen med en gemensam klubb vore ett avtal lika för alla. En del har ju samma arbetsuppgifter oavsett fack. Jag är inte rädd att våra medlemmar skulle hamna på undantag. Vi jobbar för samma mål, säger SIF-ordföranden Kerstin Skoglund.

SIF:s förbundsstyrelse har gett dispens från stadgarna för att möjliggöra experimentet. Frågan har ännu inte varit uppe i Metalls förbundsstyrelse.

En hake vid bildandet av en gemensam klubb i Älvdalen är att metallarna betalar högre medlemsavgift än sifarna. För att hindra avhopp från Metall måste förbunden garantera de överenskommelser som finns om gränsdragning. SIF förbehåller sig också rätten att företräda de egna medlemmarna vid centrala eller förstärkta lokala förhandlingar.

BJÖRN ÖIJER

Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman ser inga principiella invändningar men tror att även ett lokalt experiment kräver ändring av stadgarna. Det kan ske tidigast på Metallkongressen våren 1999.

  • Det är en öppen fråga hur vi kommer att ställa oss. Ett gememsamt avtal är en förutsättning och det har centrala avtalet inom verkstadsindustrin öppnat för. Ett lokalt försök vore lämpligt som en förberedelse för ett eventuellt samgående mellan förbunden på längre sikt. Det går ju åt det hållet, säger Anders Tiderman.

Metalls förbundssekreterare Ulla Lindqvist är mer skeptisk:

  • Vi tycker inte att Metall och SIF bör gå ihop som klubb. Däremot kan man ha ett nära samarbete, ungefär som på Autonova i Uddevalla.

På Autonova finns en metallklubb, medan SIF ännu bara har arbetsplatsombud. Man har ett slags medarbetaravtal med gemensam arbetsorganisation och individuella löneförhandlingar för både arbetare och tjänstemän, totalt cirka 1 000 anställda.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.