Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Allt fler har tillfälliga jobb

Sedan början av 1990-talet har antalet tidsbegränsade anställningar ökat med mer än en tredjedel. Bland unga kvinnor är det över hälften som har tillfälligt jobb, visar en LO-undersökning.
Publicerad
Det finns tillfälligt anställda inom alla yrken, men anställningarna är av olika slag. Bland LO-medlemmarna är det betydligt vanligare med behovs- eller timanställningar än bland än TCO- och Sacomedlemmar, enligt undersökningen. Timanställningar, där arbetsgivaren ringer vid behov, är den otryggaste formen av tidsbegränsad anställning och leder sällan till fast jobb i slutändan.
Vanligast med tidsbegränsade anställningar är det i vissa LO-förbund. I topp ligger Hotell- och restaurangfacket där 25 procent av medlemmarna har den typen av anställningar. Som en jämförelse ligger siffran inom Sif på 5 procent.
Hos de unga kvinnorna tycks omfattningen vara oberoende av facklig tillhörighet. Bland alla kvinnor i åldern 16-24 år som har jobb har över hälften en tidsbegränsad anställning. Jämfört med 1990 är det en ökning med 20 procentenheter. Även i gruppen 25-29 år har andelen med tillfälligt jobb ökat kraftigt, från 16 till 27 procent.
- Det är en dubblering. Det är mycket allvarligt eftersom det påverkar familjebildning och barnafödande, säger LO:s utredare Sven Nelander.
I debatten har det ofta sagts att många, särskilt unga människor, vill ha korta och tillfälliga anställningar för att slippa binda upp sig. Enligt Sven Nelander finns dock flera undersökningar som klart slår fast att det inte stämmer, utan att de vill ha fasta anställningar.
LO har tidigare lagt fram ett förslag till ändrade regler för hur anställningar ska få se ut. Förslaget går ut på att tillsvidareanställning ska vara huvudregel. Två undantag ska finnas: vikariat för en namngiven person och visstidsanställning. Efter 6 månader får den visstidsanställde företrädesrätt till återanställning, efter 12 månader övergår visstidsanställningen till fast tjänst. I förslaget ingår också att huvudregeln ska vara att jobbet är på heltid.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält